Guldrupe - öns gulddroppe

När jag anländer till Guldrupe möter Agneta Karlsson Norström mig på gårdsplanen iförd favoritklädseln, en knallblå overall. En av hennes tackor ska lamma och det går lite trögt.- Får hon det för jobbigt får jag göra kejsarsnitt, säger Agneta.- Du skämtar? säger jag tanklöst och har för ett ögonblick glömt att det är en veterinär jag besöker.- Absolut inte, svarar Agneta omedelbart.

Häst. Det finns djur överallt, i alla former.

Häst. Det finns djur överallt, i alla former.

Foto: Eva HC Nyström

Gotland2012-05-02 15:13

Senare kommer det visa sig att det verkligen blev kejsarsnitt. Dagen efter mitt besök plockades fyra fina ungar fram och efter några dagar med stödmatning var allt bra med såväl tacka som ungar.

Att Agneta Karlsson Norström är öns länsveterinär känner väl de flesta till men för den här gången är det inte det som är huvudsyftet med artikeln. Nu sätts fokus på hennes boende som relativt nyinflyttad Guldrupebo. För det visar sig att hon gjort allt annat än legat på latsidan. Huset som hon i dag är ägare till var när hon köpte det ganska slitet och skötseln eftersatt. Byggåret är okänt.

- Men det stod 1896 på en av mellanväggarna i köket jag rev, säger Agneta.


Amerika-hus
Hon berättar att huset är lite ovanligt, ritat efter en så kallad amerikaritning byggt av byggmästaren åt sin familj. Någon bild på huset utvändigt vill hon inte visa i tryck förrän det blivit klart. Snart väntar ny panel, huset ska få nytt liv med den ursprungliga färgsättningen. Det syns under nuvarande färg att huset varit rosa tidigare.

Egentligen skulle Agneta Karlsson Norström inte ha bott i Guldrupe. Planen var att hitta ett hus i Sjonhem eftersom de flesta av hennes kompisar bor där. Nu råkade det bli grannsocknen Guldrupe, mitt på Gotland, och efter att ha bott där i snart två år har hon kontroll över socknens stora knutpunkt. Socknens bastu.

- Man kan säga att jag är socknens bastuövervakare, säger Agneta Karlsson Norström med glimten i ögat.

Inomhus har det tidigare trånga köket öppnats upp, blivit ljust och vitt och fått en ny trappa upp till övervåningen. Badrummet, som faktiskt en gång i tiden användes som likrum, har blivit luftigt.

- Jag har kaklat allt själv, det är inte svårt, säger Agneta och demonstrerar badrummet med den praktiska hundduschen som hon själv konstruerat. Som hundägare själv måste jag säga att jag blir lite avundsjuk och som kvinna blir jag imponerad.


Bygg efter rygg
Det är tydligt att Agneta Karlsson Norström är en person och husägare med många strängar på sin lyra. Hon är uppfinningsrik, händig och fylld av humor. Vi kan bara ta det där med de nya köksskåpen. I samband med flytten till Guldrupe, hösten 2010, fick Agneta Karlsson Norström stora problem med ryggen efter åren som veterinär, jobb i kalla stallar men mest kanske det berodde på "att jag rev upp trossbotten i badrummet" som hon säger.

- Jag var riktigt dålig efter mitt diskbråck. Min kompis ringde mig på sjukhuset och frågade vad jag behövde hjälp med. Jag stönade fram: gipsskivor. För de är så himla tunga och det var något som han också fixade åt mig. Senare när jag hade fest på midsommar så fick gästerna tävla i att skruva ihop Ikea-skåp på tid, säger hon och skrattar.

Hon berättar att den dåliga ryggen numera gjort att det är svårt för henne att rida, hon har tidigare under många år haft egen häst. I dag vägrar hon låta en ond rygg inverka på sitt liv och dansar därför zumba två gånger i veckan i den gamla kyrkskolan i Guldrupe för att hålla sig i form och gymmar det gör hon i vedbon.


Gris på burk
Vänner, goda grannar som "alltid ställer upp" och djur går som en röd tråd genom det mesta vi pratar om. Vännerna är oerhört viktiga och djuren ja, de finns överallt. I jobbet, hemma och på olika föremål. Vi dricker kaffet ur muggar prydda med kossor och ljusstakarna i fönstret föreställer hästar och lamm. Förvaringsburkarna fick leksaksgrisar pålimmade när de visade sig vara svåra att öppna. På en köksstol ligger katten Katten som en välmående primadonna. Under köksbordet och i en skänk i köket ligger tryffelhundarna, Tippex, Tuffan och Ceasar, av rasen Lagotto Romagnolo. Tiken Donna är inte hemma just nu för hon löper.

Ute i den lilla, faluröda ladugårdsbyggnaden har Agneta en mikrobesättning, som hon skämtsamt kallar den, med finullsfår. Sex tackor som precis lammat och en bagge.

Lammen har hon "för att det är skoj" och för att hon vill ta fram renrasiga djur.

- På somrarna flyttar jag dem mellan betena här i Guldrupe med cykel, säger hon oväntat och målar sedan upp en rolig bild av hur det ser ut.


Berömd bastu
Den här intervjun är faktiskt kul, man kan säga att jag har roligt på mitt jobb och skrattar flera gånger. Det är också något som passar bra ihop med en av Agneta Karlsson Norströms deviser. Att man ska ha roligt, inte minst på jobbet, och göra det bästa av allt. Därför slösas till exempel inte tiden bort med något slött tv-tittande.

- Jag har ingen tv, det har folk ibland lite svårt att förstå, säger hon och ögonen glittrar till.

- Om jag känner att jag vill se på tv så cyklar jag bara bort till grannen, då blir tv-tittandet en happening.

Huset i Guldrupe är Agneta Karlsson Norströms första egna hus på Gotland. Det ligger mittemot socknens berömda bastu som funnits sedan 1940-talet och som servar bastulystna Guldrupebor men även folk från Vänge och "en och annan från Buttle".

- Jag är bastuövervakerska, säger Agneta och blickar bort mot bastun där det för dagen ryker ur skorstenen. Det är snart dags för en av veckans bastukvällar.

Guldrupe, vars namn betyder gulddroppe, har långt till strandvyer och havsbris men det är något som passar Agneta Karlsson Norström alldeles utmärkt.

- Jag gillar inte vatten. Hellre bastu än bad.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om