Volontärerna som hjälper flyktingarna är från hela världen.
Även om ingen av dem kunde språket var de överens om att de kunde göra nytta med sina kunskaper från den svenska sjukvården. Anna-Karin Carlsson som arbetar som narkossköterska och Anna-Karin Holmström som undersköterska. Via Karlskrona åkte de till polska gränsen mot Ukraina.
– Vi åkte med ett gäng volontärer i två bussar från Karlskrona där alla ville åka ner och bidra på plats, säger Anna-Karin Carlsson.
I Polen arbetar de just nu tillsammans med andra volontärer och har startat en egen förening som heter Operation aid.
– Det är en blandning av olika människor som kan olika saker. Där vi, tillsammans, med en gynekolog utgör något slags medicinskt team där vi gör punktinsatser där det behövs.
För tillfället utgår de gotländska vårdarbetarna från staden Przemysl, som ligger i närheten av en stor gränsövergången Medykavid Ukrainska gränsen.
– I närheten av det vandrarhem som vi nu bor vid finns en flyktingförläggning med omkring 1 200 flyktingar. Det var tidigare ett köpcenter. Det är otroligt enkla förhållanden, men det ger ända någon slags trygghet för dem som flyr kriget.
Ett köpcenter i Polen som numera fungerar som ett flyktingboende.
Vad som varit påtagligt sedan första dagen vid gränsen har varit avsaknaden av hjälporganisationer.
– Det är bara enskilda volontärer här. Vi har inte sett en enda hjälporganisation. De finns inte här där vi är. Man kan bara hoppas att de finns inne i Ukraina, på plats.
Natten innan den här intervjun görs har de arbetat hela kvällen och natten. Man har varit på den Ukrainska sidan och hjälpt flyktingar att ta sig över till Polen.
– Det är dygnslånga köer för att komma ut. Vi försöker se vilka som behöver mest hjälp, de som helt enkelt ser svagast ut. Vi tar med dem så de kan få gå i en "snabbkö" och komma ut ur landet snabbare.
Vilka känslor kommer upp när du är på plats?
– Jag har nog aldrig känt så mycket samtidigt som jag gjort här nere, ett dygn känns som en månad.
Hur skulle du beskriva situationen vid gränsen?
– Det är något slags halvkontrollerad kaos som man lever i dagligen. Som bygger på frivilliga volontärer.
Anna-Karin Carlsson beskriver hur de som flyr redan har ett försämrat allmäntillstånd och lätt kan drabbas av infektioner.
De båda kommer stanna så länge det behövs. Anna-Karin Carlsson provade att åka hem och jobba, men slutade efter bara tre dagar och reste direkt tillbaka till Polen igen, då känslan att vilja hjälpa på plats blivit för stark.