Torbjörn Andersson ser det som en fint och viktigt uppdrag att arbeta inom Public Service och där vara delaktig i att ge folket en röst i demokratins anda. Särskilt nära hjärtat ligger delaktigheten i Musikhjälpen.
DU&JAG
Nog för att han träffat många kändisar i egenskap av tekniker på P4 Gotland och som teknisk koordinator för Musikhjälpen, vilken inleds måndag kväll.
Men det slår inte känslan av när han fick en krona av Sven-Bertil Taube.
Han var inte så gammal då, Torbjörn, men är man behjälplig med att tvätta rutorna på bilen ska man förstås ha en slant.
Det var så han växte upp, i Gränna vid Vätterns östra strand. Pappa Björn drev en Esso-mack vid Gyllene Uttern längs Riksettan, halvvägs mellan Stockholm och Helsingborg, den som 1962 skyltades om till E4.
– Jo, jag minns att han stannade där en gång och att han gav mig lite dricks, säger han.
I Växjö har uppbyggnaden av Musikhjälpen-studion pågått hela veckan. Det är elfte gången Torbjörn Andersson är delaktig i projektet.
Vi ska prata om ett liv i demokratins tjänst, att genom att få ljud i mikrofonerna vara del i att ge folket en röst. Det finaste man kan arbeta med, tycker han.
Eller som han också uttrycker det: En bodyguard för demokratin.
Specifikt ska vi också prata just Musikhjälpen, den årliga decemberveckan då Sveriges Radio och Sveriges Television samsänder från en specialuppbyggd studio på ett torg någonstans i Sverige för att samla in medel till behövande runt om i världen
Den här gången från Stortorget i småländska Växjö och med temat ”Ingen ska behöva dö av hunger”.
När vi ses för den här intervjun gör han de sista förberedelserna i radiohuset i Visby, när artikeln publiceras är den mesta uppbyggnaden klar inför sändningsstarten på måndag kväll.
Det var då, det. Ett vykort från förr.
Men först, som brukligt i dessa intervjuer, bakåt i tiden, till Gränna på 70-talet. Det var alltså där han växte upp som son till Björn och Siri Andersson.
Ensambarn, sladdbarn blev han först när han började dra kablar på radion.
Han berättar hur livet kretsade kring Esso-macken, aldrig några sommarsemestrar, alltid jobb.
– Det var jobb för morsan och farsan sju dagar i veckan, en farbror jobbade där också. Och jag hjälpte till från när jag var liten, det var bara så det var.
Sven-Bertil Taube gav lille Torbjörn Andersson en krona i dricks.
Pappa Björn köpte macken 1956 och drev den till 1992. Det var till en början den gamla tidens bensinstation, så klart. Bensin, olja, torkarblad…som hos Roy och Roger i tv-serien ”Macken”, utan övriga jämförelser.
Och det var minsann inte bara Sven-Bertil Taube som stannade för att tanka. Nej då, Lennart Bergelin tvingade på väg till Båstad alltid ut sin unge adept Björn Borg för att hälsa på ”Sveriges trevligaste mackägare”.
…och prinsessan Lilian nyttjade inte sällan den fina och rena toaletten när hon och prins Bertil hade vägarna förbi.
– Det har jag ärvt av farsan, han gillade människor, var öppen och trevlig. ”Man får inte sälja något om man är sur” sade han. Och så är det, är man öppen och nyfiken blir allt så mycket enklare.
Att delta under Musikhjälpen har blivit en hjärtesak för Torbjörn Andersson.
Det står bland många ett skimmer över de gamla bensinmackarna, varav flera märken inte finns kvar längs de svenska vägarna.
Du som kommit lite till åren minns dem: Texaco, Murco, Uno X, Shell, Gulf, BP, OK, Caltex, Mobil, Koppartrans och Esso, så klart, och några till.
Esso som en fonetisk skrivning av SO, Standard Oil.
På den tiden, 60-70-tal, var bensinstationerna just bensinstationer. Inte så mycket korv som i dag. Mycket satsades på reklam som tilltalade främst barnen, som nyckelringar och inte minst klistermärken att sätta på cykeln.
För egen del minns jag hur jag kunde gå kilometervis genom uppväxtstaden och tigga klistermärken. Torbjörn hade här en fördel.
– Jag hade ju full tillgång till Esso-prylarna och kunde byta till mig andra märken i skolan, säger han stolt.
Inte sugen på att ta över någon mack på äldre dagar?
– Nej du, det där är jag klar med!
Torbjörn Andersson är flitigt engagerad i Dalhemståget och den museijärnväg som finns på Gotland.
