Göran samlar allt om Klinten
- Här har jag min ungdom, säger Göran Karlsson, 72, och pekar på en stapel av album på soffbordet.Albumen är sprängfyllda av bilder, tidningsklipp, gamla arkivhandlingar och mycket annat - och allt handlar om Klinten. Vad Göran Karlsson inte vet om Klinten, det vill säga Norderklint i Visby, är knappast värt att veta. Dels är han född och uppvuxen där, dels har han länge forskat och studerat kring Klintens bebyggelse och invånare.
Foto:
- Tänk att de rev huset 1982. Stor skandal, skrev tidningarna - och hade jag inte seglat i Mexikanska Golfen just då skulle de ha fått med mig att göra, säger han ilsket.
Göran har nämligen varit till sjöss. Han hade en delvis svår uppväxt, och 1950 lämnade han som 15-åring hemmet och stack till sjöss. Nästan 50 år senare, 1997, gick båtsman Karlsson iland för gott på grund av problem med ryggen.
- Jag hade lämnat alla mina grejer ombord och hade tänkt fortsätta, men ryggen sa nej och jag blev kvar hemma.
Vilken misär
Under sina tio år som pensionär, och även tidigare, har Göran ägnat sig åt att samla och forska kring allt som har med Klinten att göra. Som god grund har han sina egna minnen och erfarenheter.
- Vilken misär det var, så fattigt. Och hur klarade man de svåra isvintrarna på 40-talet när man inte hade varken el eller vatten. Själv brukade vi hämta vatten från olika håll, bland annat från en vattenkastare vid huset som numera Länkarna har.
- Och trångt var det. I ett litet hus längre bort på Murgatan bodde 30 personer. Otänkbart idag.
Görans uppväxt var inte helt rolig. Men han har också ljusa minnen. Han kan berätta mycket om möten med kamrater och gamla gummor (som Emma Blomberg i "stans minsta hus"), om slagsmålen med Solgårda-gänget ute vid Smörasken i gravarna och mycket annat.
Dagens Klinten kallar Göran "gräddhyllan" och han häpnar över huspriserna.
- Över tre miljoner för en liten kåk på mindre än 50 kvadrat, är det verkligen möjligt? frågar han sig.
I sista stund
Men i hans album finns ännu det gamla Klinten kvar. Inte bara husen utan också många bilder på människorna där.
- Och jag har hunnit gå runt och prata med många gamla Klinten-bor som är borta idag. De har haft mycket att berätta, i sista stund skulle man kunna säga.
I albumen finns många riktigt gamla bilder, en del ända från 1800-talet. Men också många nytagna. Så fort det byggs eller rivs på Klinten är Göran framme med sin kamera för att dokumentera vad som händer.
Pressklippen varierar från större reportage från Klinten till små, små notiser. Dödsannonser finns där också, och faktiskt en och annan bild från gravstenar över bortgångna Klinten-bor.
Gamla avtal och kontrakt, mantalslängder och ägarelängder har också mycket att berätta. Och naturligtvis har Göran skrivit ner sina egna minnen och sin egen livshistoria.
Halla och järnvägen
Göran har satt ihop några enklare häften med en del av sitt material, men egentligen har han har tillräckligt för en hel bok. Men det kostar ju.
Förresten har han underlag till böcker även om andra ämnen. Klinten-pärmarna i bokhyllan samsas med pärmar om gotländsk järnvägshistoria och om Halla, socknen där Görans mor var född. Det är ett imponerande material han grävt fram. Vilket jobb!
- Någon hobby skall man ju ha, säger han bara.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!