GT:s krönika: Veckan fick en rivstart
Almedalsveckan fick en rivstart i går. Sällan har så många varit i farten så tidigt under premiärsöndagen. Sällan har så många seminarier kört igång redan första dagen. Till detta bidrog också mycket prominenta gäster i landshövdingens trädgård.
Vi som varit med några år har insett att det som händer i Visby denna vecka faktiskt är unikt.
Här samlas inte bara politikernas, mediernas, bransch- och fackorganisationernas elit. Här finns också de ideella organisationerna, de upproriska ungdomarna och helt vanligt folk.
Och alla rör sig inom ett pyttelitet område nära hamnen. Vem som helst kan träffa Maud Olofsson i en gränd, eller Mona Sahlin på en uteservering och gå fram och prata med henne. Tillgängligheten är svårslagen.
Det klagas då och då på att Almedalen är full av lobbyister med egenintresset i fokus. Senast suckade båda partisekreterarna i de största partierna över detta, Ibrahim Baylan (s) och Per Schlingmann (m).
Men skulle de vara gladare om inga lobbyister kom? Jag tror inte det.
Jag tycker de ska vara nöjda med alla de tusentals personer som fylkas kring politikerna för att försöka påverka villkoren för just deras företag, skolor och arbetsplatser. De människorna tror fortfarande på politikens möjligheter.
I dagens globaliserade värld där makten ofta flyttat långt bort och många bara orkar engagera sig i en fråga i taget, är det väl positivit att så många fortfarande vill påverka politikerna?
De främsta lobbyisterna i gårdagens Almedalen hette förresten Margot Wallström, Gro Harlem Brundtland och Mary Robinson.
Det var vänsterpartiets dag i går och Lars Ohly gjorde som Piratpartiet, höll presskonferens utomhus. Han log medan han dystert konstaterade att inte bara partiets EU-val hade gått uselt utan även andra initiativ.
- Vi har lösningarna på svårigheterna, vi har en stor framtidstro, men har varit dåliga på att föra ut det.
I dag får han chansen igen, när han tillsammans med (s) och (mp) ska lansera oppositionens gemensamma politik.
Före presskonferensen frågade jag Margot Wallström vad hon ska göra efter november, när hennes uppdrag som kommissionär går ut.
Hon sade att hon inte visste, men tillade:
- Kanske jag skriver något, men det vågar jag väl knappt säga.
Det kanske inte är en alltför vågad gissning att tro att hon tänker skriver om sina tio år i EU-maktens innersta kretsar. Sådant har EU-potentater tidigare försökt sig på, med för dem ibland förskräckande resultat, som till exempel avsked. Man får väl hoppas att yttrandefriheten för EU-toppar har stärkts sedan dess.
Så jobbar vi med nyheter