Konstnären Joe Petagno har gjort en målning av hur de 428 miljoner år gamla ormstjärnorna kan ha sett ut. Djuret, som fått namnet Ophiopetagno paicei, är delvis döpt efter konstnären, delvis efter Ian Paice i rockgruppen Deep purple.
Genom att studera mikrofossiler hämtade från bland annat Djupvik och Fröjel har Mats Eriksson, professor i berggrundsgeologi vid Lunds universitet, tillsammans med fem kollegor kunnat slå fast att en ny djurgrupp utvecklades på Gotland för hundratals miljoner år sedan.
Det handlar om ormstjärnor, varelser som lever i haven och som är nära besläktade med till exempel sjöstjärnor och sjöborrar. Att kunna visa när en ny djurgrupp uppstår är extremt ovanligt berättar professorn, som naturligtvis är glad över upptäckten.
– Det känns jätteroligt. Vi är väldigt stolta över den här studien. Att det dessutom är material från Gotland känns extra roligt för mig som jobbat med gotländska fossiler sedan jag blev doktorand 1996, säger Mats Eriksson.
Mikrofossilerna som forskarna studerat är bara någon millimeter stora men genom att pussla ihop dem har de kunnat se hur djuren sett ut när de levde. Just den här sorten var små, mellan 1-2 centimeter mellan armarna, men det finns betydligt större sorter.
Djuren levde under den så kallade Muldekatastrofen (ja, den har fått sitt namn efter den gotländska platsen), en miljökatastrof då både havsnivån och syrehalten i havet sjönk och cirkulationen i vattnet minskade. Spår av Muldekatastrofen kan ses över hela världen, så även i sedimentlagren på Gotland. Många djurgrupper påverkades negativt och vissa dog ut, men inte ormstjärnorna.
– Vi upptäckte att det är här de moderna ormstjärnorna uppstår. Vi har också förstått varför, för uppenbarligen påverkades de av de miljömässiga förändringarna. Men i stället för att dö ut så fick de nya karaktärer som i dag är gemensamma för alla ormstjärnor, säger Mats Eriksson.
Mikrofossilerna från Gotland som studerats är pyttesmå. Här fotograferade på en fingertopp.
Förändringen gick också relativt snabbt, även om det är svårt att ha någon större precision i tidsbestämningen så långt tillbaka i tiden.
– Den har gått fort, katastrofen pågick under 500 000 år och från övergången mellan de här två arterna tog det ett par hundra tusen år, säger Mats Eriksson.
Ormstjärnor, så som de ser ut i dag, på ett musselskal.
Han menar att resultaten ger unika insikter i hur miljömässiga förändringar kan sätta igång evolutionära processer.
– Det är viktiga kunskaper i dag med tanke på klimatförändringar och ändrad livsmiljö för många organismer. Budskapet är att även om arter dog ut och tog stryk under Muldekatastrofen så kan en miljökatastrof agera som katalysator för positiva evolutionära förändringar.