Nya satirtidningen Larm. Omslagsbilderna är tecknade av David Liljemark, Pontus Lundkvist och Lena Sjöberg.
Förra året startades ett upprop bland en grupp satirtecknare i Sverige som ville protestera mot Nato. Skaran växte och kom snabbt att involvera 100 tecknare, däribland folkkära tecknare som Sven Nordqvist, skaparen av ”Pettson och Findus”, Cecilia Torudd med ”Ensamma mamman” och Jan Lööf. Bilderna som samlades in resulterade i boken ”Tecknaruppropet mot kärnvapen och Nato”, och sålde slut ganska omgående.
Efter bokutgivningen blev den gotländska illustratören Emma Hanquist uppringd av uppropets initiativtagare Karin Z Sunvisson.
– Jag kände inte Karin alls privat, men hon kanske hade känt av en viss stämning i mina bilder och kände nog att mina värderingar överensstämde med syftet med uppropet, berättar Emma Hanquist.
Emma blev involverad i Tecknaruppropets styrelse och redaktionsråd och man diskuterade hur man skulle gå vidare för att ta till vara på det stora engagemang som väckts. Idén om en satirtidning föddes. Samtidigt strömmade fler tecknare till och i dag ställer sig 160 tecknare bakom uppropet.
Nu, lagom till Natos toppmöte i Litauens huvudstad Vilnius, kommer det första numret av satirtidningen ”Larm” ut med samma syfte som boken; att bilda opinion mot ett svenskt Natointräde och med krav på att regeringen ska skriva under FN:s förbudsavtal mot kärnvapen – ett avtal som redan 95 länder skrivit under.
– Jag tror att många upplever att det har gått väldigt snabbt med allting och att debatten blivit för ensidig. Det talas till exempel inte alls om en folkomröstning om Nato. Det skulle vi vilja få till, säger Emma och fortsätter:
– Jag tror att en folkomröstning på ett bättre sätt skulle spegla vad folk tycker jämfört med alla opinionsundersökningar vars resultat är så beroende av vilka frågor som ställs.
Tecknaruppropet involverar 160 tecknare som med sina satirteckningar vill protest mot kärnvapen och Nato.
Emma drar en parallell till att Natoförespråkare ofta säger att två tredjedelar av svenska folket är för ett Natomedlemskap. Men att andra undersökningar visar att endast 20 procent tycker att försvaret är en viktig fråga.
Tecknaruppropet har fått fin respons och satirtidningen har uppmärksammats på bred front. Samtidigt har tonen från de som tycker annorlunda ibland varit hård. Natomotståndare och fredsaktivister har beskyllts för att vara både ”nyttiga idioter” och putinister.
– Det kan räcka att man uttrycker sig lite antimilitaristiskt idag så kan man få reaktioner som; ”du står inte bakom Sverige” eller om man inte vill gå med i Nato så är man någon som älskar Putin. Det är så avfärdande argument. Jag hoppas att tidningen kan leda till samtal utan polarisering.
Emma Hanquist hoppas nå unga vuxna med tidningen Larm. ”Det är så lätt att vara här och nu när man är ung och glömma bort historien. Att bli historielös tror jag kan vara väldigt farligt”, säger hon.
Emma Hanquist berättar vidare att hon själv brukar lyfta Gotlandsperspektivet när hon talar med Natoförespråkare på fastlandet. Här var hotet från öst, ”ryssen”, högst närvarande under hela hennes uppväxt på 80- och 90-talet.
– Så varför är det så bråttom med Nato just nu? Det känns som Ukrainakriget används som en ursäkt för att rusa in i Nato. Men det kommer ju ett liv efter kriget också och då sitter vi kanske här med kärnvapen på svenskt territorium. Vill vi verkligen det? Jag skulle önska att det startas fler upprop om man nu tycker att det har gått för snabbt eller om man undrar varför vi ska slänga tvåhundra års alliansfrihet, som vi har varit stolta över, i soporna.
Trots den stundtals polariserade debatten säger Emma Hanquist att Tecknaruppropet inte mötts av några hat- eller hotkampanjer.
– Jag tror det beror på att vi i debatten ses som en minoritet och därför inte är ett hot. Det är snarare så att man får en klapp på huvudet med budskapet; ”åh, så ni tror att ni kan lösa saker med fred”. Det är sådant som kan irritera, skrattar Emma.
Men satir kan väcka ont blod. Det har vi sett flera exempel på de senaste åren. Vad är det som provocerar?
– Satiren kokar ner till enkelheten. Du tar fram kärnan i budskapet och för fram en ganska kraftig åsikt. Jag kan ibland uppleva en väldig flathet där folk och särskilt politiker är rädda att uttrycka starka åsikter. Det blir en kontrast till satirbilder som säger: ”Nej! Vi dör!” eller ”Kärnvapen! Apokalyps!” Jag tror det väcker reaktioner för att det är lite ovant.
Hur ofta kommer tidningen att ges ut?
– Det är lite oklart, men vi har ju en väldigt tydlig profil så planen är att fortsätta tills vi går ur Nato. Det är lite beroende på vad som händer. Går vi inte med kanske tidningen inte behövs, avslutar Emma Hanquist.