"Jag har alltid känt mig trygg på Gotland, och det gör jag fortfarande", säger Bengt Molin, som tycker mediebilden blivit väl dramatisk.
Hela Gotland utan ström, basunerade Aftonbladet ut i en ödesmättad pushnotis i början av april. "Inte igen!", tänkte förmodligen många gotlänningar. "Ryssen?", tänkte förmodligen många fastlänningar.
Sedan Ryssland invaderade Ukraina 24 februari har riksmedierna flashat flitigt om Östersjöns största ö, eller hangarfartyget Gotland, som den ibland benämns. Av den samlade rapporteringen från fastlandsredaktionerna får man bilden av att Gotland är en särskilt farlig plats, med ett folk enat i rädsla och för vilka "ett svenskt Natomedlemskap känns in på skinnet", som det hette i en DN-artikel nyligen.
Men känner alla som bor här igen sig i mediebilden? Ulla Pettersson, lokal S-politiker och tidigare ledarskribent på GT, gör i alla fall inte det. I en uppdatering på sociala medier konstaterade hon nyligen följande:
"Gotlänningar ser annorlunda på säkerhetspolitiken och Nato, påstår reportern i Aktuellt utan att anföra ett enda belägg. Vad är det som är annorlunda med oss? Jag har de senaste veckorna stött på flera journalister som fiskar efter särskild oro på Gotland. Så har jag inte alls uppfattat det. Vi har ungefär samma varierande åsikter som andra svenskar."
På den punkten ger flera henne rätt, erfar GT efter en tur till Östercentrum. Där hittar vi bland annat Bengt Molin, 75.
– Jo, det där är något som målas upp mycket i tv och tidningar. All den där oron. Jag har alltid känt mig trygg på Gotland, och det gör jag fortfarande. Jag tror det var värre förr. Under 70- och 80-talet kunde väl ryssarna varenda kvadratmeter av vår kust, säger Bengt Molin.
Helena Karlsson, 64, har hört om fastlänningar som inte vågar åka till sina stugor eller ta sommarjobb på ön, men själv är hon inte värst orolig.
– Jag tror inte att det finns någon särskild uppfattning som alla delar på Gotland och som är speciell för oss. Vi som bor här har olika åsikter om allt, precis som på fastlandet. Visst, Gotlands läge kanske gör att vi är mer utsatta, men vi är trots allt en del av Sverige. Och vi har ju haft militär här förut, så det är inget jag hetsar upp mig över, säger hon.
"Visst, Gotlands läge kanske gör att vi är mer utsatta, men vi är trots allt en del av Sverige", säger Helena Karlsson.
Det är något som återkommer när man talar med äldre gotlänningar: Att detta har vi ju sett förr. Och: "Aftonbladet?!? Push?!?"
Bland yngre personer förefaller snacket låta lite annorlunda.
– Det är svårt att inte tänka på det där när man läser så mycket i medier, framför allt i Aftonbladet, om att nu kommer de, ryssarna, säger Linnea Lundgren.
Hon befinner sig på torget tillsammans med Julia Jakobsson och Andréa Sevelius. Alla tre är studenter vid Campus Gotland; Andréa kommer härifrån, Linnea och Julia är inflyttade.
– Nu försöker jag inte fundera så mycket på kriget, men i början var jag livrädd. Var finns närmaste skyddsrum, tänkte jag bara, säger Julia Jakobsson.
Under tidigare nämnda strömavbrott fick hon ett samtal från sina föräldrar på andra sidan sjön: Hon behövde inte oroa sig. Det var INTE ryssen som stängt av elen, hade de läst.
Fastlänningar ... tänker kanske vissa läsare. Riktigt så enkelt är det inte. Andréa Sevelius, gotlänning:
– Många verkar vara på helspänn nu. Jag kommer ihåg när vi satt på biblioteket och det kom ett meddelande i högtalarsystemet. "Ingen panik, men lokalen behöver utrymmas." Alla kastade sig över väskorna för att ta sig ut så snabbt de bara kunde. Så hade man nog inte agerat för ett år sedan, säger hon.
Vilka var det som kastade sig över väskorna. Var det ... fastlänningar?
– Jag var väl den som kastade mig först efter väskan.
Linnea Lundgren, Julia Jakobsson och Andréa Sevelius är studenter vid Campus Gotland, där kriget lett till viss oro. "Många på helspänn nu."
Andréa Sevelius kan skratta åt det där i efterhand, och sätta in händelsen i ett större sammanhang.
– Jag tror att vi som är yngre har en ovana att fokusera på oss själva och det vi är intresserade av för stunden. Resten struntar vi i, tills det händer något som vi inte kan strunta i. Så var det med pandemin och så är det nog med kriget. Det fanns inte i vår världsbild, och när det plötsligt brakar loss ballar alla ur och får panik.
Det kanske inte handlar om man är gotlänning eller inte då, utan om ålder?
– Jag tror det ligger någonting i det. Många äldre har levt stora delar av sina liv med krig och spänningar ute i världen. De flesta i den yngre generationen har inget att jämföra med. Jag antar att vi har blivit bortskämda och lite naiva av det, säger Andréa Sevelius.