Varje församling har fått uppdraget att ta fram alternativa platser för begravningar av många samtidigt. En viktig plan att ha i beredskap, menar Bimbi Ollberg.
Krig i omvärlden har inte bara fått Sverige att gå med i Nato, utan också kyrkan på Gotland att förbereda sig för ett läge med stora förluster av liv.
Sedan tolv år tillbaka är prästen Bimbi Ollberg kris- och beredskapssamordnare i Visby stift. På torsdag ska han informera öns församlingar om läget vid en kris, på ett möte med Samfälligheten Gotlands kyrkor.
– Just nu är jag handelsresande i elände, det är inte kul men nödvändigt, säger han och berättar att de planer som nu tas fram är de största kyrkan antagit i modern tid.
Kyrkan samverkar med länsstyrelsen, Skattemyndigheten, polisen, Region Gotland och många fler.
– Ingen har erfarenhet av vad som händer om en bomb smäller i Visby och många människor dör. Det viktiga är att ha planer, och att vara mentalt förberedd, säger Bimbi Ollberg och berättar att kyrkans ansvar börjar när den döda kommer till kyrkogården.
Region Gotlands ansvarar fram till dess för att ha liksäckar i lager, samt för transporter.
Kylanläggningar för avlidna är en stor fråga.
– Under pandemin hyrde kyrkan in kylcontainrar, men de behövde aldrig användas. Vi hade också extra ställningar för kistor vid krematoriet. På fastlandet skrev andra kontrakt om att kunna använda ishallar, säger han.
För polisen handlar det om att identifiera de som avlider. Kyrkans roll blir sedan att kunna ta hand om många samtidigt.
– Vid varje kyrkogård ska det finnas mark för krigsgravar så att man kan begrava många på samma gång, säger Bimbi Ollberg.
Kravet på varje församling är att ha mark för massbegravning av upp till fem procent av invånarna. Ofta är det åkermark i anslutning som ägs av kyrkan som är aktuell.
– I den bästa av världar finns det diesel och vi kan använda traktorer. Annars behövs handkraft när bränsle saknas. Vissa pastorat har köpt in hackor och spadar. Det är ett både fysiskt och mentalt tufft jobb, säger han.
Kyrkans ansvar börjar när den döda kommer till kyrkogården. Bimbi Ollberg menar att massbegravningar på särskilt anvisade platser kan behövas i händelse av krig.
Temporära gravar i säckar utan kistor kan bli nödvändiga i krigstider, men är just tillfälliga lösningar. Polisen kan identifiera kroppar efteråt, då de transporteras till den begravningsplats familjen önskat.
– Ingen ska behöva ligga för evigt i en massgrav, säger Bimbi Ollbeg.
Nato-soldater med olika religion och olika nationalitet kan också snabbt behöva hamna under jord. En komplicerad apparat att hantera, menar Bimbi Ollberg.
– Om det värsta inträffar, vad har vi för personal och vad kommer människor att behöva? Flera pastorat har redan krigsplacerat den personal man inser att man inte kan vara utan. För att kunna klara av att vara den trygghetsfaktor som kyrkan enligt lag ska följa, säger han.
Bimbi Ollberg är präst i Visby stift och kris- och beredskapshandläggare. Att ha planer för om det värsta skulle hända, menar han, är oerhört viktigt – även om förhoppningen naturligtvis är att de aldrig ska behöva användas.
Nästa vecka ska ett möte hållas med länsstyrelsen, som har huvudansvar för den rika kulturhistoria som öns kyrkor har i form av föremål och oersättliga klenoder.
– Länsstyrelsen kan inte tömma 92 medeltida kyrkor. Då gäller det att tillsammans hitta lösningar för hur vi kan skydda saker på plats, säger Bimbi Ollberg och nämner nedgrävning i sand som ett sätt att skydda exempelvis medeltida dopfuntar.
Runt om på ön har redan 22 extra skyddsvärda kyrkor försetts med en blå liten vapensköld vid ingången.
– I alla krigssammanhang de senaste 100 åren har kulturbyggnader varit måltavlor. Knäcker man dem knäcker man ryggraden på befolkningen, säger Bimbi Ollberg om det strategiska sättet att bedriva krigföring på.
Med 92 medeltida kyrkor och stora kulturvärden är de både måltavlor och skyddsvärda objekt i händelse av krig. På bilden den resliga kyrkan i Lärbro.
Förberedelser för krig och massbegravningar är nödvändiga men kan också skapa massoro, något som Bimbi Ollberg är väl medveten om.
– Det kyrkan kan göra är att vara öppen, precis som vid en större olycka i dag. För samtal, tända ljus och känna samhörighet.
Ett antal mobila trygghetspunkter förbereds också, där Slite och Hemse redan har dem på plats, i samverkan med de frivilliga förvarsorganisationerna.
– Där ska man kunna få mat, samtal, korrekt information och kunna ladda sin mobil, säger Bimbi Ollberg.
Kyrkan välkomnar också ett stort antal frivilliga över hela ön, som erbjuds utbildning som förstärkningspersonal.
– Sedan får vi hoppas att vi aldrig kommer att behöva använda de här planerna, men det är livsviktigt att de finns.
Även om förberedelserna är nödvändiga kan de verka skrämmande.
– Om man känner oro inför världsläget, eller rädsla för att det värsta skulle inträffa, är mitt råd att samtala med sin familj eller någon som är utbildad. Ta kontakt med 112 och jourhavande präst, Röda Korsets stödlinje, Bris, eller kyrkan där du bor. Man ska aldrig bära sådan rädsla själv utan dela den med någon man har förtroende för.