Forskaren Barbara Locke Grandér på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala har fått 1,5 miljoner euro i forskningsbidrag från Europeiska forskningsrådet. Det motsvarar drygt 15 miljoner kronor och pengarna kommer att gå till forskning om speciella honungsbin som bland annat finns på Gotland.
– Projektet kommer att samfinansieras av SLU så totalt blir det 18 miljoner kronor, säger Barbara Locke Grandér.
Hon planerar anställa fem forskare och tillsammans ska de undersöka varför vissa bipopulationer är resistenta mot varroakvalster.
De allra flesta svenska biodlare behandlar sina samhällen mot varroa varje år. Vanligtvis dör bisamhällen som drabbats av varroakvalster inom ett eller två år om de inte behandlas, men på några få platser i Europa, bland annat på Näsudden på Gotland, finns det dock bisamhällen som överlevt en längre tids angrepp.
– Vi vet att varroakvalstret inte lyckas lika bra med sin reproduktion i dessa samhällen, men vi vet inte orsaken. Det kan bero på att dessa bin är duktiga på att städa bort puppor med reproducerande kvalster, eller på att puppans hormoncykel har förändrats. Jag ska undersöka detta, men också kartlägga den genetiska bakgrunden till binas motståndskraft. Målet är att hitta genmarkörer som kan utnyttjas i biaveln, säger Barbara Locke Grandér.
Hon kommer att arbeta i nära samarbete med gotländska biodlare.
– Vi kommer att försöka föda upp bidrottningar på Gotland och sedan ta dem till Uppsala, säger hon.
Varroakvalstret livnär sig på kroppsvävnad hos puppor och vuxna bin, men det är inte kvalstren i sig som försvagar bisamhället utan det är ett virus de sprider som orsakar störst skada. Viruset gör bland annat att honungsbina får deformerade vingar.
Det har visat sig att den resistenta populationen på Gotland även klarar högre nivåer av virus. Resistenta populationer finns även i Avignon i Frankrike och i Oslo i Norge. Barbara Locke Grandér kommer att undersöka om även de tål höga nivåer av virus.
Målet med forskningen är att minska behovet av att behandla varroakvalster med kemikalier som är farliga för bina och kan ge rester i både honung och bivax. Vid kemisk bekämpning finns det även risk för att varroakvalster blir resistenta mot behandlingen.
Om Barbara Locke Grandér och hennes forskargrupp hittar en förklaring till resistensen kan den nya kunskapen användas för att avla fram motståndskraftiga bin.