Gotlands sista värnpliktiga skyddar känsliga transporter

- Det är väldigt populärt att se hur ens dotter eller son har det. Militären har alltid varit lite hemlig. Om man inte har gjort lumpen själv så är det kanske en värld man vill ta del av. Det är jättetråkigt att det är sista gången, säger Ronny Larsson ställföreträdande regementschef på P 18.
Anhörigdagarna på P 18 brukar vara uppskattade och välbesökta. Tidigare år har drygt 1 000 personer kommit. I lördags kom endast 55 anhöriga, men så finns det också bara 32 värnpliktiga kvar på P 18.
De är bevakningssoldater och arbetar bland annat med att skydda vapen- och ammunitionstransporter. Militären är just nu i full färd med att tömma sina förråd på ön och vid dessa känsliga transporter, krävs militärt beskydd.

Hotbild
- Det är den hotbild vi har i dag med kriminella gäng och därmed behövs det en vaktstyrka, säger Ronny Larsson.
Militären har redan forslat bort drygt hälften av de vapen som finns på ön, men ännu återstår en hel del.
- Under kalla kriget skulle Gotland kunna mobilisera 30 000 fullt beväpnade soldater, säger Ronny Larsson.
Hittills har det inte varit några incidenter i samband med vapen- och ammunitionstransporter på Gotland.
- Det handlar nog mycket om att det är en ö. Det är en så begränsad yta, att göra en kriminell handling här vore dumt, säger Ronny Larsson.

Bevakningssoldat
En av de värnpliktiga som utbildas till bevakningssoldat, är Christopher Johansson, från Oskarshamn. Dagen till ära hade han hela familjen på besök, mamma, pappa, syster och bror.
- Vi vill ju se hur han har det. Det är en viktig del av livet, säger pappa Cay Johansson, som själv gjorde sin värnplikt i Strängnäs.
- Han ville göra lumpen, jag har inte påverkat honom, fortsätter han.
- Jag har snarare försökt påverka honom att inte göra lumpen. Det är positivt med militären, men jag kan inte förespråka krig. Som mamma kan jag känna att ska mitt barn ut i krig, säger mamma Karin Johansson, som dock stödjer sin son i det beslut han fattat.
Christopher Johansson själv är relativt nöjd med sin tid på P 18.
- Det är ganska utvecklande, personligen. Man lär känna sig själv lite mer, vad man går för. Men det är lite tråkigt att det är så lite folk här.