Grattis Lena!
- Kunde jag leva om mitt liv, då skulle jag vilja leva det precis som jag har levt detta liv. Men då skulle jag resa ut i världen och jobba lite tidigare, säger den gotländska sjuksköterskan Lena Fridman, månadens gotlänning.
- Det är svårare att komma hem än att åka ut. Och väl där är man så koncentrerad på de som behöver hjälp att man inte tänker på något annat, säger Lena Fridman som just nu veckopendlar mellan jobbet i Karlskrona och hemmet i Visby.
Hon föddes för 55 år sedan och efter skoltiden på Gotland flyttade hon till Helsingborg och utbildade sig till sjuksköterska. Efter legitimationen 1971 specialiserade hon sig med utbildning till intensivvårdssjuksköterska.
- Röda korset har alltid funnits med i mitt liv. Jag blev medlem i Röda korset som nioåring och min dröm har alltid varit att arbeta utomlands. 1980 startade kurser med utlandsfokus i Röda korset som därefter daterade upp sin namnlista med personer för utlandstjänst, berättar Lena.
Sin första utlandstjänstgöring hade hon 1981 som FN-soldat i Libanon. Där var då också hennes far i tjänst. 1982 arbetade hon för första gången utomlands för Röda korset. Det var i Thailand där då också hennes bror och far var.
Halva tiden utomlands
- 1983 och 1984 i Chad för Unicef och 1985 i Pakistan, då för första gången och för Röda korset. 1987 åter i Pakistan, 1988 till Sudan där jag blev kvar i två år, därefter Pakistan, Kenya, och Sudan. Så Ruwanda och därefter, det var 1994, till Zaire där jag blev kvar i nästan ett år. 1997 till Tanzania i tre månader och därifrån till Madagaskar. 1998 i Sudan, 2000 i Sierra Leone lite drygt ett halvår, 2004 och 2005 i Sudan, Indonesien och så i höstas i Pakistan.
Under de senaste 25 åren har Lena Fridman arbetat ungefär halva tiden utomlands. Hon konstaterar att situationen de sista tio åren har förändrats. Nu blandas politik ihop med religion på ett sätt som inte skedde förr och Röda korsets röda kors, liksom Röda halvmånens röda halvmåne, ses som religiösa symboler
- Röda korsets arbetssätt har också förändrats över tiden. Förr hade Röda korset egna hälsocentraler och sjukhus, men i dag finns bara ett kvar, i Kenya, och det ska stängas. Numera går Röda korset in i befintliga hälsocentraler och sjukhus, utbildar personalen och stöttar med exempelvis utrustning.
När en katastrof är ett faktum kan Röda korset också gå in och exempelvis sätta upp fältsjukhus med Röda korspersonal som ansvarar för den medicinska vården. Den dag Röda korset lämnar området doneras utrustningen till landets hälsoministerium eller byggs upp på en annan plats. Så var situationen för Lena Fridman i höstas.
- Jag var på en kurs vid WHO i Geneve när jag och några till blev ombedda att åka iväg för Röda korset till jordbävningsområdet i Pakistan. Vi åkte och min uppgift blev att delta i arbetet med att sätta upp ett fältsjukhus i Muzaffarabad, den svårt drabbade staden norr om huvudstaden Islamabad.
Lena Fridman kom tillbaka till Sverige i november och återgick då till sin tjänst som sjuksköterska vid marinbasen i Karlskrona. Men händer något i världen där Röda korset gör en insats och hon blir ombedd att åka, då är hon beredd.
- Det är förstås lite svårt att lämna Gotland när det är vår. Men får jag ett erbjudande att arbeta för Röda korset utomlands, då åker jag, säger Lena Fridman som efter frilansande år mellan 1987 och 2002 har en tjänst inom försvaret.
Hon pekar på situationen för kvinnorna och barnen, de grupper som är särskilt utsatta vid naturkatastrofer och som ofta får sitta emellan i konflikzoner och konstaterar att det inte går att förmedla den glädje hon möter och känner i arbetet utomlands.
- Glädjen hos de människor jag möter i svåra situationer liksom svåra och dagligen nya problemställningar att lösa efter hand. Det är utmaningen och glädjen i mitt liv.
Så jobbar vi med nyheter