Stående på stranden norr om Visby såg jag solen sänka sig i havet den allra sista skälvande dagen, nådens år 2022. Aldrig har det känts så ödesmättat, och faktiskt lite ångestladdat, att gå från ett år till nästa. Inte ens vid millennieskiftet, där gigantiska buggar förutspåddes slå ut det mesta, slog domedagsprofetiorna in. Då blev det mesta faktiskt ändå precis som vanligt. Nu är det annorlunda. Sedan nästan ett år är det krig i Europa. Ekonomin åker rutschkana. Och miljöfrågorna, de tycks vara totalt bortglömda. Gotlands Media rivstartar därför 2023. Varje månad utser vi Månadens klimathjälte, alla kan delta och syftet är att lyfta klimatfrågan och goda förebilder lokalt. Det känns både stort och bra att få äran att ingå i juryn för det viktiga arbetet.
För de allra flesta blir 2023 ett år med svångrem runt plånböckerna. Lånen kostar alltmer att betala. Maten och det vi köper har redan blivit dyrare och elen ska vi inte prata om. Den som ändå har lite pengar kvar på banken kan istället se inflationen tugga i sig besparingarna och göra dem mindre värda. Jag tycker mest synd om alla de på Gotland som inte får pengarna att räcka till ens det nödvändigaste. Samtidigt finns de som tvärtemot haft dyra vanor – ett par tre utlandsresor om året, dyra klädkonton och billån för att skryta med ett vrålåk ute på gatan. Nu tvingas de drastiskt att tänka om. Jag tror att ekonomiskt svåra tider är lättare att hantera om man har varit med om kriser förr. När jag var liten var det aldrig tal om nya kläder. Det var ärvda polotröjor, som stacks och kliade, och byxor som passade så där ungefär. Där krävdes svångremmen bokstavligt talat varje dag.
På nyårsnatten var jag för första gången med och spådde det nya året i tenn. Jag är gammal nog att minnas när jag hälsade på hos Hildur i Fole, som under nyårsnatten kunde se hur hela nästa års väder skulle bli genom att titta i smält stearin. Nu blickade vi ner i en skål med kallt vatten, där smält tenn sprakade och bildade små skulpturer att tolka, för hur 2023 ska bli. Visst är det märkligt hur vi har så lätt för att tolka saker negativt? Hemska skepnader, som hämtade från Mordor, och tenn som splittrats till rena rama kräksjukan, fanns i skålen för hur 2023 ska bli.
För de som likt en kompis till mig valt att från årsskiftet skriva sig som gotlänningar säger jag bara grattis. När priset i veckan höjs på färjorna är det i alla fall billigare att vara gotlänning. Min kompis jämförde euforiskt känslan att bli mantalsskriven på ön som att bli svensk medborgare. För mig är det i bistra tider med krig i omvärlden en tröst att vi i alla fall bor på en bra plats i världen, även om vägen till fastlandet nu blir märkbart dyrare.
Inför året 2023 har jag både förhoppningar och drömmar. Jag såg dem formade i tenn på nyårsnatten. Där fanns ett mänskligt hjärta, tydligt avbildat i smält metall, som klappar för trädgård. Jag hoppas få göra nya trädgårdsprogram på Helagotland.se och sprida lusten att odla till fler. Jag hoppas få draghjälp av regionen och av bostadsbolag. Stadsodling har aldrig varit så inne som nu. Gräv upp fler gräsmattor och rabatter, ut med pallkragar och låt de som vill odla sin mat och sina egna grönsaker! Bra för både plånbok, psykiskt mående och miljön. Kanske blir de Månadens klimathjälte på köpet.