Grisproducenter till storms mot de svinaktiga priserna

Ekonomin hamnade föga förvånande i centrum i paneldebatten, som leddes av Tommy Wahlgren. Svenska grisproducenter har just nu ingen lönsamhet och har ett tufft år bakom sig. Det är tveksamt om det finns lönsamhet i branschen på annat håll, men Sveriges grisbönder brukar ligga sämst till bland de olönsamma på grund av en del svenska särbestämmelser.
Feltippat
De gotländska arrangörerna av stämman, föreningen Gotlands grisproducenter bjöd in till stämman på gotländsk mark för ett år sedan då stämman hölls i Sunne. De tippade då att avräkningspriset skulle vara 14:25 per kilo när det var dags för stämman 2004. Nu finns det då svart på vitt på hur priset ligger. Enligt gårdagens lantbrukspress är betalningen 10:45 per kilo, fjärran från gissningen alltså.
Det står klart att gotländska grisproducenter är bättre på att fixa till en riksstämma än att förutspå avräkningspriset.
Ordförande Hultström, med 1600 medlemmar i sin organisation, formulerade sin undran om vart pengarna har tagit vägen efter att ha konstaterat att svenska producenterna faktiskt har det lägsta priset. Likväl säljer butikerna danskt och tyskt griskött för lägre konsumentpriser, i en del fall mycket lägre, trots att handeln får betala mer per kilo i inköp. Det var detta han inte riktigt fick ihop och något klart svar fick han inte från panelen heller.
Två kronor mer
I denna panel satt tunga opinionsbildare som riksdagsledamot Sinnika Bohlin (c) med plats i jordbruksutskottet och LRF-ordföranden Caroline Trapp. Som ende politiker i panelen hade Bohlin en ganska utsatt roll.
Det var dock ingen av dessa nämnda som kom med det mest uppmärksammade uttalandet. Detta stod nämligen Ica-representanten Anders Eskilsson för när han trodde att det för handelns del skulle gå att ta ut 2 kronor mer för grisköttet i butiken. Detta skulle gå under förtutsättningen att tvåkronan oavkortat går till producenten. Inget till mellanleden således. Detta lät förstås som ljuv musik i öronen på de församlade producenterna, men det är kanske lättare sagt än gjort att plocka fram denna öronmärkta tvåkrona.
Inte en grej till!
Debatten handlade för övrigt mycket om konkurrensen från utländskt griskött och om möjligheterna att bättre svenskmärka grisköttet. Och så handlade det om alla bestämmelser och förordningar som gäller för svensk grisproduktion.
Vi kan inte lägga på en enda grej, sa ordförande Lars Hultström och han var inte ensam om den synen på saken.
Sverige har egna bestämmelser som är strängare än andra länders.
Det är skillnader som är bra för djuren, men kanske inte för marknaden, sa Sinnika Bohlin.
Den svenska modellen har väl av alla framhållits som den rätta och djurvänliga, men frågan är om det inte nu det kunde man spåra i debatten har gått därhän att svenska producenter vill stryka streck över en del regler. Det sägs visserligen, och sades även i går, att Europa närmar sig Sverige när det gäller reglerna, men närmandet går mycket långsamt.
Slutsatsen av debatten blev väl ungefär att om alla i hela kedjan inklusive politikerna hjälps år och gör sin bit så kommer den svenska grisen att produceras även i fortsättningen.