Ett taiwanesiskt krigsfartyg och ett kinesiskt nära Taiwan under den senaste militärövningen.
”Kinas hot: Förvandla Taiwan till en 'död ö'” – så löd en av de mer dramatiska rubrikerna i rapporteringen om den militärövning som Kina inledde förra veckan. I insatsen, som anses hänga ihop med den senaste tidens inrikespolitiska utveckling i Taiwan, simuleras en fullskalig attack med skenanfall av militära mål.
Relationen mellan Folkrepubliken Kina – eller ”fastlandskina” – och Taiwan har varit ansträngd ända sedan inbördeskrigets slut 1949, då ledarskiktet inom Kinas nationalistiska styre tog sin tillflykt på ön 18 mil utanför Kinas kust. Folkrepublikens hållning har hela tiden varit att Taiwan är en del det egna landet, trots att Taiwan i praktiken fungerar som en självständig stat.
Om detta hade Fredrik Johansson från Klintehamn mycket vaga föreställningar innan han kom till Taiwan första gången 2007.
– Jag visste knappt var det låg någonstans. ”Made in Taiwan” såg man ju på många leksaker när jag var liten, men det var väl ungefär så långt mina Taiwankunskaper sträckte sig, berättar han.
Fredrik Johansson från Klintehamn kom till Taiwan som student för 17 år sedan. Nu har han familj och jobbar som lärare i landet.
Fredrik Johansson hade fått ett stipendium som möjliggjorde ett års studier på Stillahavsön, så han bestämde sig för att läsa på lite.
– Taiwans historia är mycket intressant och påminner ibland lite om Gotlands historia. Man har hört till olika ”överheter” precis som Gotland, men oavsett så ser man sig själva främst som taiwaneser och inget annat.
Kinafrågan var liksom ständigt närvarande och ständigt frånvarande, noterade gotlänningen.
– 2007 var jag så fokuserad på mina studier att jag inte lade märke till någon större konflikt mellan Kina och Taiwan. Men jag lärde mig tidigt av mina lärare att inte diskutera politik eller Kina/Taiwan-frågan, eftersom det ansågs känsligt. Folk i allmänhet ville inte prata om det.
Under det året träffade Fredrik Johansson sin framtida fru, som han numera bor tillsammans med i det taiwanesiska området Yilan. Tiden på ön har gett gotlänningen, i dag engelsklärare, en bättre förståelse för befolkningens inställning till hoten från grannlandet.
Frågan har varit känslig ända sedan Mao Zedong segrade i det kinesiska inbördeskriget och motståndarsidan drog sig tillbaka till Taiwan. Ända sedan dess fungerar ön som ett eget land i praktiken.
Taiwan styrdes med järnhand av diktatorn Chiang Kai-shek fram till dennes död 1975. Efter det inleddes en demokratisering av landet, som i dag har helt fria val.
– Alla har levt under dessa hot sedan slutet av andra världskriget, så de är vana. Man vet att det rent teoretiskt skulle kunna bli allvar, men det är inte många som tror på det. En del hoppas att Kina ska se hur det går för Ryssland i Ukraina och då förstå att det kostar för mycket att försöka.
Har du personligen känt dig orolig?
– Egentligen inte. Visst känns det olustigt med Kinas hot, men jag tror kanske som många andra här att Kinas uttalanden mycket är för sin egen befolkning. De styrande vill visa sig starka, och när man har inhemska problem är det lätt att skapa ett yttre hot eller problem för att rikta blicken någon annanstans.
Att man tar Kinas markeringar med en nypa salt märktes inte minst under förra veckan, säger Fredrik Johansson.
– Det blir inte några större nyheter på tv av Kinas militära övningar. Det nämns så klart och diskuteras, men det är inte i närheten av nyhetsrapporteringen från till exempel tyfoner eller jordbävningar. Man är mer intresserade av sina egna inhemska händelser och de internationella nyheterna får sällan något större utrymme i Taiwan. De senaste dagarna har varit precis som vanligt här i Yilan. Inga av mina vänner känner sig mer oroade än vanligt, och en del visste knappt om militärövningen.
Vardagen i huvudstaden Taipei, liksom i övriga Taiwan, har fortsatt ungefär som vanligt, trots hoten från Kina.
Skenanfallen mot Taiwan var ett svar på vårens presidentval, som Demokratiska framstegspartiets kandidat Lai Ching-te gick segrande ur. Partiet ogillas starkt i Peking, eftersom det förespråkar formell, inte bara praktisk, självständighet för Taiwan.
– Nu när jag har bott här i några år och kommit in mer i samhället så ser jag att det åtminstone i min umgängeskrets är en generationsfråga hur man röstar, och de yngre röstar på det för närvarande styrande partiet medan de äldre röstar på det gamla nationalistpartiet Kuomintang.
Tidigare i år valdes Lai Ching-te till landets nya president. Det har inte setts med blida ögon i Peking, som anser att Taiwan är en del av det egna territoriet.
– Detta är inte heller något man pratar mycket om eftersom ”det inte är någon idé”. De yngre vet att de äldre ändå inte kommer att ändra sig, och när de äldre kommenterar något politiskt så håller de yngre bara tyst och låter det passera. De diskuterar istället för sig själva när de äldre inte är i närheten, säger Fredrik Johansson.