HallÄ dÀr Britt-Marie Hoffman...
Foto: Tobias Wallström
Varför slutar du redan?
- Ja, jag Àr hur pigg som helst. Men nu kÀnner jag mig mÀtt pÄ att vara ledare, det gÄr Ät mycket tid för förberedelser, komponera program, vÀlja musik och sÄnt. Förr gjorde Gymnastikförbundet program, men det har blivit mindre av det med tiden. Men det har varit underbart roligt!
Hur började det?
- NÀr skolan byggdes till 1964 sÄ fick vi en liten gympasal. DÄ fanns till exempel TrÀna med tv, med Bengt Bedrup och Gun HÀgglund. Det skickades en inbjudan om gympa till socknarna hÀromkring och till första trÀffen kom 50 kvinnor. DÄ startades tvÄ grupper, senare blev det en och 1969 blev jag ledare. Sen har det rullat pÄ.
Jag har haft pensionÀrsgrupper i Eskelhem och Klinte ocksÄ, dÄ blev det tre pass i veckan. Och min make hade en grupp för herrar dÀr jag ibland vikarierade.
Hur har gympandet förÀndrats genom Ären?
- Det har blivit lite nyttigare rörelser, sjukgymnaster har bidragit med rÄd. BÄlrullning till exempel var vÀl kanske inte sÄ bra. Och olika Älderskategorier vill ha olika rörelser och tempo. Det Àr bÄde mÀn och kvinnor i grupperna.
Hur mÄnga deltagare hade du?
- Det var drygt 20 i min grupp, men det finns en yngre grupp nu ocksÄ och dÀr Àr de ungefÀr 35.
BerÀtta om sista passet.
- Passet var ungefÀr som vanligt. Efter bastu och dusch hade vi ett litet samkvÀm i matsalen. Jag hade bakat tÄrta och ett par tjejer hade gjort smörgÄsar. Ordföranden för Eksta IF var med och tackade, jag fick presenter, blommor och tal pÄ vers. Jag blev rörd, men Ängrar mig inte.
Vad ska hÄlla igÄng dig och Ekstaborna framöver?
- Jag kan gympa hemma, men jag fortsÀtter sÀkert i nÄgon grupp. Men det Àr ingen som tar över efter mig, och skolan kommer kanske att lÀgga ned. Jag promenerar nÀstan varje dag, jag bowlar och jag har börjat orientera igen.
Ăr du nĂ„gonsin stilla?
- Nej. Jag har ett stort hus och trÀdgÄrd ocksÄ, och i morgon ska jag brygga juldricke.
SĂ„ jobbar vi med nyheter