GA:s rundvandring i seminariedjungeln

Budskap, information, åsikter och propaganda flödar under årets politikervecka. För seminariearrangörerna gäller det att sticka ut och väcka uppmärksamhet i det stora informationshavet.
Rubrikerna ska gärna vara fyndiga eller provocerande.
"Vem bryr sig om den svenska tanten?" frågar sig Saco inför ett kommande seminarium om de samhällsekonomiskt kostsamma, men sällan uppmärksammade fallolyckorna bland äldre i hemmen.
"Tålmodig och taktfast dirigent sökes!" Det är inte Radiosymfonikerna som står för den förfrågan utan Sveriges pensionärsförbund som anser att vissa äldre behöver en egen dirigent som kan samordna insatserna för en den som har många behov.
Omkring tjugo personer från bland annat Officersförbundet och Polisförbundet hade tagit sig till Strand hotell för att ta del av ett seminarium om gråzonen mellan polisen och bevakningsbranschen som arrangerades av Polisförbundet och Transport.
Här handlade det om hur man ska säkerställa den lokala tillgången till poliser och hur polisen ska organiseras och styras.
Polisförbundets ordförande, Jan Karlsen, trodde inte på en kommunalisering av polisen. Däremot måste den få ett större inflytande på lokal nivå.
"Pajasstyrelser"
Man måste få slut på centraliseringshysterin inom polisen, menade Eva Hellstrand (c), oppositionsråd i Åre. "Pajasstyrelser" kallade hon de lokala polisstyrelserna eftersom de ändå inte har något att säga till om.
Man behöver inte lägga sig i varje liten detalj från Stockholmshorisonten, suckade hon.
Lena Lahti, berättade om sin utsatta position som Ica-handlare i Pajala. Det kan ta tre timmar att få dit en polis, meddelade hon.
Om larmet går får jag åka ut själv till affären. Jag har blivit rekommenderad att anlita Securitas, men de finns sjutton mil därifrån. Jag jobbar tolv till sexton timmar varje dag, då har jag inte tid att jaga bovar hela natten. Som det är nu får man till slut ta saken i egna händer, och då kommer det till slut att hända något, befarade hon.
I en sal en trappa ner presenterade Lars Häll statistik från Statistiska Centralbyrån (SCB) i seminariet "Kvinnofrid". Att statistik inte är odiskutabel framkom tydligt när publiken, bestående av personer från bland annat Hjälpmedelsinstitutet, Gotlands kommun, Svenska kyrkan, Sundbybergs kommun, Länsstyrelsen och Sverigedemokraterna fick säga sitt.
Mothugg 
Lars Hälls färska undersökning ("Offer för våld och hotelser bland kvinnor och män 1980-2003) visar att män och kvinnor i dag utsätts för våld i likartad utsträckning: 7,5 procent av kvinnorna och 7,6 procent av männen uppgav att de under 2002 någon gång har utsatts för våld eller hot om våld.
Han hann knappt presentera siffrorna förrän han fick mothugg från flera håll. Uttrycket "lägenhetsvåld" väckte viss irritation.
Det låter som att vi är tillbaka på 70-talet att benämna något som lägenhetsvåld utan att säga något om förövaren. Det här resultatet är både missvisande och farligt, sade en kvinna i publiken.
Häll fick försvara sig:
Vi frågar inte om det är en man eller kvinna som har varit förövaren. Det kanske är en brist i undersökningen, men det utrymmet har helt enkelt inte funnits. Det är många frågor om utbildning, yrke med mera som har fått samsas om utrymmet.
En annan kvinna förde in klassperspektivet i debatten. Hon menade att uttrycket "lägenhetsvåld" låter som att det är en viss klass som blir utsatt, och att det inte gäller de som bor i hus eller villa.
Lärarutbildningen fick inga toppbetyg i den skoldebatt som Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet anordnade. Enligt en rapport de båda förbunden har gett ut är tjugo procent av lärarna obehöriga. Debatten hade därför fått rubriken "Vem undervisar dina barn?".
Tina välkommen i skolan? 
Det kommer larmrapporter hela tiden om hur lärarutbildningen fungerar. Vad är det för kvalitet på de lärare som kommer ut? Vi måste våga prata om det. Det gäller även de som är behöriga, sade Mikael Söderlund (m).
