"Det är fint med körku ju", säger Roland Larsson. Här syns han tillsammans med sin fru Carin Larsson.
Den 10 oktober beslutade Visby domkyrkoförsamlings kyrkoråd att arbetsbefria domprost Elisabeth Ström. Beslutet grundade sig bland annat i att domprosten anklagats för kränkande särbehandling. En annan anledning var den orosanmälan som skyddsombuden skickade i våras. I den anklagas även kyrkorådets ordförande, Inger Harlevi, för att lägga sig i den operativa verksamheten.
Och det är inte första gången det stormar inom Visby domkyrkoförsamling. I Ola Sollermans tillbakablickande krönika "Minns du det här" återspeglade han nyligen situationen som rådde inom församlingen år 2011. När Inger Harlevi meddelat att hon tänkte göra comeback inom kyrkan röt Torsten Gislestam, som då var ordförande i samfälligheten Gotlands kyrkor, ifrån: "Hon har vållat stor skada och orsakar oro och dålig stämning", sa han då och begärde att hon skulle lämna sina uppdrag inom stiftet.
Den nuvarande konflikten har blivit ett vanligt förekommande samtalsämne bland gotlänningarna, både vid fikaborden och tangentborden. Så här skriver en läsare i kommentarsfältet på Helagoland.se:
"Nu har vi tappat förtroendet för Visby domkyrkoförsamling! Vi känner oss väldigt illa berörda av att man inte har förmåga och vilja att följa de kristna grundvärdena. Det finns därför starka skäl att lämna kyrkan."
Även på Helagotland.se:s Facebooksida går det att läsa liknande kommentarer:
"Tror jag är mogen att kliva ur kyrkan nu", skriver en person.
Vissa menar att konflikterna gör dem ännu mer övertygade om att de gjorde rätt när de lämnade Svenska kyrkan:
"Så gott att ha gått ur kyrkan för länge sedan! Skulle inte kännas bra att bidra till dessa eviga konflikter."
"De behöver sätta sig ner och prata, för det är tydligt att kommunikation saknas", säger Anita Jansson.
GT begav sig ut på stan för att fråga gotlänningarna om hur konflikterna påverkat deras förtroende för domkyrkoförsamlingen. En av de vi träffade delar samma känsla som föregående:
– Det här är en av anledningarna till att jag gått ur kyrkan, att de har så mycket arbetsmiljöproblem, säger Anders Sellberg.
Även Christer Nygren har lämnat Svenska kyrkan, men han följer rapporteringarna.
– Jag funderar på om det inte är en gammal politiker som borde stiga åt sidan. Kyrkofolk om några borde kunna umgås med varandra, säger han.
Christer Nygren har gått ur Svenska kyrkan. "Kyrkofolk om några borde kunna umgås med varandra", säger han.
Sören Qviström tror att konflikterna är en kvinnofråga:
– Det är konstigt, tre fruntimmer kan inte komma överens men 20 karlar kan det.
Barbro önskar att en tidigare biskop gör comeback.
– Jag förstår inte vad de tjafsar om? Ta tillbaka Koskinen, säger hon.
Det är sällan ens fel att flera träter, konstaterar Birgitta Andersson och frågar hur det ser ut i resten av församlingen.
– Det är konstigt att man inte hör något om arbetsgruppen, man vet inte hur det ser ut där inne. Är alla överens?
"Man hör inte något om arbetsgruppen, man vet inte hur det ser ut där inne. Är alla överens?", frågar Birgitta Andersson.
Konflikterna har inte påverkat min gudstro, säger Christina Torgersruud.
Samma sak säger Roland Larsson:
– Det är fint med körku ju, säger han och fortsätter:
– Men man kan ju undra om Harlevi lagt sig i för mycket.
Carin Larsson tycker att alla inblandade borde reda ut det här en gång för alla:
– De borde sätta sig ner och prata, kanske med en utomstående, säger hon och fortsätter:
– Det börjar bli fånigt, när problemen upprepar sig. Det känns lite som en sandlåda.
Anita Jansson är inne på samma spår som Carin:
– De behöver sätta sig ner och prata, för det är tydligt att kommunikation saknas. Men de ska inte prata bakom ryggen på varandra.