Enorma sandområden har rest sig ur havet. I Burgsviken, Lausviken och Gannarveviken har ytor stora som fotbollsplaner inbjudit till ridturer och att ta cykeln, på områden som för bara någon månad sedan låg under vatten.
– Just nu ligger det 35 till 36 centimeter under medelvattenståndet, säger Simon Pliscovaz, vakthavande oceanograf på SMHI, och expert på havsvattenfrågor.
Den upplevda effekten kan vara betydligt större.
– Där det är långgrunt skiljer det mer. Där blir det väldigt dramatiskt, säger han.
För årstiden är det ändå normalt med låga vattenstånd i Östersjön, enligt SMHI.
– Det är ganska långt från något rekord, tyvärr. Den 12 mars 1972 hade vi det lägsta vi mätt, minus 72 centimeter under medelvattenståndet, säger Simon Pliscovaz.
För att hitta det högsta uppmätta vattenståndet vid Gotland får man gå tillbaka till den 3 december vintern 1917. Då nådde Östersjön 90 centimeter över medelvattenståndet, vilket gör en skillnad på 162 decimeter mellan lägsta och högsta nivåer.
– Det är nästan som jag, säger Dag Strauka, 1,68 lång, på väg ut på de torrlagda vidderna i Kappelshamn.
Här, vid badstranden Thors, uppkallad efter ett av två vrak som vid normalvattenstånd ligger under ytan, möter just nu mäktiga syner den som vandrar ut på sandområdena.
– Det är inte alla vrak som är tillgängliga på det här viset, säger kompisen Gunnar Fardelin och berättar att han första gången tog sig ut till de två vraken för ungefär 20 år sedan.
Nu kan han konstatera att det går utmärkt att gå torrskodd, och att vraken har skyddats av sand och vatten och inte brutits ned särskilt mycket av havets krafter under åren.
– Det är klart att det är kul att se spåren efter såna här sjöolyckor, säger han och visar en artikel som historiskt kunnige Åke Broberg skrivit för tidskriften Haimdagar och som varit publicerad i Kappelshamns egen lokaltidning KIKaren.
Det var natten den 24 september 1887 som en "orkanlik" nordnordostlig storm fick två fartyg, barken Thor på 341 ton och skonerten Frithiof på 151 ton, att slita sig från bryggan vid Storugns. Thor ska ha legat där en längre tid utan last, men Frithiof hade hemmahamn på Vätö i Uppland. Nu syns fartygens konstruktioner väl. De är fyllda och begravda i sand, där grova spant och vrakdelar sticker upp.
Fartygsvrak skyddas av fornminneslagar och Gunnar Fardelin menar att det låga vattenståndet gör dem till fina utflyktsmål. Se, men inte röra, är det som gäller.
– Det är viktigt att man låter dem vara ifred. Vraken har hittills legat här i 150 år och kan få ligga här 150 år till, säger Gunnar Fardelin och passar på att ta några nya bilder.
Sedan han 1955 köpte sin första kamera har han varit en flitig fotograf.
– Jag har 27 000 diabilder numrerade i pärmar. I datorn har jag 75 000 sorterade bilder, varav 2 750 på fartyg, säger han och berättar att han försöker ha koll på de fartyg som besöker hans hemmahamn Slite.
På andra sidan Kappelshamnsviken håller badvattnet 11 grader när Monica Flodman kliver i.
– Det går just nu till knäna, där det annars når brösthöjd, säger hon och visar badbryggan som står på torra land.
När kommer då vattnet tillbaka till normalläge runt Gotland?
Simon Pliscovaz förklarar att vattenståndet i Östersjön till största del styrs av vindarna och hur mycket som blåser in eller ut genom Öresund till Kattegatt.
– Sommaren har lite högre havsvattenstånd än nu under våren så de torrlagda områdena som ses nu kommer antagligen vara blöta igen.