Låt vara att inte allt som gömmer sig i denna jättehög är komposterbart, men vi minns lite till mans vad det var vi skickade eller körde dit på den tiden då detta berg var under uppbyggnad. Det är kanske inte så kul att tänka på i dag.
Men var tid har sina vanor.
Den som inte vill eller ville säga Monte Composto eller soptipp använde eller använder ordet deponi i stället. Det är ett "finare ord" för stället där man slänger allt sitt skräp och snabbt vänder ändan till.
Men kompostbergets och deponins tid är förbi. Så även den parentes i historien då vårt avfall transporterades i stora mänger per båt till fastlandet.
Sopberget står där som en påminnelse om tider som varit.
Numera är det väldigt lite av vårt avfall som hamnar på deponi. Flera gånger när man pratar med folk i avfallsbranschen får man nämligen höra att "gotlänningarna är väldigt duktiga på att sortera".
Det finns en deponi i Slite men den sägs numera ha en mycket måttlig tillväxt. "Kompost och brännbart" är det system som nu är i det närmaste helt genomfört på Gotland. Det började för lite drygt två år sedan på sydligaste delen av ön. Systemet har sedan brett ut sig i åtta olika etapper. Bara Visby innerstad återstår och där har man nu från tekniska förvaltningen begärt att få skjuta på införandet en tid.
När Visby byggdes upp en gång i tiden hade man en helt annan hantering av avfallet, som säkert heller inte var så voluminöst som i dag. När man nu med moderna medel skall ordna sophämtningen blir det problem och problemen framstår i ännu tydligare dager med "kompost och brännbart-systemet" då ännu fler kärl än nu skall vara i omlopp. I innerstaden förekommer ännu en ganska omfattande säckhantering också, som alltså nu skall bytas ut.
Problemen består bland annat i trånga gator. Bilar som parkeras på de redan trånga gatorna gör det ännu besvärligare för sophämtarna att ta sig fram med sina fordon. Just nu kan man lägga till ytterligare en minst sagt besvärande omständighet - snön.
Långa dragvägar med sopkärlen och kullerstenar är annat som gör sophämtningen besvärlig.
Ett tips är att den utredning som görs kommer att utmynna i lite olika lösningar för olika delar av innerstan.
På Skeppargatan träffar vi Torgny Stenström och Ronnie Gräsman, anställda hos Ragnsells för att samla in avfall. Att ta hand om soporna är en kommunal angelägenhet, men här i kommunen (liksom i många andra) har man anlitat det stora miljöföretaget Ragnsells för insamling och behandling av avfallet.
Torgny och Ronnie får sannerligen slita för att få in avfallet i sin bil. Torgny måste först backa in bilen lång väg på gatan medan Ronnie skyndar omkring till fots och hämtar säckar och kärl. Den parkerade bil som sticker mest ut i gatan bestämmer gatans bredd. Går det att komma förbi med sopbilen eller inte? Nu tillkommer snön som inte ännu är bortforslad. Och halkan. Det är sannerligen ingen dans på rosor att vara "sopgubbe" här men Torgny och Ronnie kämpar på och erkänner att de kan känna sig ganska trötta när kvällen kommer.
Tekniska förvaltningens ambition är givetvis att hitta något som fungerar bra för alla i innerstaden. Men låt oss nu lämna det ännu så länge olösta innerstadsproblemet och i stället tala om det som är genomfört och som är i funktion.
Närmare 23 000 året-runt-abonnenter och 7 000 sommarhushåll handlar det om och självklart är det ett gigantiskt projekt när alla dessa skall byta system.
Renhållningens chef Olle Grundström och miljöingenjör Katarina Nilsson tycker att projektet har lyckats "över förväntan". Katarina har varit med från början medan Olle kom in först förra året.
Bara fyra procent av abonnenterna lämnar avfall som går under beteckningen "blandat", vilket betyder att de stoppar komposterbart och brännbart i samma kärl utan att sortera. De fyra procenten svarar för 10 procent av avfallsvikten. Det betyder att det är en jämförelsevis liten del av vårt hushållsavfall som går per båt till fastlandet för vidare transport till Högdalens fjärrvärmeverk för förbränning.
