Gotland är en sagornas ö

I skenet av en fackla går vandringen längs med Visbys gator. Mystiken hänger tät och stämningen är nervkittlande. Berättelserna om gastar och bödlar känns extra levande när det är mörkt.
– Det har faktiskt hänt att folk har svimmat på vandringar tidigare för att de levt sig in i stämningen, säger Gunnar Bäck.
Han är en av de guider som håller i vandringar med sägner och övernaturliga fenomen som tema. Öns berättelser fascinerar honom och han för gärna vidare historierna till nyfikna åhörare.

– Hade jag inte själv varit intresserad så hade jag nog aldrig berättat om dem, förklarar han.
Gotland har en väldigt rik sägenkultur förklarar Gunnar Bäck. Förmodligen för att vi har så många gamla byggnader bevarade på ön och för att det funnits entusiaster som villigt dokumenterat alla berättelser. Men det verkar också vara ett typsikt ö-fenomen. Och det är en härlig blandning av fiktion och realism.
– Vissa delar är ju rena myter. Men en hel del är dokumenterat, som att Valdemar brandskattat Visby. Däremot har det aldrig murats in någon jungfru i Jungfrutornet. Tornet byggdes långt efter att Valdemar var här så det är en myt, förklarar Gunnar Bäck.

Torsten Svensson är en annan guide som bjuder på mystiska berättelser i natten och han står också för den absolut sista vandringen från dagen.
– Den börjar en minut i midnatt för att jag tyckte att det var lite roligt. Sen får vi se hur många som dyker upp, säger Torsten Svensson.
Hans vandring på dagen handlar om bödeln och mord i Visby. Men nattvandringen är dedikerad till gengångarna som blivit kvar i stan. Han har aldrig själv sett ett spöke men avfärdar inte tanken på att det finns något som kan uppfattas som andar. Men på Gotland är det också lite tabu att prata om andar, förklarar han. Berättar man något som blir man betraktad som galen. Själv försöker han hålla en objektiv inställning.

– Min uppfattning är att när folk berättar om upplevelser med spöken så ljuger de inte. Men grundfrågan är ifall det sker i deras hjärnor eller utanför, fast det finns också någon procent av alla fenomen som människor har upplevt som inte går att förklara idag, säger Torsten Svensson.
Hur hans nattvandring kommer att bli beror lite på vilka det är som följer med och vilket gensvar han får. Ibland vill folk själva berätta historier vilket gör att turen kan bli lite längre.
Han förklarar också att svenskar generellt uppfattar spöken som onda och att de oftast beskrivs som farliga i berättelser. Men själv tror han inte att spöken vill oss illa.
– Det som är farligt är rädslan, inte spöken i sig.