Gutar slog svear i levande schack

Det levande schackspelet på Strandgärdet är mer underhållande udda, än det är rafflande. Åtminstone med medeltida mått mätt.
Gårdagens mest dramatiska utslag stod värmen för, när en liten bondpojke tuppade av...

Gotland2004-08-05 04:00
ÅSA WALLIN
Kampen var egentligen tänkt att står mellan gutar och danskar, som den årliga traditionen bjuder i Nordens största turnering i levande schack. Enligt uppgift hade dock den danska hären splittrats vid Ölands södra udde och i stället bjöds motstånd från de svarta svearnas sida, lett av Carl Fredrik, son av Johan. De mötte de vita gutarna som anfördes av Björn, son av Anders.
Slaget utspelade sig på Strandgärdet, som normalt utgör skådeplats för betydligt mer tempofyllda och dramatiska aktiviteter­tornerspelen.
Gårdagens drabbning handlade dock mer om en hjärnornas kamp, än om svärdens och lansernas.
Pjäserna bestod även de av mänskliga krafter; bönderna var småpojkar med grepar i händerna, hästarna personer med ett slags käpphästar i händerna och tornen gick omkring med små mössor som guppade ovanför dess krön. Allt under en gassande sol.
Spelet öppnades av vit, som valde att flytta en bonde från ruta E2 till E4. Svart flyttade också bonde i det efterföljande draget. Och så fortsatte det, till en början ganska odramatiskt. Snart började det dock hända saker på brädet, rokader genomfördes, pjäser slogs ut och plötsligt fanns det hot och anfallsmöjligheter lite varstans.
Gutarna hade redan tidigt ett förhållandevis offensivt spel och plockade ut svarta pjäser efter hand. Varje uttåg ackompanjerades med harpspel
Spelet föredrogs av speakern Knut Carlquist, som förklarade olika drag, möjligheter och svårigheter. Han fick ytterligare stöd av en narr, i år spelad av sångaren och skådespelaren Mikael Samuelsson, känd från bland annat Fantomen på Operan och Rederiet.
Samuelsson, som också är engagerad medlem i Schackakademien, framförde dessutom några korta medeltida sånger. När spelet och intrigerna började tätna, sprang han omkring och visade de möjliga diagonala anfallen och underfundiga försvaren.
Så plötsligt gjorde den påträngande värmen sig påmind, då en svart bondpojke svimmade av en kort stund. Spelet avbröts tillfälligt, varpå alla pjäser fick vatten att dricka. Pojken repade sig snabbt men ersattes ändå av en inhoppare.
Den prestigefyllda och intellektuella kampen avgjordes till de offensiva gutarnas fördel, då de svarta svearna ställdes i schack matt.
Svearnas anförare Carl Johan, son av Johan, kommenterade förlusten på följande sätt:
­Det var en hård kamp, men till slut tvingades svearna ge sig. Jag tror det var uthålligheten i gutarnas anfall som avgjorde.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!