Gotländskan som går sin egen väg

När GT träffar Theresa Andersson är det mindre än ett dygn sedan hon anlände till Gotland efter sin 24 timmars resa från New Orleans - i sin tur ett par veckor innan den här intervjun publiceras. Hon tar emot GT i sin mammas villa i Ronehamn, hennes make Arthur hälsar, tar en kaffe och går på en promenad i det vackra sommarvädret.

Njuter av lugnet
Theresa Andersson är trött av jetlag och lång resa men glad över att vara hemma, och hon trippar barfota omkring i huset och njuter av lugnet på Gotland.
- Vill ni ha kaffe? Det är kaffe med hasselnötssmak, vet inte om det säljs i Sverige än men jag brukar köpa med mig sånt varje gång jag åker hem, berättar hon och häller upp ovanligt gott kaffe i keramikmuggar.

Sprudlar av energi
Hon riktigt sprudlar av energi och det märks att hon trivs såväl med Gotlandsbesöket som med musikkarriären.
Det är 18 år sedan gotländskan Theresa Andersson lämnade ön och reste till andra sidan Atlanten. Där har hon enträget jobbat sig upp och är nu en välrenommerad musiker med en säregen spelstil.
För några månader sedan var hon gäst hos en av USA:s
mest populära talkshow-värdar, Conan O’Brian, och nyligen fick hon också gästa en annan av talkshow-branschens stora, Craig Ferguson.

"Sommarkrysset"
Tidigare i år sändes hennes konsert från Mosebacke i Stockholm åtminstone tre gånger i Sveriges television, nya plattan "Hummingbird, go" släpptes i höstas i USA och i våras i Sverige - och den fick högsta betyg av Dagens Nyheters recensent.
Och i sommar ska hon delta i "Sommarkrysset" i svensk tv, avslöjar hon.
Hur stor är du egentligen?
Theresa Andersson skrattar varmt, funderar en kort stund och tar en slurk av kaffet med koppen i båda händerna.
Så säger hon:
- Hur mäter man sånt egentligen? Okej, jag spelas en del på NRP, den nationella radion i USA, och bit för bit har jag växt, spelning för spelning och handslag för handslag.
Att komma till Sverige - och framför allt till Gotland - och spela känns inte märkvärdigt längre. Men det gjorde det i början, det medger hon.
- Ja, första gången jag skulle spela på Gotland sedan var jag jättenervös. Men nu är det bara kul att komma hem.
Känns det inte speciellt att spela inför vänner, släkt och bekanta?
- Nej, jag har inte råd att tänka så. Jag har lärt mig genom åren att det nog är bra om en del inte är inne på det man gör; man kan inte tillfredsställa alla. Jag gör det som känns rätt för mig och jag är stolt över det.

Säregen spelstil
De som har sett Theresa Andersson uppträda - och det är det många som gjort vid det här laget - känner till hennes säregna, energiska spelstil. Hon sköter allt ljud på egen hand, spelar in och spelar upp och kompar sig själv med olika instrument och med pedaler vid fötterna.
Hon uppträder alltid barfota, just för att vara tillräckligt fingerfärdig - förlåt: "tå-färdig" om uttrycket tillåts - för att hantera alla knappar. På hennes hemsida på nätet kan man under rubriken "Bandmedlemmar" läsa den enkla förklaringen "Many of me" - "många av mig" - vilket ger en vink om hennes mångsidighet.
Som hon berättade i den första delen av intervjun, som GT publicerade inför hennes Gotlandspremiär förra helgen, började det hela som en slump då hon åkte på en spelning och inte hade råd att ta med hela bandet på flygresan.
Känner du aldrig att det blir för mycket, att du vill återgå till att spela "som vanligt" med ett band?
- Nej, jag har inte ens tänkt tanken, svarar Theresa Andersson blixtsnabbt och verkar ärligt förvånad över att ens få frågan.
- Jag gillar att sköta allt själv, då har man kontroll. Men det är klart att det finns negativa sidor också: om publiken är riktigt tänd får jag energi av dem, men om de inte är det så är det jag som måste ge dem energi för att de ska kunna ge tillbaka. Och då hänger allt på mig, jag kan inte ta hjälp av någon annan.

Enträgen övning
Det har dock krävt sina timmar av enträgen övning. Theresa Andersson berättar att hon tagit balettlektioner för att förbättra balansen, och att hon i början faktiskt bokstavligen ramlade på scenen.
- Ja, i början hade jag både huvudvärk av ansträngingarna och blåmärken för att jag föll på scenen när jag skulle sköta fyra olika moment samtidigt som jag sjöng. Men jag ramlade under repetition, inte under någon konsert. Att träna in låten "Birds fly away" tog mig tre veckor, med åtta till tio timmars övning varje dag, innan allting satt som det skulle.
Hur får du med dig all utrustning på dina resor?
- Det är inte helt lätt. Jag kan till exempel inte resa själv, för det blir för många väskor för en person. Jag måste ha någon med mig. Och visst blir det en del övervikt; jag har ju i princip lika mycket utrustning som ett helt band, fast jag bara är en person på scenen, förklarar hon med ett skratt, tillägger sedan:
- Fast nu hade jag faktiskt ett trumset kvar här hon mamma, så den här resan var rätt enkel.

Mer tid på hem-ön
Theresa Andersson hoppas att hon ska kunna tillbringa mer tid på Gotland i framtiden. Både hon och maken Arthur. Men någon permanent flytt tillbaka till hem-ön känns inte aktuell, säger hon.
- Tanken är ju att jag ska kunna vara här mer framöver. Kanske tre, fyra månader om året i alla fall, i stället för ett par månader som det är nu. Men att flytta hit för gott är jag inte sugen på, det känns inte så nu i alla fall.
Närmast väntar nu ytterligare några månader av turnerande. I höst ska hennes man Arthur, som arbetar inom teater, delta i en dockteaterföreställning, och där kommer Theresa Andersson också att hjälpa till.
- Jag ska sy lite kläder till dockorna.

Arbeta med ny skiva
Under den teaterturnén hoppas hon också kunna påbörja arbetet med nästa skiva, som förhoppningsvis ska börja spelas in kring årskiftet.
- För vissa funkar det att skriva nytt material under pågående turné, men jag klarar inte det - min show kräver mycket fokus och jag kan inte släppa det och skriva annat under tiden. Så det finns ingen exakt tidsplan för någon ny platta. Jag ser mig inte som en slav under vad stora bolag tycker, men i höst räknar jag med att börja skriva en del nytt material och så får vi se vilken tid det tar, säger Theresa Andersson.