Pappa Björn gick nyligen ur tiden efter något års sjukdom. Torbjörn var hemma i Gränna på begravning, särskilt nöjd är han med dödsannonsen i Jönköpings-Posten – istället för ett kors: Esso-gubben, med huvudet i form av en oljedroppe.
– Jag försökte i det längsta hitta upphovspersonen för att inte bli stämd, sådant är viktigt inte minst inom våra jobb, ju. Att allt ska gå rätt till. Man jag gick bet, jag körde ändå, det ska nog gå bra.
Jag ber honom berätta om Gränna och han säger att det är....
– ...en sommarstad, backar, gatstensgator, Vättern där utanför, det sägs att den är pittoresk. Som Visby, ungefär. Därför har jag aldrig egentligen sett skönheten i Visby, det är ju som hemma.
Vad har du kvar där idag?
– Ingenting. Jo, mamma. Hon är 90 år och pigg, men annars inget. Ytterst få klasskamrater och inga som jag umgås med, så när mamma slänger in, då är det slut.
Då är det slut?
– Ja, då kommer jag inte tillbaka. Gotland är mitt hem efter 35 år, här trivs jag så fantastiskt bra. Både på ön och på min arbetsplats, här jobbar jag till jag är 69, så är det. Annars får de bära ut mig, ler han.
Om man går in till Torbjörn Anderssons teknik-krypin och frågar om man kan få låna en skruv så ordnar det sig säkert.
Från början hade han tänkt att utbilda sig till sjuksköterska, övertygad om att det var hans väg. El-tele satte han som andraval när det var dags att välja gymnasieinriktning.
Och så blev det som det blev, han hade 0,2 poäng för lågt betyg för vårdlinjen…och via en kompis fick han en praktikplats på Radio Jönköping när det var dags för sådan – vilket kom att ändra riktningen på hela livet.
Han kom omedelbart att brinna för radion som medium och brinner alltjämt, det hörs tydligt. Besjälad är han av radiovågorna och att sätta kontakten i rätt uttag.
Det är sådant han gör, nämligen. Sätter kontakten i rätt uttag. Och för all del, för att inte tumma för mycket på sanningen, några göromål till.
– Allt mellan himmel och jord, som han säger. Allt!
En trött Esso-gubbe är också en Esso-gubbe.
För så är det. Radiostudion är bemängd av teknik, mycket kan krångla, det är långsiktiga jobb parallellt med akuta utryckningar.
En mikrofon som inte fungerar, ett nätverk som går ner, en ratt som plötsligt inte kan rattas, en knapp som inte kan knappas, ett ljud som inte ljuder, ett relä som inte reläar.
Det kan vara lattjolajban i etern emellanåt men det finns också en allvarligare ton. Inte minst efter allt som hänt på senare år; pandemi, våldsupptrappning och krig i Europa.
– Det gäller att säkerställa att vi ska kunna sända under alla omständigheter. Att ta en radiostation är nummer ett för en fiende, det gäller att hela tiden tänka ett steg längre. Vi löper också risk att isoleras från fastlandet, då förväntas att vi som Public Service-kanal ska kunna förmedla korrekta uppgifter.
Torbjörn Andersson kom till radion på Gotland 1988. Kommande vecka är han aktuell som en av dem som får sändningen av Musikhjälpen att fungera.
För han hamnade ju på Gotland till slut, i dag bor han i Endre med livskamraten Kattis. Efter några somrar på lokalradion i Jönköping såg han en annons i facktidningen Antennen om en ledig tjänst på ön.
Det var våren 1988, det visade sig vara teknikern Björn Carlsson som skulle ha nio månaders föräldraledighet.
– Och här är jag än. Ända till Sivert Nordström gick i pension i somras har vi kamperat ihop. Det har varit roliga år och är fortfarande lika roligt.
Sivert är i dag ersatt som tekniker av Lisa Abrahamsson.
Vad detta är vet inte särskilt många, inte mer än att det är olika grejer som måste finnas för att någonting alls ska höras i radio.
Vad är det roliga med radio, som du ser det?
– Att ge lyssnarna bilder inom sig, radio är som att läsa en bok. Vi ger berättelser, lyssnaren fyller i färgerna. Och jag verkligen älskar att det är just Public Service, att vara en viktig och stabil del av demokratin.
Han är beredd att offra mycket för att försvara den, säger han. Kallar sig alltså bodyguard. Hans mikro är Gotland, här hjälper att till att ge lokalbefolkningen röst:
– Det är så fint att få vara del av det. Jag kan inte tänka mig något finare.