Det måste finnas en kvalitetsstämpel på de som är ute och undervisar, hävdade Söderström som menade att eftersom det utbildas för få lärare borde det finnas en möjlighet till certifiering för dem som vill arbeta i skolan men som inte är behöriga.
Om det är brist på hemkunskapslärare och det visar sig att Tina Nordström vill jobba i skolan någon termin mellan turnéerna så fattar jag inte varför hon inte skulle kunna göra det?
Hon skulle visst vara välkommen i skolan men jag tror faktiskt inte att någon skola skulle ha råd att anställa henne. Hon skulle förmodligen inte vara helt nöjd med lärarlönen, svarade Lärarnas riksförbunds ordförande, Metta Fjelkner, och rev ner skratt.
Mikalea Waltersson (mp) ansåg att frågan om behörighet inte är så enkel.
Man kan inte säga att en obehörig lärare inte ska få sätta betyg. Det är inte vi i riksdagen som ska fatta sådana generella beslut, det ska vara upp till varje skolledning att bedöma det.
Jan Björklund instämde i kritiken mot lärarhögskolan, den håller tillräckligt hög kvalitet, menade han.
Studietakten är för långsam, det säger även de som går där.
Anders Hedbom, pensionerad lärare och gymnasieinspektör på Säveskolan, lyssnade någon timme på debatten innan han avvek.
Jag blir betänksam när jag ser utvecklingen i skolan. Den går inte åt rätt håll. De som går ut skolan i dag har inte samma kompetens som för tio eller tjugo år sedan. Det märks sen när de ska börja på universitet, sade han innan han fortsatte vidare till ett seminariet "Sjukskriver läkare för lätt myt eller verklighet?"
I dag kan patienter komma och säga att de är trötta. Du får sjukskriva mig, säger de. Så sa man aldrig förr, berättade företagsläkaren Johnny Johnsson som har myntat begreppet "långtidsfrisk".
Men är det verkligen alltid rätt att sjukskriva? Har tröttheten alltid med arbetet att göra, frågade han sig och tog upp fall där det i själva verket är den fullspäckade fritiden som lika gärna kan vara upphov till orkeslöshet och sjukdom.
I dag är det inte heller ovanligt att en "icke-sjuk" kommer till företagshälsovården och vill sjukskriva sig i förebyggande syfte. Hur löser man sånt, frågade han sig?
Allmänläkaren Monika Engbom var bestämd:
Vi måste återerövra vår medicinska auktoritet. Det måste ske redan på ett tidigt stadium. Vi kan inte bara sitta och nicka och invagga patienten i tron att vi förstår hela tiden. Vi måste se om det finns medicinska skäl som berättigar till sjukpenning.
Om transvestiters och transexuellas rättigheter handlade seminariet "En minoritet i minoriteten transpersoner i den högre utbildningen" som anordnades av Saco Studentråd.
Lukas Romsom, som arbetar för Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande, RFSL, pratade om behovet av "transkompetens" inom utbildningsväsendet och dess läromedel.
Att ta del av en biologibok som används i dagens skolor är ¿skrämmande läsning", ansåg han.
Han tog också upp bristerna i lagstiftningen som inte nämner och därmed inte heller skyddar transpersoner.
Lukas Romson var starkt kritisk till de orimliga krav som ställs på den som behöver behandling och operation för att byta kön.
Man måste vara ogift och steril.
Det är särskilt skrämmande när man vet att tjugo procent av de som inte får behandling försöker begå självmord.
Hans egna erfarenheter de senaste åren har varit tuffa.
Det har varit ett helvete rent ut sagt, med åtta operationer och två år av psykiatrisk utredning.
Mer och bättre information var det återkommande önskemålet under seminariet.
När det gäller transpersoner finns en monumental okunskap, instämde den inbjudna folkpartisten Martin Andreasson.
En del frågetecken rätades sannolikt ut under det nittio minuter långa och fullsatta seminariet.
Kravlista. Madeleine Nordenstam, Lukas Romson och Stephanie Green berättade om sina erfarenheter som "transpersoner" och gav samtidigt en kravlista till de politikerna.
Nikotintuggummi på Ica? Det var en frågeställning