Allt det andra då?
Jo, alla vägar bär till Roma för de Ragnsellsmärkta sopbilarna, som på kommunens uppdrag samlar in det som vi medborgare lägger i svarta och bruna kärl och ställer ut när det är hämtdag. Från Sundre i söder till Fårö i norr kommer soporna. In genom grindarna till den av kommunen byggda anläggningen intill vägen från Roma till Dalhem rullar sopbilarna när turerna avslutas på eftermiddagarna. Här töms kompost på ett ställe och brännbart på ett annat.
Under förra året kom här in 1 940 ton brännbart från hushållen och 1 431 ton komposterbart. Då är att märka att "Visby ytterstad" kom in i systemet under slutet av året. Området är en stor leverantör av avfall så siffrorna lär bli större under innevarande år.
Inget blir kvar på Roma-anläggningen i det långa loppet. Allt som kommer in åker så småningom ut genom samma grindar som det kommit in, fast i lite förändrad form.
Det brännbara krossas och får sedan skjuts till Cementa i Slite där man är nöjd med det bränsle man får.
Det komposterbara tippas till att börja med i en hög på området.
- Det luktar inte karamell precis, säger Thomas Mårtensson, som är Ragnsells komposteringsexpert.
Men så värst illa luktar det faktiskt inte heller i den rådande kylan. Och vid en blick på komposthögen som bildats av avfall från hela ön kan man inte låta bli att konstatera en sak: Gotlänningarna är duktiga på att äta apelsiner. Eller kan det vara så att det är dessa frukters signalfärg som gör att de syns så tydligt och verkar vara ett så dominerande inslag i kompostblandningen?
En tredjedel av hushållen på ön har valt att kompostera sitt matavfall hemma. Det som kommer till Roma blandas först med träflis. Sedan matas blandningen med hjälp av en speciell maskin in i jättelika 60 meter långa plastkorvar, som det under processens gång blåses in luft i. I korvarna utvecklas värme och man kan se att det pyser ut lite ånga här och var. Processen skall pågå i några veckar. Därefter skall materialet efterkomposteras.
Det var först i augusti i fjol som komposteringen på Gotland kördes igång beroende på att det var först då man kom upp i den volym som gjorde det lämpligt att dra igång. Ännu har man inte levererat ut någon matjord, men det ligger 700 ton som är klart för utleverans.
Förmodligen kommer det att hamna på någon av kommunens gamla deponier, som behöver täckas. Matjorden blir det översta "gröna lagret" som sedan besås med gräsfröer.
Framtiden får utvisa om man skall försöka sig på att ta ett steg till i komposthanteringen och ta fram ett certifierat material som kan säljas på öppna marknaden.
Det finns kolossalt många frågor kring detta med sortering av avfall och därmed sammanhängande verksamhet. Det märker man inte minst hos den kundtjänst som bemannas av sex personer, vilka kan ge svar om det mesta.
Till denna kundtjänst rings det ideligen, allra mest på måndagar eller då sopfakturorna har distribuerats och på sommaren förstås. Frågorna och problemen varierar över ett brett fält liksom humöret på de uppringande. De som har ett problem som återkommer är inte glada om man uttrycker sig lite milt.
Ett annat sätt att som abonnent få svar på sina avfallsfrågor är att gå in på kommunens hemsida och klicka sig till rätt ställe. Där finns svar på det mesta.
Ett tredje sätt, som kan rekommenderas, är att ta fram den kalender man som abonnent har fått från tekniska förvaltningen. "Gotlands miljö och källsorteringskalender 2010" heter den och här finns mycket nyttig information, inte minst om man bläddrar sig förbi årets olika månader och kommer fram till en riktigt späckad informationsdel. Kalendern ges ut i samarbete med Ekogruppen på kommunens ledningskontor.