Öns allmännyttiga bolag, Gotlandshem, har sålt av fastigheter för uppåt 800 miljoner kronor inom en tioårsperiod. Den största affären skedde 2017, då 884 lägenheter på Gråboområdet fick Kuststaden som ny hyresvärd.
Flera byggplaner har pausats under samma period, med hänvisning till dålig ekonomi. En del har dock genomförts, som på A7-fältet och i närheten av Galgberget.
Men totalt sett har antalet ägda kvadratmeter sjunkit från 360 774 till 305 372 under perioden. Pågående nybyggnation påverkar detta, men även den planerade försäljningen av 200 studentlägenheter på Mejerigatan och Fältgatan.
Som det ser ut i nuläget ligger minskningen i yta på omkring 15 procent, sedan 2010. Samtidigt har organisationen vuxit från 82 till 112 anställda, en ökning med över 35 procent.
Den ekvationen har kritiserats – men den är, enligt bolagets vd Joakim Martell, inte relevant:
– Antalet anställda är inte direkt kopplat till ytan. Däremot till antalet fastigheter, då varje sådan kräver en viss administration. Hade försäljningen av nästan 900 lägenheter gällt 90 olika fastigheter hade det påverkat personalbehovet, men nu var det bara två. Minskningen i kvadratmeteryta berörde bara tre, fyra fastighetsskötare och dem valde vi att behålla, vi hade behov av dem på andra håll, förklarar han.
Men personalstyrkan har ju inte endast bibehållits, den har utökats kraftigt. Enligt Joakim Martell finns det flera anledningar till detta:
– Sedan 2011 ska vi både följa lagen om offentlig upphandling, samtidigt som den så kallade allbo-lagen säger att vi ska bedriva verksamheten enligt affärsmässiga principer. Det är främst behovet av fler tjänstemän som ökat, det är en utveckling inom hela allmännyttan och egentligen hela samhället.
Till detta kommer det faktum att Gotlandshem sedan 2015 har börjat bygga mer igen, efter en lång period av "stiltje". Samt att man velat ta tag i den omfattande underhållsskulden.
Bolaget har samtidigt "tagit hem" mer av sådan skötsel som tidigare legat på entreprenad.
Allt detta har Joakim Martell velat göra utan att försämra arbetsmiljön – ett område som också varit föremål för granskning tidigare.
– Vi vill slippa ha utbränd personal. Vi vill inte heller skära ner på servicenivån, då den höga nivån uppskattas av hyresgästerna.
Joakim Martell tycker snarare att det är antalet anställda innan 2010 som är det märkliga:
– Jag förstår faktiskt inte hur de kunde driva verksamheten med så lite personal. Men det var ju också sådär med skötsel och underhåll, vilket vi vill ta tag i nu. För att göra det som krävs behöver vi satsa. Då behöver vi folk.
Reaktionerna mot denna utökning existerar dock inte i ett vakuum – det handlar om en kombination av beslut.
Av ekonomiska skäl har man sålt av och pausat nybyggnation, samtidigt som organisationen alltså har vuxit rejält. Dessutom planerades ett nytt kontor för 180 miljoner kronor, planer som lades ner, men som bidrog till turbulensen kring den förra vd:n Elisabeth Kalkhäll.
Alldeles nyligen beslöt styrelsen att höja lönen för efterträdaren med mer än tio procent, till 94 800 kronor i månaden, vilket också vållade debatt.
Detta medan det pågick tuffa hyresförhandlingar, något som varit vanligt de senaste åren.
Joakim Martell erkänner att helhetsbilden kan te sig iögonfallande – men bara om man inte är insatt i förutsättningarna:
– Våra kostnadsökningar är 19 procent på sex år, medan hyreshöjningarna inte ens når tio procent. Vi har en miljard i underhållsskuld, varav det mesta är från de senaste 20 åren. Vi borde ha fått in 50 miljoner mer per år med tanke på det. Och vi får, till skillnad från vad många tror, inga bidrag från Region Gotland.
Bolagets argumentation att hyrorna sedan länge är för låga, för att möta underhållsskulden, återkommer.
Svaret från Hyresgästföreningen brukar låta så här: Eftersom de boende hela tiden betalat den överenskomna hyran, som delvis ska gå till renovering, är det allmännyttan som har en underhållsskuld till hyresgästerna – inte tvärtom.
Joakim Martell om detta:
– Anta att varje hyresvärd yrkar det som krävs för att driva verksamheten, investera och avdela kapital för framtida underhåll. Anta sedan att Hyresgästföreningen vid varje tillfälle lyckas sänka yrkandet med 50 procent, vilket nog är rätt nära snittet. Då betalar hyresgästen i praktiken inte för framtida underhåll, då det är det som stryker på foten vid varje förhandling.