Grattis Ove Lindström!

I juli 1960 fick Ove Lindström tjänst på socialbyrån i Visby. Alla som behövde någon form av ekonomiskt bistånd passerade hans bord.
Ove hade ingen socionomutbildning, utan bara några folkhögskoleår bakom sig, men han hade ett starkt socialt engagemang och brydde sig om människor. Det räckte långt.
I samband med kommunsammanslagningen blev Ove Lindström chef för äldreomsorgen på hela Gotland och där satt han kvar i ett par decennier till in på 90-talet.

Inblick i folkhemmet
Åren som socialtjänsteman har givit Ove en inblick i ett ganska stort stycke folkhemshistoria. Han fick vara med när villkoren förbättrades för många: Änkepensionen infördes. (?Helt sagolikt, jämfört med hur änkorna hade det innan. Dessförinnan hade de ju ingenting att leva på om gubben gick bort?.)
Jordgolven byggdes bort och kommunen engagerade sig för att alla skulle få tillgång till elektricitet. Och med det kommunala bostadstillägget kunde också de pensionärer som nästan inget hade flytta in i moderna bostäder. Och så kom hemtjänsten igång på allvar och bemannades med stora mängder rutinerade husmödrar som ville ha ett eget jobb och tjäna egna pengar.
? Jag har fått vara med om en enorm utveckling, konstaterar Ove.
Men innan han lämnade tjänsten som äldreomsorgschef fick Ove erfara hur vinden vände. Han avundas inte de mellanchefer som sitter i kläm mellan stigande krav och krympande budgetar i dag. Han är överhuvudtaget skeptisk till budgettänkandet inom vård och omsorg:
? Vägutbyggnader och inköp av maskiner, sådant kan man reglera och budgetera, men inte vård och omsorg. Man vet ju aldrig när folk blir sjuka. De som jobbar med dessa frågor i dag har en mycket tyngre ekonomisk press än vad vi hade då. Vi kunde ju ägna oss att söka upp folk som behövde hjälp!
Ove tyckte om att kunna gripa in och göra något.

Engagerad
Det här har han fortsatt med, långt efter sin pensionering och det är av den anledningen som Ove Lindström har utnämnts till november månads gotlänning. Fast han själv med bestämdhet hävdar att han numera mest är lat och ägnar sig åt sin kolonilott så kryper det under samtalets gång ändå fram att han faktiskt aldrig släppt engagemanget för de svaga i samhället, han tillhör fortfarande de som försöker göra något där han kan:
Till den där koloniträdgården, som han talar om, bjuder han och de andra kolonisterna varje sensommar in gamla som bor på något av äldreboendena i Visby. I augusti var det Gotlands sjukhem som bjöds på kaffe och tårta bland stockrosor och dalior. Ove är också är aktiv i De Handikappades riksförbund, DHR, och är stödjande medlem i RSMH, han har under några års tid brukat vara med och ordna trivselkvällar för pensionärerna på Gråbo servicehus, han har varit aktiv i s-politiken och fram till den här veckan har han varit ledamot i Försäkringskassans styrelse. Ännu några år kommer han att sitta kvar som ledamot i socialförsäkringsnämnden. Och så har han under 25 år jobbat aktivt i Röda korsets distriktsstyrelse. Numera är han en av dem som bemannar Röda korsets jourtelefoner. En gång i månaden tar han emot samtal från människor som har problem av olika slag. Det kan handla om allt ifrån familjeproblem till problem med myndigheter.
? Det finns så många som behöver ha någon att prata med och som behöver råd. Det kan nästan vara jobbigt ibland att bara kunna sitta och lyssna till vad de har att berätta. Jag vill ge mig på det praktiskt!
Men, nej. Nu har det blivit för mycket om Ove, tycker han själv. Nu vill han sätta punkt för den här intervjun.
? För jag ju mest lat och ägnar mig åt mitt trädgårdsland!.