Gråbofestivalen höll stilen

Gråbo har än en gång markerat position med en egen festival. I lördags hölls musikfesten det för tredje året i rad och evenemanget närmar sig tradition. Jämfört med förra årets 2 000 besökare noterades i år en något mindre publiktilltrömning.
Nu var det inte bara Gråbo-bor som kom för att lyssna till musik, prata med varandra och andra och njuta av det fina vädret. Gratis fest, med bra musik, och för året utdelning av GTs kulturpris, gör Gråbofestivalen unik.
En stad, ett land och vi människor förändras. Tiden kan inte hejdas och vi dokumenterar, skriver och fotograferar det som är och sker.
I en tid av snabb förändring behöver vi en förankring och Gråbo är en stad i staden, en ny hembygd för många, konstaterar Majvor Östergren, kultur- och fritidsnämndens ordförande och själv Gråbo-bo när området var helt nytt.
Världens bästa varpaplan
Med egna minnen från 1960-talet, en tid då varken Östercentrum eller Skarphäll city fanns, då landbygden gränsande till staden strax utanför ringmuren och klubbar startades och drevs av ungdomar själva, drog hon paralleller till i dag.
Mitt minne av Gråbo då var rena landet med en gård, en fantastisk björkskog och världens bästa varpaplan. I dag är Gråbo en ung och viktig del av Visby och det gör Gråbofestivalen viktig som en del av områdets identitet.
Hon pekade på faktumet att många inflyttade fastlänningar bosätter sig på den gotländska landsbygden medan gotlänningarna flyttar till stan. Och för dem är det ofta Gråbo som blir den nya hembygden.
Unik festival
För de boende och för en hel del andra utifrån kommande har Gråbofestivalen blivit en speciell markör för området.
Att festivalen är gratis och bjuder mycket och bra musik gör festivalen unik i sitt slag.
För året från scenen bjöds musik som kändes igen av många. Med Anders Jonsson och Malin Ljungberg, som också framträdde med sin nystartade och Gråbobaserade gospelkör som konferencierer, spelade bröderna Olsson med Björn och Daniel upp för tredje året.
Strängataget bjöd på folkmusik med durspel och nyckelharpa. Close your eyes & think of England och Själ utlokaliserade sig från klubb Shinding, Sound of sixties följde upp den musikaliska tråden från 60-talet och Milagro tolkade låtar från Santanas 70-tal.
Big Mike inför storpublik
Tomas Boström, redan innan festivalen uppmärksammad som GTs kulturpristagare för året, hedrades som trubadur och författare med utmärkelsen.
När Big Mike intog scenen och uppfyllde den med rock´n´roll hade också publiken ökat i antal. Mitt i det trivsamma vimlet gled områdets poliser omkring och myste över evenemanget som lockade till utomhusfest för alla över generationerna.
Broa, Tommy Broström, krängde på sig festivalsmäcken i pausen mellan två framträdanden.
Lars Frank fanns förstås på plats i lördags när Gråbofestivalen firade tre år.
Lisa Björkegren sjöng om en härlig dag från Gråbofestivalens scen och fick förstås applåder för sitt framträdande.
Själfullt. Jakob Ringbom, Moa Widjer, Stefan Helleblad, Kalle Norberg och Sara Andersson i Själ spelade på årets Gråbofestival.
Moa Widjer på gitarr.
Teknik på hög nivå krävs för festivalljud.
Enar Steen, tekniker med den rätta känslan för tekniken, höll fingrarna på teknikbordet.
Pick-nick. Familjen Kronkvist med Lasse och Therese med dottern Nathalie Fredin njöt av det fina vädret och firade Gråbofestivalens med en härlig pick-nick i korg.
Festivaldokumentation. Angela Muttoni med kamera och Karin Enblom, kollade in och dokumenterade årets Gråbofestival, den tredje i ordningen.
Big Mike blev ordentligt beundrad av Gråbofestivalens publik och efter sitt framträdande fick han fullt upp med att skriva autografer.