Gotlands lucia 2002 kröntes i domkyrkan "Visst är det fantastiskt en sån här kväll"
Anförda av lilltärnan Victoria Gahm skred Gotlands lucia 2002, en leende Louise Olofsson, iförd en krona av levande, fladdrande ljus, fram i domkyrkan i täten för sitt följe av tärnor.Med La Scalakören, under ledning av Maria Wessman Klintberg, bakom sig kunde de ta plats och skåda ut över en som vanligt fullsatt Visby domkyrka.
Högtiden genomsyrades som sig bör av musik (framförd av domkyrkokantor Rolf Stenholm), psalmsång, körsång och diktläsning.
<span class=MR>En överraskning</span>
Dessutom bjöd luciaföljet (förutom lucia Louise Olofsson också tärnorna Jessica Widén, Angelica Gahm, Hanna Winther, Amanda Munter, Johanna Engström, Linn Wäsström) på en överrraskning.
De framförde på egen hand "Nu tändas tusen juleljus".
Kommunalrådet Åke Svensson konstaterade i sitt högtidstal att lucia behövs.
Inte minst när hela folk lider under förtryck och utsatthet och egna problem kan finnas inom relationer och arbete.
Till detta novembers kompakta mörker.
Då känns det helt perfekt med traditionen av luciafirande. Det fyller våra behov av tröst och ljus och ger samtidigt ett trotsigt hopp.
<span class=MR>Ett nervöst ögonblick</span>
Så var det tid att fästa luciasmycket kring lucias hals.
Det mest nervösa ögonblicket, konstaterade Åke Svensson, och tog god tid på sig.
Men slutligen var det låst och tecknet på luciavärdigheten på plats.
Luciasmycket, ett tecken på vår glädje över lucia 2002.
Komminister Håkan Stiberg erinrade i sitt tal om legenden om lucia och hennes livsöde i Syracusa på Sicilien.
Tärnorna tog upp kollekten som tillföll FUB, Föreningen för utvecklingsstörda barn på Gotland.
Efter "Sancta Lucia" av J A Hillerud reste sig luciaföljet från sina platser och tågade som avslutning genom domkyrkan innan de försvann ut i den mörka decembernatten.
En värdig högtid som ändades med en spontan avslutningsapplåd.
Så jobbar vi med nyheter