Gerhard Johansson växte upp med fem syskon. För att mätta alla munnar odlade föräldrarna mycket potatis. Dessutom fick varje syskon en egen liten markbit att odla på.
- Vi hade alla varsitt odlingsland. Men jag bytte till mig de andras markbitar mot godis. Till slut ockuperade jag hela marken, säger Gerhard Johansson.
Trädgårdsvanan har alltså funnits där sedan barnsben. Men det var långt senare intresset för udda potatissorter tog fart.
- Under 70-talet kom det nya sorters potatis som gav mycket men smakade illa. Det blev kvantitet före kvalitet. Jag tog in tolv äldre potatissorter som inte fanns i handeln och började odla, säger han.
I dag består Gerhard Johanssons odling av 140 olika potatissorter. Alla odlas utan besprutningsmedel i hans potatisland några hundra meter från gården i Hablingbo. Samlingen rymmer allt från den känsliga, engelska Puritansorten från 1880 till giftig sparrispotatis.
- Jag slutade faktiskt odla Puritan för några år sedan. Den var så himla känslig. Men sen hörde jag att den skulle tas bort helt och försäljningen förbjudas. Då fick jag bråttom att skaffa den igen, säger Gerhard med det finurliga leende en liten pojke får efter ett bus.
- Men den sparrispotatis som finns i butik idag är egentligen mandelpotatis. Riktig sparrispotatis är så giftig att den inte får säljas. Den innehåller fem gånger mer glykoallider än vad som är tillåtet. Men det är också därför den är så god. Ju mer glykoallider, desto mer av den riktiga potatissmaken. Att ha sås på sådan potatis är helgerån.
En sort är han ensam om att ha i hela världen. Han har nämligen skapat sin egen. Gerhard gjorde Puritanen större genom att korsa den med en bakpotatis.
- När potatisväxten blommar blir det små gröna "tomater" högst upp på plantan. De får man absolut inte äta, de är väldigt giftiga, säger han med allvar i rösten.
- Jag knipsade av och lät dem ligga ett tag. Då kan man pressa ut små, små frön som man sår i ett växthus. Första året blir det som små gulärtor, men året efter har du normalstora potatisar, säger han med den allvarliga tonen bytt mot upprymdheten hos en galen forskare som lyckats med ett experiment.
Enligt Gerhard Johansson finns det idag ingen bra potatis i butikerna. Speciellt inte färskpotat is.
- Den är vedervärdig, urusel och i bästa fall smaklös. Men ofta spelar det ingen roll hur mycket sås du dränker den i. Den dåliga smaken tränger ändå igenom.
Den äldsta potatisen i Gerhard Johanssons samling dateras till 1724. Från början importerad och odlad av självaste Jonas Alströmer. Den man som populariserade potatisodlandet i Sverige.
- Jag har fyra sorter som härstammar från Jonas Alströmers odlingar. De är inte som dagens släta, lättskalade potatisar. Formen varierar och de har ofta centimeterdjupa inbuktningar. Men jag måste erkänna att alla inte är goda, säger Gerhard Johansson.
Gerhards odlande är inte bara en hobby. Han håller heller inte på bara för att kunna äta god potatis. Som medlem i Sesamföreningen, vars uppgift är att bevara gamla växter, är det också ett ansvar att hålla de gamla potatissorterna vid liv.
- Både privatpersoner och Nordiska genbanken ger mig potatisar för att antingen hålla de vid liv eller stärka stammen. Vissa stammar är så svaga att det tar tre år innan jag har råd att smaka. Annars finns det inte tillräckligt många kvar och då dör de ut.
Men efter många år av hårt slit vill Gerhard vid 71 års ålder trappa ned.
- Nu när jag börjar bli äldre vill jag skänka bort samlingen. Det är någon annans tur att ta vid.
Ska du helt sluta med potatisodlandet?
- Nej, det kommer jag inte göra förrän jag dör. Jag ska fortsätta odla ett 30-tal sorter för eget bruk.