Charlotta Volkert är född och uppvuxen i Fårösund. Hon fick tidigt upp ögonen för fotbollen, och det blev direkt hennes största glädje i livet. Hon började först spela för GoIK och sedan vidare i deras damlag.
– Vi var riktigt duktiga där ett tag. Vi spelade i division fyra och brukade alltid komma tvåa innan det lades ner, säger hon.
När hon fyllt 24 lämnade hon Gotland. Först bodde hon i Stockholm några år, och hamnade till sist i Falun med jobb i Borlänge. Där jobbade hon som fältassistent i några av Borlänges mest socioekonomiskt utsatta områden. Bland barnen var det vanligt att killarna ägnade sig åt fotboll, men tjejerna fick sällan vara med och gick istället direkt hem direkt efter skolan.
– Fast än det gått 30 år så var det precis samma sak nu som då. Ingen ville passa tjejerna och trodde att de spelade sämre bara för att de inte var killar. Precis som då blev de helt enkelt inte accepterade bara för att de var tjejer, säger hon.
Det var då Charlotta drog igång United by Football. Där får alla tjejer som vill vara med och spela fotboll. Föreningen fungerar dessutom som en väg in i samhället och föreningslivet för många av de med familj som inte vill att döttrarna ska spela fotboll – eller hålla på med fritidsaktiviteter överhuvudtaget.
– Många föräldrar här vill att deras döttrar ska komma hem direkt efter skolan och hjälpa till med hemmet. Det är därför vi jobbat mycket med att prata om vad tjejerna har för rättigheter och att det får göra som de vill, säger Charlotta.
Hon har nu nominerats till årets eldsjäl av föreningen Folkspel för sitt arbete med idrott i socioekonomiskt utsatta områden. Hon uppskattar att hennes arbete nu uppmärksammas och hoppas att det leder till att andra inspireras till att göra liknande.
– Det har varit roligt med all positiv respons, speciellt nu när jag är hemma här på Gotland över sommaren. Personer jag inte träffat på länge kommer fram och säger att de ska rösta på mig!
Med all planering kring föreningen, med cuper, sponsorer och träning, låter det på Charlotta som hon har hundra bollar i luften, men själv säger hon att hon har hittat en bra balans mellan arbetet och sin egentid.
– Jag vet att jag måste jobba med det här på ett sätt som gör att det känns hållbart i längden, och att jag inte sliter ut mig själv. Det är klart att det tar mycket på energin, men det ger minst lika mycket tillbaka.