Åklagaren hade yrkat att grisbonden skulle dömas för djurplågeri, eftersom det vid slakt upptäckts att en gris hade en plastring runt ena benet som växt in i köttet och muskeln. Händelsen ska ha inträffat för två år sedan.
Anledningen var att åklagaren ansåg att grisbonden utsatt grisen för lidande utan att det fanns några godtagbara skäl, och att det skett av grov oaktsamhet. Som yrkande i andra hand hade åklagaren angett brott mot djurskyddslagen.
I rätten hördes flera veterinärer. Den ena, som arbetar med hälsokontroller hade god kännedom om grisbonden och dennes besättning, och hade själv varit på plats för kontroll kort tid före incidenten.
Veterinären hade kontrollerat grisarna, men hade inte identifierat någon individ med avvikande beteende som exempelvis hälta, avmagring eller liknande. Ytterligare ett vittne berättade i princip samma sak, att grundförutsättningen för att en gris ska äta och växa är att den är frisk. Om den aktuella grisen mått dåligt under längre tid så skulle det ha märkts. Grisarna i den här besättningen har bättre tillväxt än genomsnittet, enligt vittnet.
Plastringen misstänks ha hamnat inne hos grisarna efter en ombyggnation där hantverkare hade anlitats. Grisbonden menar att händelsen inte gick att förutse eftersom grisbonden inte visste att ringen existerade. I övrigt kollas grisarna dagligen.
Tingsrätten anger följande domskäl:
”Plastringen har varit svår att upptäcka på grisarna som ofta ligger ner och är smutsiga om benen. Det åligger visserligen xx att se till så att djuren inte orsakas skada, även sådana skador som inte ger uppenbara sjukdomssymtom. Det kan däremot inte krävas av xx att han borde ha förstått att den aktuella plastringen hade hamnat bland djuren och att den kunde leda till den aktuella skadan.”
Av den anledningen anses grisbonden inte ha agerat oaktsamt, och frikänns därför från såväl djurplågeri som brott mot djurskyddslagen.
En av nämndemännen var av skiljaktig mening.