För tio år sedan fanns tre utvecklingsbolag på den gotländska landsbygden – i dag är de tolv. Och det var troligen bildandet av Gubis – Gotländska Utvecklingsbolag i Samverkan – 2011 som fick fler att vilja starta.
– Den trenden har fortsatt. De sista tre åren har ett bolag startat varje år, säger Kristina Olsson, ordförande i Gubis.
Hon hade sin bakgrund i Virudden Utveckling i När, som 2008 förvärvade den gamla skolan i När för att skapa ett företagscentrum.
För de flesta utvecklingsbolag har allt börjat med att man i socknen velat köpa in en fastighet, för att kunna göra någon form av aktivitetshus för bygden. Först var Heligholm Utveckling som 2002 kunde köpa Vamlingbo prästgård och se till att Naturum skapades.
Andra exempel är Nygarn Utveckling som köpte Skolhuset i Östergarn som blev företagshotell. Senast förra året bildades Lustkusten Utveckling som hade det direkta målet att köpa prästgården i Stenkyrka.
Verksamheterna drivs som så kallade non profit-bolag utan vinstintresse.
– Allt jobb som läggs ner är ideellt. I utvecklingsbolagen finns sju-åtta miljoner i aktiekapital som aktieägarna gått in med. Men du kan aldrig räkna med någon utdelning på dina aktier i bolagen och det är en förutsättning för att få vara med i Gubis, säger Kristina Olsson.
Även om mycket av Gubis verksamhet kanske sker i det tysta behöver de sällan presentera sig närmare numera, enligt Kristina Olsson.
– Föreningar som vill ha kontakt med utvecklingsbolagen söker sig ofta till Gubis först.
Vad gör utvecklingsbolagen och vad gör Gubis?
– Gubis är den sammanhållande länken och bolagen gör jobbet. Det är i utvecklingsbolagen som verkstaden finns. Gubis är bara vår plattform att samlas på, så att bolagen kan dra nytta av varandra.
Tio års arbete har resulterat i att Gubis i år för första gången fått Region Gotland att skänka 1,25 miljoner kronor i landsbygdsstöd som ska delas ut av Gubis.
– Det är ett bevis på att vi står för kontinuitet och ett samlat engagemang och att kan vi få saker att hända. Regionen tror att vi kan få de här pengarna att växa, säger Kristina Olsson.
Hon uppmanar nu alla som vill att söka pengar ur potten för utvecklingsprojekt på landsbygden.
– För det mesta är det ju ett evigt dribblande att söka projektpengar, även om man bara ska ha det till en liten bastu. Här blir det lättare.
Gubis har sex fokusområden, varav byggande av bostäder är ett av de viktigaste. Utvecklingsbolagen har skapat nya bostäder på flera orter, bland annat i När där församlingshemmet blev lägenheter.
– Vill någon annan aktör bygga är utvecklingsbolagen en bra part att ha med, för att till exempel bidra med marknadsundersökningar om hur intresset ser ut på orten.
Också vattenfrågan värnas av utvecklingsbolagen och där har man hjälpt till att skynda på utvecklingen. Nygarn Utveckling var helt drivande i att få till ett avsaltningsverk i Herrvik, eftersom vattenbristen tidigare inte tillät nyanslutningar och därmed hindrade inflyttning.
En annan hjärtefråga är hur kollektivtrafiken ska se ut, men där har det varit svårt för Gubis att få igenom några större förändringar från Region Gotland.
– Bussen kan ju inte nå ut i alla ytterändar men någonstans vill man ha en diskussion, och där har vi tyvärr inte nått så långt i vår kommunikation med regionen, säger Kristina Olsson.
Är det någon fråga utvecklingsbolagen drivit som blivit ett riktigt bakslag?
– Inte i Gubis regi, vi har inte drivit så många frågor tillsammans. Men några av bolagen har säkert gått på pumpen i projekt där det gått trögt. Men man ska komma ihåg att de stora miljonprojekten inte alltid är de viktigaste. Bolagen tar sällan på sig större projekt än man klarar av och slipper därmed misslyckanden.
Ett exempel är projektet Rundor i Rone där man gjort vandrings- och cykelleder och tagit över regionens gamla camping och försökt göra den attraktiv.
– Det är små projekt men som gör mycket för helheten, säger Kristina Olsson.
Gemensamt för de tolv utvecklingsbolagen är att de flesta finns på öns östra delar och en bit från Visby.
– Gotland kan inte få för många utvecklingsbolag. Vi har i dag inga längs hela Gotlands västkust, om man inte räknar med Stenkyrka och Klintetraktens Framtid, säger Kristina Olsson.
Det skulle inte skada om det startades ett i Visby heller, menar hon.
– Varför inte? Varför ska utvecklingsbolag bara finnas på landsbygden?