Glädje och tårar när svenskbybornas ättlingar återsågs

Svenskbydagen den 1 augusti rings enligt tradition in med de tre klockorna i svenskbybornas klockstapel i Roma. De fördes hit från Gammalsvenskbyn i Ukraina och i år lyssnade närmare 200 av föreningens 400 medlemmar på tonerna och sången, när Svenskbykören tågade in i kyrkan.
Stunden rörde många av de samlade till tårar.

Än en gång välkomna
- Än en gång välkomna för att fira Svenskbybornas dag. Sedan ankomsten på svensk mark har det blivit många och stora släktmöten. Högmässa har hållits här i Roma varenda sommar sedan 1932, och det har varit möten av glädje och minnen, sade kyrkoherde Staffan Beijer när han hälsade alla församlade välkomna.

Minnen från Guldrupe
Det är 225 år sedan svenskbyborna fördrevs från Dagö, och predikan hölls med utgångspunkt i första Mosebok och berättelsen om Adam och Eva. Men trots deras svåra motgångar fick berättelsen om svenskbyborna ett bättre slut, påpekade Staffan Beijer.
Oskar Utas föddes i Gammalsvenskbyn och var fem år när svenskarna kom från Ukraina till Sverige. Nu räknar han till att det blivit 47 träffar den 1 augusti.
- Jag har varit med och firat med alla. Först kom jag hit som liten med mamma. Men jag minns inte så mycket av resan och Gammalsvenskby. Mina barndomsminnen är från Guldrupe där jag växte upp, berättar Oskar Utas.
Efter högmässan i kyrkan samlas alla för pick-nick på gräsmattan utanför Svenskbygården.
Fjärde generationens svenskbybor är Petter som snart är två år, och Stina, snart fyra. De är på träffen tillsammans med mormor, morfar, farbror och faster.
- Både mina far- och morföräldrar kom till Sverige 1929 och jag har varit med här varje år sedan jag föddes. Det är en tradition som hör till och det är häftigt att den lever kvar. Det är mindre folk med nu än vad jag kommer ihåg från barndomen. Då minns jag att vi sprang vi in och ut i kyrkan, berättar Annica Grönhagen, mamma till Petter och Stina.

Dräkt dagen till ära
Ingeborg Lundkvist bor i Stockholm men efter pensionen har det blivit mer tid i släktgården i Eskelhem. Föräldrarna kom till Gotland 1931 och bosatte sig då där. Familjen cyklade till träffarna i Roma och Ingeborg Lundkvist har varit med sedan 1940-talet.
På Svenskbydagen klär hon sig i Gotlandsdräkten.
- Det här är en högtidsdräkt och jag bär den nästan bara den här dagen. Träffarna förr är trevliga att minnas. Tanterna hade stora hucklen med fransar och långa klänningar, säger Ingeborg Lundkvist.
Föreningens ordförande Birgitta Utas läste upp hälsningar från medlemmar som inte kunde delta på årets träff. Många från när och fjärran hörde av sig och hade helst varit med.

Rubbet på nätet
Svenskbyborna har sedan sedan ett och ett halvt år en egen hemsida på internet. Nu står webbplatsen inför ytterligare utveckling, och i samband med årsmötet samlades synpunkter in för att ytterligare utveckla sidan.
- Vi har noterat 30 000 besök på vår hemsida. Här finns rubbet, berättar Åke Utas som är ansvarig för hemsidan.

Framåt och bakåt
Föreningens ordförande påminde om att föreningen inte bara är till för att minnas, utan även för att blicka in i framtiden.
- Vi har noterat 25 nya knoppar på Svenskybyträdet, det känns förhoppningsfullt, säger Birgitta Utas.