Klockan 13.06 den 16 oktober 1996 lyfte kapten Göran Carlsson från flygflottiljen i Söderhamn. Knappt 40 minuter senare låg resterna av hans viggenplan utspridda över Östersjöns höstkalla vatten.
– Han har två barn, de var tre och sex år då. Hans fru stod och hängde tvätt när hon såg att Görans chefer från flygflottiljen kom uppför gången mot huset. Hon förstod direkt vad som hänt, säger Tomas Jörholt, mångårig vän och ordförande i den minnesförening som startades efter olyckan.
Göran Carlsson var 31 år och hade nio års erfarenhet som stridspilot när haveriet skedde. Trots att det rått fred kring Östersjön sedan 1945 hade fler än 600 piloter förolyckats i tjänsten inom Flygvapnet – bland dem ett tiotal gotlänningar. Långt fler var inblandade i haverier med dödlig utgång på och kring Gotland, Göran Carlsson från Visby var den senaste att försvinna över Östersjön. En ung familj med små barn förlorade sin pappa.
– Alla uppdrag var skarpt läge för de här piloterna. De runt omkring visste det när Göran lämnade sina barn på dagis och sa hej då. Sen kom pappa aldrig mer tillbaka, säger vännen Pierre Näsman.
Göran Carlsson ligger begravd på Norra kyrkogården i Visby.
– Hans änka är också från Gotland och klarade inte av att återvända till graven i Visby på 20 år, de satte upp en minnessten på fastlandet med tanke på familjen. Vi kompisar bildade föreningen Löjtnant lakrits för att bevara minnet och finnas för hans barn om de ville veta vem han var innan han blev deras pappa, säger Tomas Jörholt.
Sedan lägger han till.
– Jag kan inte den militära biten i detta, men det ska ha varit en ren olyckshändelse under ett rutinuppdrag, sa man från försvarets håll, säger Tomas Jörholt.
Uppdraget bestod i att fotografera den ryska atomdrivna kryssaren Peter den store, som just sjösatts. Haverikommissionens utredning säger att piloten sannolikt tappade höjdreferenserna i det disiga vädret och kraschade i havet då han tvingades väja för ett ryskt flygplan som snabbt dök upp. Det förekom spekulationer kring om den svenske piloten bländats med grön laser från fartyget och därför störtat.
– Göran hade över 1 000 flygtimmar i Viggen, så han visste vad han höll på med. I haverirapporten står att det inte går att se några skador på ögonen hos piloten, hur man nu kan se det på någon som störtat i 800 kilometer i timmen, säger Pierre Näsman, själv med bakgrund inom Försvarsmakten.
Marinen lyckades bärga drygt hälften av flygplanet efter drygt två veckors arbete. Om den ryska fartygskonvoj som låg i närheten av Peter den store tog upp några vrakdelar framgår inte. En bild på sidan av fartyget Peter den store visar fem flygplansprofiler, en av dessa ett viggenplan. Någon vidare förklaring till detta har inte gått att hitta.
– Det dröjde två veckor innan man började bärgningen av flygplanet. En trasig pilothjälm hittades, men drygt hälften av vrakdelarna hittades aldrig, säger Pierre Näsman.
Enligt haverirapporten hittades inga tecken på att flygplanet har beskjutits eller kolliderat med något annat föremål. Det slogs också fast att piloten var i god fysisk och psykisk form vid olyckan. Det berättas också att stora delar av flygplanets högra sida saknades och att Försvarsmakten kontrakterat civila fartyg för att bottentråla området där flygplanet slog ner. Detta utan resultat.