Regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin ser läget som ”oerhört dystert och alarmerande”.
Det finns sedan länge en etablerad målsättning från Region Gotlands sida, såväl i den tidigare regionala utvecklingsstrategin som den nya ”Vårt Gotland 2040”, att vi ska bli fler invånare på Gotland.
För ett par veckor sedan presenterade Statistiska centralbyrån delar av befolkningsstatistiken för år 2022. Trenden på Gotland håller i sig, för nionde året i rad ökar folkmängden.
Men bakom jubelsiffrorna finns flera trender som inte är fullt så positiva, snarare djupt oroande.
Av Sveriges samtliga län är det Gotland som har högst medelålder. Från 1998 till 2021 har siffran stigit från 40,3 år till 45,2 år, att jämföra med riket i stort där medelåldern under samma period gått från 40,0 år till 41,6 år.
Än värre blir det sett till åldersfördelningen. Den demografiska försörjningskvoten används för att visa antalet yngre (0-19 år) och äldre (65+) i relation till antalet i arbetsför ålder (20-64 år).
Länsvis så har Gotland den tredje högsta demografiska försörjningskvoten i landet, endast Kalmar län och Dalarna ligger marginellt högre. Ser man däremot till de senaste fem årens utveckling så är det Gotlands kurva som pekar mest uppåt. Enligt 2022 års siffror har Gotland lägst andel i åldern 0-19 år av alla län, samt högst andel som fyllt 65 år.
Som koncerncontroller på Region Gotland så ägnar sig Göran Skoghage bland annat åt demografiska frågor.
Vad får vår medelålder och försörjningskvot för konsekvenser?
– Det här innebär lite olika utmaningar för Region Gotlands verksamhet i sin helhet. Den största utmaningen är kompetensförsörjningen. I Sverige har vi väldigt mycket kompetens i våra verksamheter i åldern 60-65 år som vi kommer tappa. För att ersätta den så skulle varannan person som går ut skolan nu framöver behöva anställas till kommun och region bara för att täcka upp de som går i pension. Och det gäller Sverige i stort, lägg därtill att Gotland har en än sämre försörjningskvot så är det ännu fler i arbetsför ålder som behöver komma till Gotland, säger Göran Skoghage.
Så kompetensförsörjningen är ett större problem än de rent ekonomiska följderna av försörjningskvoten?
– Det korta svaret på det är ja, för det finns ett utjämningssystem med bidrag från staten när det blir färre som arbetar och fler som får pension, så det får vi utjämningsbidrag för.
Utflyttningen som skedde under fjolåret stod också ut, 418 personer fler än vad regionen hade prognostiserat.
– Ja, det är verkligen oroande. Det vi såg där var att familjer med barn i åldern 3–6 år flyttade i större utsträckning än vad vi förutsåg. Vi misstänker att det var familjer i behov av ett större boende men som inte riktigt var etablerade på bostadsmarknaden, att de valde en flytt till fastlandet där det finns högre lön och billigare boende än här.
I sammanhanget ska det påtalas att det procentuellt kan svänga snabbt för Gotland i egenskap av ett litet län.
– Ja, där finns en stor och viktig poäng som du gör. Om tusen personer fler flyttar ut från Storstockholm så är det bara på marginalen, men här gör ju hundra personer en stor skillnad procentuellt eftersom det är så små tal vi pratar om på Gotland.
Meit Fohlin (S) är regionstyrelsens ordförande.
– Sett till försörjningskvoten har vi ett jättestort dilemma. Det är oerhört dystert och alarmerande. Det är därför vi måste arbeta jättemycket för att attrahera folk i arbetsför ålder att flytta hit. Det är ett problem att vi har bostadspriser som framtidens medarbetare inte har råd att betala. Vi är inte heller en inpendlingskommun som man kan pendla in till för att jobba och det är extra problematiskt för oss, säger Meit Fohlin.
Hon fortsätter:
– Sammantaget är det här den utmaning som vi måste adressera här och nu och hitta insatser för att möta.
Hur adresserar ni det?
– Vi tänker och grubblar och försöker hitta strategier framåt, för vi måste vända den här trenden med tydliga reformer.
Börjar ni hitta något svar på den här svårlösta ekvationen?
– Vi börjar lägga pussel och vi ser hur hela vår organisation behöver ta oss an det här på ett brett sätt. Alltifrån att vi till exempel behöver inrätta en fungerande inflyttarservice.
Hon talar vidare i termer om avskräckande push-faktorer och attraherande pull-faktorer.
– Det blir också extra känsligt när det blir stora prishöjningar på båten, vi klarar inte ytterligare push-faktorer utan vi behöver fler pull-faktorer. Det blir en oro i hela systemet när priserna går upp så mycket.
Vad är ljuset i det här mörkret?
– Ljuset i tunneln är att i jämförelse med väldigt många andra platser i Sverige så har Gotland en hög attraktionskraft, det sätter igång en glöd i väldigt många när man pratar om Gotland. Vi har så många unika gratis förutsättningar så om vi bara blir bättre på att lägga pusslet, skapa förutsättningar och kommunicera det så är våra möjligheter att vända på skutan mycket bättre än i exempelvis Grums eller Hjo, säger Meit Fohlin.