I gårdagens GA konstaterade Fredrik Reinfeldt syrligt att han inte tänkte lova gotlänningarna något i färjefrågan - men förutspådde samtidigt att såna löften sannolikt skulle komma från andra partier.
Det tog 24 timmar innan det slog in. I dagens GA slår hans regeringskollega Annie Lööf (C) fast att Gotlandstrafiken inte får drabbas av försämringar.
Färjefrågan kunde inte ha kommit mer lägligt för Lööf - i flera avseenden:
1. När Annie Lööf tillträdde som partiledare i höstas var förväntningarna på henne enorma. Hon hyllades som en frälsare. Hon var ung, hon var populär internt i C och hon hade både stadsväljare och landsbygdsväljare med sig. Men förväntningarna har inte infriats. Tvärtom. Centern ligger kvar och skvalpar strax över 4 procent i opinionen. Lööf har inte heller lyckats särskilt bra medialt - som till exempel den olycksaliga lördagsintervjun i våras när hon inte kunde ge ett rakt svar på om hon ansåg Kina vara en diktatur eller inte.
2. En av hennes viktigaste uppgifter som ny partiledare var att bli bättre på att markera mot Moderaterna. Hennes företrädare Maud Olofsson anklagades ofta för att vara så mån om att hålla ihop alliansen att Centerpartiet nästan försvann. Med Annie Lööf vid makten skulle C bli ett kaxigare parti internt i regeringen. Nu går Lööf ut och sätter ner foten mot Moderaterna, men i en fråga som knappast lär splittra regeringen.
3. Genom att ställa sig på Gotlandsupprorets sida när det gäller hastighet och turtäthet vinner Lööf sympatier, inte bara bland gotlänningar, utan bland många glesbygdsbor runtom i landet som känner sig bortglömda av Rosenbad.
Så vad betyder då utspelet från Lööf för gotlänningarna? Ja, sannolikt inte särskilt mycket alls. Både Reinfeldt och infrastrukturminister Elmsäter-Svärd har varit tydliga med att några löften inte är aktuella. Men för Lööf blir det en välbehövlig stund i rampljuset.