Gemensam tändning kan bli ny tradition

Det finns mycket som talar för att detta med gemensam tändning av vårdkasar runtom på Gotland kan bli en tradition. Utvärderingen av det försök som gjordes i samband med invigningen av Vikingaåret 2005 tyder på detta.
Försöket gjordes den 25 februari 2005 och man räknar med att cirka 3 000 gotlänningar den kvällen samlades på ett 40-tal olika ställen till ceremonin.

Gotland2006-01-24 06:00
Idén till vårdkasetändningen kom från Claes-Göran Appelqvist, som fick Gotlands Hembygdsförbund med på noterna. Efter en rad av förberedelser stod det klart att man fått gensvar från hela ön och ett tändschema som skulle inledas med den första elden på Grogarnsberget k l 16.40. Elden skulle sedan spridas med tio minuters mellanrum söderut, norrut och västerut till dess att samtliga vårdkasar brann.
Meningen var att varje vårdkase skulle tändas när man såg föregående kase flamma upp. Om man inte såg denna skulle man i stället tända enligt tidschemat.

Hälften såg grannen
Vid den utvärdering som gjorts har man fått in uppgifter från 29 vardvakter. Det framgår att man ungefär på hälften av platserna tände när man såg rök eller eld från föregående plats. Resterande såg inga tecken, sannolikt beroende på att vegetationen ändrats sedan kasarna användes "på riktigt". Den övervägande delen av kasarna var byggda i "lappkåtemodell" men det fanns även ett par av typen majbål och en som gjorts av två vardstänger (höga träpålar med tjärtunnor i toppen) med en tredje träpåle som fungerade som en stege mellan.
Om man utgår från att uppgifterna från de 29 platserna är representativa så var det inte mindre än 3 000 personer som gav sig ut i den kalla februarikvällen för att aktivt eller passivt delta i vårdkaseexperimentet. Samhörighet och hembygdskänsla stärkes.

Mer forskning behövs
Avslutningsvis i rapporten om vårdkasetändningen konstateras att det är tydligt att experimentet blev lyckat på många sätt. Det har varit god uppslutning när vårdkasarna har byggts. Kommunikationen mellan platserna har fungerat tämligen väl, trots att det idag finns större skogspartier som skymmer sikten än under tidigare perioder. Besöksantalet var också bra.
Det som också påpekas är att stora delar av den historiska traditionen kring vårdkasarna är okänd. Mer forskning och arkivstudier skulle kunna ge större kunskaper och det bör också ha varit fler än de 40 platserna som har haft kasar. Det kan ha varit mångdubbelt fler.
Utvärderingen visar att man nästan från samtliga platser är positiva till att upprepa evenemanget vid ett annat tillfälle, Många ser gärna att det sker lite senare på året, då vädret förhoppningsvis är lite varmare.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om