…det skulle kanske vara att få köra ånglok på heltid, i så fall. Han brinner för det också. Museijärnvägen på Gotland. Där läggs mycket av fritiden, men den vagnen rullar vi in på ett sidospår denna gång.
Egentligen gillar han inte värst mycket att synas, Torbjörn Andersson. Som tekniker på P4 Gotland håller han sig mest i bakgrunden och ser till att det blir ljud i radioapparaterna.
Istället växlar vi nu från mikro till makro, från det lilla till det stora, från det lokala och ut i världen. Musikhjälpen.
Den arrangerades första gången 2008 och har sedan dess, en decembervecka varje år, hjälpt till att dra in medel till teman som ”Barn är inte till salu” och ”Alla tjejer har rätt att överleva sin graviditet”.
Den totala summan har varierat, men det som ständigt växt är antalet engagemang bland lyssnare runt om i landet. Det bidras med pengar på alla möjliga sätt, inte minst genom auktioner; middagar med kändisar, en gitarrkurs, en hemma hos-konsert…bara fantasin sätter gränser.
Och så önskas musik, 50 kronor för att få en favoritlåt spelad i radio gör att det denna vecka i P3 och SVT spelas mer blandad musik än någonsin annars.
Torbjörn har varit delaktig i Musikhjälpen sedan 2013. Första året kom han med som ”hantlangare”, sedan 2015 är han teknisk koordinator, det vill säga arbetsledare för den tekniska uppbyggnaden.
Kanske kunde han blivit stins på riktigt, Anderssons pojk.
90 kubikmeter utrustning körs från Stockholm till, i det här fallet, Växjö där en hel radio- och tv-studio byggs upp.
Sammanlagt arbetar runt 120 personer för att få sändningarna att gå runt. Det är producenter, tekniker, grafiker, bildingenjörer och mer därtill.
För Torbjörns del gäller det att se till att batteribackup:er, skrivare och nätverkskablar finns på plats. Dessutom: Stoppa kontakter i väggen. Och ytterligare en del saker som kan göra även den mest härdade sliten.
– Det gäller att ta vara på de tillfällen då det går att vila. Under uppbyggnaden är det fulla dagar, när vi sänder är man a-jour med allt som händer och sedan ska det rivas när allt är över.
Programledare i Musikhjälpen är denna kvintett: Oscar Zia, Linnea Wiklund, Tina Mehrafzoon, Assia Dahir och Sofia Dalén.
Han får dock bo på hotell. Det gör däremot inte programledarna, i år Oscar Zia, Assia Dahir, Linnea Wikbland, Tina Mehrafzoon och Sofia Dalén.
De bor verkligen i Musikhjälpen-buren under hela veckan och lever endast på flytande föda. Detta för att få åtminstone ett stråk av lidande.
Men i år har de åtminstone var sitt rum, att aldrig kunna vara för sig själv har genom åren visat sig innebära för mycket negativ påverkan på sändningen. Många har helt enkelt tappat fokus sedan orken börjat tryta.
…och det viktiga är att sändningen håller klass.
DU&JAG; Torbjörn Andersson.
Torbjörn är ödmjuk i att få vara del av det lag som skapar så stort engagemang runt om i landet. Svenskarna är ett givmilt folk, det är tydligt.
– Att lilla enkla jag får bidra till att folk någon annanstans i världen får mat i magen. Det är stort. Och att människor här hemma får vara glada och delaktiga under en vecka mitt i det mörka runt om oss.
Han minns i Örebro där anställda på Atlas Copco höjde priset i personalmatsalen med tio kronor vilken gav 700 000 kronor till Musikhjälpen…
– …och när de skulle in i studion stod en man utanför och vinkade att han också ville komma in. Det visade sig vara företagets VD som var så rörd över sin personals initiativ att han dubblade summan. Där kom 1,4 miljoner in på ett bräde.
Det gäller att rattarna kan rattas och knapparna kan knappas.
Sådan är han, Torbjörn. Ödmjuk, stolt, öppen, ”man får inte sälja något om man är sur” som farsan alltså sade. Öppenhet innebär att ta in människor omkring sig.
Men ibland vill han vara i lugnet där ingenting stör, inte ens en radio.
– Jag älskar tystnaden på morgonen, att sitta i köket och läsa tidningen. På papper! Det är ett nederlag varje gång jag behöver gå in på paddan.
Hur ska det då gå den här gången? Du är i Växjö när den här intervjun publiceras.
– Det gör inget, jag gillar ändå inte att läsa om mig själv, skrattar han.
På måndag 20.00 drar Musikhjälpen igång i Sveriges Radio P3 och SVT, en vecka senare släpps programledarna ur buren på Stortorget i Växjö, det som under en vecka varit Kärlekens torg.