Gränstvist bromsar provborrningarna

Det aktuella svenska området ligger söder om den 59:e breddgraden, i vad som under kalla kriget var den omtvistade "vita zonen", ingenmanslandet mellan Sverige och det dåvarande Sovjetunionen. Det är också därför inga provborrningar gjorts långt tidigare.
Redan den 27 juni 1969 fick dock företaget Oljeprospektering AB regeringens tillstånd för prospektering, att leta efter, efter olje- och gasfyndigheter. Seismiska undersökningar resulterade i intressanta avvikelser i täthet, vilket skvallrade om depåer av gas och olja.
Sedan 1969 har Opab, som ägs av Preem petroleum AB, genomfört cirka 40000 seismiska mätningar och 17 borrningar i svenska vatten, till en sammanlagd kostnad på cirka 200 miljoner kronor.
De bearbetade områdena har dock blivit allt färre och i dagsläget återstår enbart omkring en kvadratkilometer oborrad berggrund på 120 meters djup, mitt mellan Gotland och Lettland.
<span class=MR>Över kontinentalplattorna</span>
Att utvinningen drar ut på tiden beror på att fynden sträcker sig över kontinentalplattorna mellan Sverige, Litauen och Lettland. Opab vill börja med att borra efter olja på den lettiska sidan, men de båda baltiska staterna är fortfarande inte överens om var gränsen dem emellan går.
Opab har sedan 1995 även en lettisk licens för borrning, men den träder inte i kraft förrän tvisten om gränsdragningen är löst. Därmed skjuts även en utvinning på svenskt område på framtiden.
Enligt Opabs vd Torgny Berglund är det inte aktuellt att i stället börja på den svenska sidan.
Tekniskt sett är det mer rätt att börja på den lettiska sidan, där undersökningarna har visat att det är störst chans att hitta olja. Gör vi det vill vi gå vidare till svenskt vatten.
Hur mycket hoppas ni kunna utvinna?
Om allt slår väl ut, omkring 200-400 miljoner fat. Fältet räknas som mellanstort i Östersjön.
För fyra år sedan, innan Opabs svenska tillstånd löpte ut, ansökte företaget återigen om tillståndsförlängning hos Näringsdepartementet, som har det övergripande ansvaret för förvaltningen av Sveriges naturtillgångar. Departementet bad SGU, Sveriges geologiska undersökning om ett remissyttrande i ärendet. SGU har till uppgift att tillhandahålla geologisk information och se till att utvinning sker i ekologisk och ekonomisk balans. SGU sade ja till förlängning och nu är ärendet åter på Näringsdepartementets bord, för kommande regeringsbeslut. Enligt departementets ansvarige för tillståndsfrågor kring kontinentalsockeln, Ann-Christin Cederlund, kan det förhoppningsvis fattas under hösten.
Det är ett ganska komplicerat ärende, eftersom det är så gammalt. Opab har fyllt sin del av åtagandet, men det har hänt mycket med exempelvis miljötillstånd.
Torgny Berglund konstaterar att företaget inte kan göra annat än att vänta, på såväl lettiska som svenska myndigheter.
Vi har redan väntat länge och vi får fortsätta vänta, det är inte annat att göra.