När kvinnans sjätte barn skulle förlösas tillstötte komplikationer. Eftersom el saknades fick Eva Rosenblad pumpa upp en sugklocka med hjälp av en cykelpump, men barnet kom ut och båda mådde bra.
Nyss hemkommen efter en månad i Somalia berättar Eva Rosenblad hus hon växte upp i Sanda, då med efternamnet Berg, och hur hon började jobba som sjuksköterska på Visby lasarett.
– Min tanke redan när jag vidareutbildade mig till barnmorska var att jag ville ut i världen, säger hon.
Tre barn, familj och jobb som specialistbarnmorska på Danderyds sjukhus i Stockholms län kom emellan.
– Jag har fått erbjudanden, men det har inte varit rätt tid i livet. Att åka till Afrika är inget man gör när man har mindre barn – det är en viss risk, säger hon.
Under åren han hon istället hjälpt utsatta kvinnor i Sverige.
– Det har varit papperslösa, asylsökande och gömda. När jag mötte flyktingar första gången blev jag chockad, kvinnor i min egen ålder hade inget att säga till om och var könsstympade.
När en barnmorskestudent, född i Somalia, kom till Danderyd fick Eva frågan hon inte kunde tacka nej till.
– Kvinnor dör i Somalia, efter våld med skjutvapen mot underlivet, förlossningsskador och könsstympningar. Folk undrar varför jag åker, men de är mina medsystrar och om jag har möjlighet att hjälpa de här kvinnorna känner jag att jag måste. Jag skulle aldrig kunna leva med mig själv annars, säger hon.
14 kvinnor delar sal på sjukhuset, både innan och efter själva förlossningen som sker i ett litet rum med en brits och elektricitet bara till belysning och det nödvändigaste.
Sista augusti flög Eva, tillsammans med kollegan som flera gånger rest hem till Somalia för att hjälpa till, från Arlanda. Med sig hade de smärtstillande mediciner och utrustning de hade tiggt sig till. Hon berättar att organisationer som Läkare utan gränser anser det för farligt att åka – Somalia är fattigt och härjat av krig.
När de kom fram väntade en personlig livvakt.
– Han sov utanför min dörr, beväpnad med pistoler och gevär. Det som kan hända är att man blir kidnappad och att de begär lösensumma, säger Eva Rosenblad och berättar om den enorma värme och tacksamhet som mötte henne från befolkningen.
På Gabiley General Hospital delade hon med sig av sina kunskaper, något som uppmärksammades av lokal tv. Men hon fick också handgripligt hjälpa till vid svåra förlossningar, där det saknades både elektricitet och syrgas.
– Det fanns ingenting, jag blåste liv i barn med min egen mun. Med hjälp av en cykelpump la jag en sugklocka, i det läget i Sverige hade man valt att göra kejsarsnitt, säger hon och berättar att såväl kejsarsnitt som att ta emot blod vid stora blödningar i Somalia först kräver en manlig släktings godkännande.
En stor del i Eva Rosenblads resa var att sprida kunskap till kvinnor, bland annat om att amma och inte använda mjölkpulver som måste blandas ut i vatten.
Till Fistula Hospital kommer kvinnor med svåra bristningar och skador.
– De opereras och behöver inte betala, sjukhuset lever på donationer bland annat från Sverige, säger Eva Rosenblad och menar att utbildning är en av de bästa formerna av bistånd.
I operationssalarna fanns spray mot myggor, men de angrep Eva som fick malaria och hög feber strax innan hemresan. Hon är dock fast besluten att återvända.
– Om ett år vill jag åka tillbaka och se vad som hänt med det vi utbildade dem i. Jag har alltid brunnit för kvinnors och flickors rätt – vi har precis lika mycket rätt till vård som männen. Om jag bara kan hjälpa två kvinnor från att dö i barnsäng har jag räddat 15 barn från att bli barnsoldater, säger hon och menar att biståndshjälp också är ett fredsarbete.
Inom kort hoppas Eva Rosenblad att återvända till Gotland, huset i Sanda och ett jobb på Visby lasarett igen.
– Mina tre barn är vuxna, nu kan jag flytta hem – och åka tillbaka till Afrika och utbilda.
I Borama besökte Eva Rosenblad Fistula Hospital. Där opereras kvinnor som har de svåraste förlossningsskadorna eller som könsstympats. Donationer från bland annat Sverige bekostar vården.