Helt utan tvång valde GA:s reporter Henrik Radhe att följa med på premiärturen från Visby till Rostock. I fredagsnatt klev han på M/S Drotten för att 14 timmar senare kliva i land i Tyskland.
– För mig är det här stort. Jag har jobbat så pass länge som journalist, och att få en fast utlandsförbindelse från Gotland händer ju inte särskilt ofta – så det här är något historiskt, och därför anmälde jag mig som frivillig, säger Henrik Radhe som egentligen rapporterar för GA:s räkning.
Men det var också en mastig resa. Helt utan underhållning och internet, och med bara ett 40-tal medpassagerare på tillbakavägen. Och med oväntat utbud i restaurangen.
– Det var faktiskt rätt spöklikt att vara på en nästan tom Gotlandsfärja. Så fort vi var ute på internationellt vatten kunde man i restaurangtorget helt plötsligt köpa alkohol på literflaskor. En kaffe och en liter gin, det var en märklig känsla.
I Border-shoppen gäller tysk alkohollag och tysk skatt. En liter gin kostar ungefär 200 kronor ombord, och ännu mindre om du tar dig i land i Tyskland. Och visst fanns det gotlänningar ombord som gjorde den här resan enkom för att handla alkohol.
Så ingen film, inget internet. Vad gör man då?
– Det var nog den mest stillsamma resa jag någonsin gjort. Någon pratade med sin hund, någon läste. Jag jobbade ju så jag pratade med de flesta i princip, och så sov jag.
Redan utanför Stora Karlsö slocknade Henrik i sin hytt.
– Det är de vanliga hytterna med den skillnaden att de har bäddat med bäddmadrasser och sängkläder. Jag sov jättegott! Men som gotlänning känner man sig ju lite snuvad på alla vanliga resor med färjan. Tänk om det alltid var så här, vad skönt det hade varit.
Det var premiärturen, och allt ombord fungerade inte riktigt som det var tänkt. Till exempel fanns ingen information om Rostock, inga kartor eller andra tips på saker att göra.
– Det var ett stort misstag av mig att inte noggrannare planera hur jag skulle ta mig från färjan in till Rostock. Det går ju inte att gå dit, utan det är taxi, buss eller spårvagn som gäller. Eller liftning. Jag fick skjuts av en gotlänning som skulle till Frankrike. Men på vägen tillbaka hade jag svårt att hitta taxi, så det blev på håret att jag kom med. Det slutade med att jag fick åka med tysken Ralf i 170 kilometer i timmen på Autobahn.