Gamla elever utbytte minnen på "Folkan"

­Jag gick ut hushållslinjen på fredagen. På måndagen startade andra världskriget.
Jo, 82-åriga Alvhild Johansson har perspektiv i sin tillbakablick på skolgången i Hemse.
I lördags utbytte hon minnen från då och nu med andra jubilerande klasskamrater på Folkhögskolan.

Gotland2004-04-19 04:00
Folkhögskolans årliga elevförbundsfest brukar locka en hel del forna elever som vill fira allt från 10- till 65-åriga bemärkelsedagar genom att möta sina gamla skolkamrater, och i vissa fall lärare.
Alvabördiga Alvhild "Alla" Johansson avslutade sin ettåriga hushållsutbildning hösten 1939, efter att ha lärt sig om allt från bakning till sömnad. Det blev ett på många år händelserikt år, berättar hon.
Bland annat minns hon att det var då kommunhuset i Hemse invigdes med pompa och ståt och middag i gymnastiksalen, att den frivilliga brandkåren bildades, att andra världskriget bröt ut tre dagar efter examen och att hon själv fyllde 18 två dagar senare. Omvälvande tider, med andra ord.
<span class=MR>En av 65 före detta elever</span>
I lördags var hon en av 65 före detta elever som hade samlats för att fira sina respektive jubileum. Alvhild, som var ensam i kategorin 65 år, hade ljusa och glada minnen från skolgången.
­ Sommaren i Hemse var underbar! Alla kände alla och gemenskapen var härlig, säger hon.
Under året på Folkan ägnade sig Alla åt gymnastik, så det var en vig fröken som valde att genomföra brandkårens pengainsamlande karneval på hästryggen. Dock inte utan viss dramatik...
­Jag red i damsadel, med båda benen åt ena hållet. Hästen hette Bolla och mitt i karnevalen blev hon så trött att hon lade sig ner! berättar Alla och skrattar.
Hon tvangs naturligtvis att kliva av, men kunde senare ta sig hem­då åter till häst.
I lördags hade hon farit från Havdhem till Hemse folkhögskola, där det pratades, fikades och lyssnades på levande musik. Textillinjen hade också en utställning, en förövning inför den traditionsenliga vårutställningen i Langska huset 3-12 maj.
Även om Alla var ensam på plats från sin klass, så har hon god kontakt med flera av sina gamla skolkamrater.
­Javisst­vi träffas fortfarande vart femte år!
Studierna kom till god nytta, säger Alla. Först eftersom hon hade nio småsyskon att hjälpa till med, senare då hon blev hemmafru på gården med mjölkkor och grisar.
<span class=MR>50-årsjubileum</span>
Nytta av studierna hade även Britt Westberg, Stina Mörrby, Sonja Thomsson och Gull-Britt Gardell haft, visade det sig. Kvartetten firade 50-årsjubileum­de var elever på Folkans allra första omgång av husmorslinjen, 1954.
De hade svårt att greppa att det har gått 50 år sedan examen...
­ Det är inte klokt! Det är ju en evighet sedan, konstaterar Britt skrattande.
De studerade ämnen som bakning, vävning, sömnad och konsthistoria­allt i syfte att göra dem skickliga på att ta hand om hus och hem.
­Bra husmödrar skulle vi bli­och det blev vi ju! säger Stina och ler brett.
Britts sambo Lars-Olov Rönnlund skrattar och håller med.
­Jodå, det kan jag intyga!
Året på Folkan präglades av fin gemenskap och många glada stunder, säger de. De fick anordna fester och "mammamiddagar" och, inte minst, så lärde de sig många värdefulla saker som de har haft nytta av under sina år.
En husmorslinje vore nog en omöjlighet i dag, åtminstone just med det könsbestämmande namnet. Det tror Elin Larsson från Västerås, Sara Johander från Kosteröarna och Mikael Andersson från Skellefteå. De är nutida Folkhögskoleelever, med bara veckor kvar på deras ettåriga fotoutbildning.
Just lördagseftermiddagen tillbringade de på skolans soliga gräsmatta, medan de något äldre jubilarerna vandrade omkring på området.
Elin säger att hon trivs väldigt bra på Folkan.
­ Här är en schysst blandning av kurser och människor, åldrar och samhällsklasser! De månar om eleverna, är öppna för förändring och jag utvecklas väldigt mycket i utbildningen.
Det är med blandade känslor hon kan börja räkna ner de återstående dagarna tills vännerna ska skiljas åt. Huruvida hon kommer att vara en självskriven gäst på ett framtida jubiléum år 2054 låter hon dock vara osagt.
­Det är svårt att föreställa sig vad jag gör då.
Norrlänningen Mikael kan däremot tänka sig att komma. Dock med vissa förbehåll, konstaterar han skrattande...
­ Om någon betalar biljetten, så!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!