Annabritta von Schulmans första guidepass börjar klockan tio och hon har 36 tyska kryssningsgäster att ta hand om.
– Jag har haft hotell och tycker om att ha gäster. När jag sålde hotellet tänkte jag att jag skulle bli guide, berättar Annabritta som tidigare drev St Clemens hotell i Visby.
Den är nu såld till hennes barn, men hon hoppar in i receptionen ibland. Annars volontärarbetar hon för Röda Korset och ordnar bemanning för covid-vaccineringar på ön. Och sedan juli är hon även Visbyguide två dagar i veckan.
– Jag älskar min stad och vill gärna visa upp den, säger hon.
Flera av kryssningsguiderna är precis som Annabritta i pensionsåldern. Många med lång erfarenhet och några nya som henne.
– Det är väldigt intensivt att guida kryssningsturister, det är något helt annat än de som är historieintresserade eller svenskar som man har en gemensam historia med, säger Annabritta som från början tänkte att hon skulle börja guida på svenska.
Bristen på flerspråkiga guider är dock stor och även om hon kan lite tyska känner hon sig mer bekväm att guida på engelska. Årets kryssningssäsong blev inte som väntat. Fartygen med brittiska och amerikanska gäster avbokades innan sommaren på grund av coronapandemin och det såg ut att bli tomt vid kryssningskajen. I juni förändrades restriktionerna för de tyska fartygen och säsongen sattes snabbt igång utan att det fanns tillräckligt med tysktalande guider.
– Willkommen in meiner heimatstadt Visby, säger Annabritta i mikrofonen när alla i gruppen har satt sig i bussen och den kör mot innerstaden.
Kvar på kajen med en mapp full med papper står Hélène Viotti, som har intensiva arbetsdagar fram till oktober.
– Så här har jag aldrig upplevt det tidigare, i dessa mängder som väller in nu. Det är många steg man springer på den här kajen, säger hon.
Hélène har varit i branschen sedan 80-talet och var chef för Turistinformationen innan hon startade det egna företaget Gotland Guide & Cruise Service. De har mest internationella kryssningsgäster och det andra stora guideföretaget, Gotland Excursion, har främst svenska kryssningsgäster från fartyg som Viking Cinderella och Silja Symphony.
– Det är samma guider vi slåss om och som får jobba häcken ur sig. De som kan jobbar dubbelt och alla guider är fantastiska som ställer upp så mycket som de gör, säger Hélène.
Enligt henne finns det mellan 40 och 50 aktiva guider på ön och fler behövs. Efterfrågan såg helt annorlunda ut innan kryssningskajen byggdes.
– Det var mycket, mycket mindre fartyg som kunde komma in och lägga sig i inre hamnen och längst in i småbåtshamnen kunde små barkasser med gäster ta sig in när fartygen låg på redden, berättar Hélène.
Kryssningsfartyget MSC Seaview, som nu ligger vid kajen, har plats för över 5 000 gäster.
– Behovet har blivit större desto större fartygen blir. I år har det varit exceptionellt med de tyska fartygen, säger hon.
Kryssningsrederiet MSC har nyligen släppt på sina pandemirestriktioner och passagerare som är fullvaccinerade får nu lämna båten utan att ansluta sig till en guidad tur. För andra rederier, som AIDA, krävs en guidad tur för att gå iland.
– Om de avviker från sin rutt får de gå i karantän i sin hytt eller i värsta fall så ställs resväskan på kajen, så får de ta sig hem själva. Det har inte hänt här, men det är väldigt hårda restriktioner, säger Hélène.
På bussen har allas händer spritats och munskydd täcker munnar och näsor.
– How many understand my english, frågar Annabritta i mikrofonen och de flesta av de tyska passagerarna svarar ja.
Några få, som inte verkar förstå engelska, lämnar kvar guidedosan med lurarna i bussen när de kliver av i Almedalen. Annabritta guidar genom parken och bort till Paviljongsplan där bussen hämtar upp. Hon är noga med att hålla ihop gruppen. Mer handsprit och munskydd på. Bussen kör vidare till Galgberget och sedan tillbaka till innerstaden för en timmes promenad via Domkyrkan. Hon visar de obligatoriska platserna som finns på kurserna för att bli Gotlandsguide och går även in i St Clemens ruin som hon har tidigare kunskap om.
– Det som är unikt i Visby är våra kyrkor och ruiner, säger Annabritta, som vill fortsätta guida i sin hemstad så länge hon tycker att det är roligt.
Efter sitt tretimmarspass får Annabritta med sig hela gruppen tillbaka till kajen och hon får lite dricks. Sedan ska hon äta smörgåsen hon har med sig och därefter ta eftermiddagspasset.