Bilderna ser närmast identiska ut; Ramona som grundstötte på Fårö och helgen och ryska Meg, vars resa tog paus på Faludden i Öja i oktober 2002.
Yngve Jakobsson är lantbrukare och har bott i trakten hela sitt liv och känner varje kontur i omgivningarna.
När han gick ut för att hämta tidningen i det svaga diset den 15 oktober det året såg det inte ut som vanligt.
– Jag förstod att något måste gått på tok, säger han.
Och nog var det så. Det 81 meter långa och 1600 bruttoton tunga ryska lastfartyget Meg som gick olastad från England till S:t Petersburg hade plötsligt kommit ur kurs.
Hon borde gått så långt som tio mil från kusten, istället girade hon mot land och rände upp på klipphällarna ett hundratal meter väster om Faluddens fyr.
Precis som på Fårö i helgen blev grundstötningen en attraktion.
– Aldrig har det varit så mycket folk på Faludden som den dagen, folk kom från allstans, minns Yngve, som äger marken där Meg brakade in.
Oron för en naturkatastrof var stor, men i det avseendet slutade dramat lyckligt. Fartyget, vars tankar var fyllda med diesel, hade dubbla skrov och sprang inte läck.
Meg drogs av grundet av en bogserbåt från Norrköping och kunde sedan återgå i trafik. Sjöfartsinspektionens rapport visade att utkiken vid tillfället inte var på bryggan och att överstyrmannen fallit i sömn.
Att leva på en ö med farleder i alla väderstreck innebär att fartyg går på grund emellanåt. Det finns en lång rad ögonblick som etsat sig fast i det kollektiva minnet.
Som västtyska Fortuna av Rhaudermoor på Fårö.
I dis och styv kuling gick hon på grund på Norsholmen i ottan den 28 oktober 1969. De fem i besättningen räddades av en helikopter från Flygvapnet, men skrovet fastnade på en pallkant och gick aldrig att dra loss, vraket tillhör i dag de mest fotograferade vyerna på Fårö.
Att skeppet alls gick på grund berodde på Kustradions varning om en förestående storm, och när kapten Dieter Baschin sökte sig in mot Ekeviken för att ta skydd gick hon för nära land.
M/S Benguela var lastad med 400 ton havre när hon i dis och stark vind natten till den 25 mars 1983 kom ur kurs en distansminut från inloppet till Klintehamn.
För varje våg som sköljde slets skrovet sönder mer och mer, oro fanns för att fartyget skulle sprängas när vattnet sipprade in.
Så blev det aldrig, inte heller lyckades fartyget bärgas. När faran var över fanns heller inga ekonomiska intressen.
Efter ett tag gick skrovet av på mitten och i flera år kunde man från land se såväl för som akter ovanför havsytan.
I september 2017 avgick ryska lastfartyget Atlantic från Visby mot Oskarshamn för att lasta grus. Hon svängde aldrig av mot hamnen utan gick hårt på synliga grynnor i Oskarshamns skärgård.
Såväl kapten som styrman dömdes senare för grovt sjöfylleri.
Mest sensationell är möjligen ångfartyget Milas strandning, i hård sydostlig kuling och täta snöbyar rände hon upp på Hoburgsrevet på trettondagsafton 1935.
Lastad med sprit förvandlade hon, sedan hon slitits sönder av stormen, Östersjön till en busgrogg. 63 000 liter smuggeldryck för att vara exakt, fördelat på 5000 tioliters bleckdunkar var och en innehållande 96-procentig exportsprit samt 5000 liter konjak och rödvin på butelj.
Det var med viss rädsla som strandfolket bärgade lyckolasten. Polis och tull patrullerade på stranden och den gamla sanningen att ”strandfynd hör strandfolket till” hade upphört att gälla.
Bland de mer försiktiga var bonden från Vamlingbo som fick tag i två tiolitersdunkar men inte ville avslöja sig genom fotspår i den nysnö som börjat falla.
Därför tog han en dunk under vardera armen och gick baklänges den knappa milen hem, folk skrattade åt honom när han kom backandes genom hedlandskapet.
Den 29 oktober 1829 inträffade den största katastrofen av alla i dessa farvatten. Engelska briggen Alf-hilde seglade mellan Falmout och S:t Petersburg men gick i lugnt väder på grundet Röde hunden utanför Hamra.
När ortsbefolkningen gick ut i räddningsbåtar blev vädret sämre; en orkan drev in och tempen sjönk under noll. Tolv sockenbor miste livet och 32 barn blev faderslösa, de avlidna högtidlighålls genom en minnestavla i Hamra kyrka.