Hallå där Britt-Marie Hoffman...
Foto: Tobias Wallström
Varför slutar du redan?
- Ja, jag är hur pigg som helst. Men nu känner jag mig mätt på att vara ledare, det går åt mycket tid för förberedelser, komponera program, välja musik och sånt. Förr gjorde Gymnastikförbundet program, men det har blivit mindre av det med tiden. Men det har varit underbart roligt!
Hur började det?
- När skolan byggdes till 1964 så fick vi en liten gympasal. Då fanns till exempel Träna med tv, med Bengt Bedrup och Gun Hägglund. Det skickades en inbjudan om gympa till socknarna häromkring och till första träffen kom 50 kvinnor. Då startades två grupper, senare blev det en och 1969 blev jag ledare. Sen har det rullat på.
Jag har haft pensionärsgrupper i Eskelhem och Klinte också, då blev det tre pass i veckan. Och min make hade en grupp för herrar där jag ibland vikarierade.
Hur har gympandet förändrats genom åren?
- Det har blivit lite nyttigare rörelser, sjukgymnaster har bidragit med råd. Bålrullning till exempel var väl kanske inte så bra. Och olika ålderskategorier vill ha olika rörelser och tempo. Det är både män och kvinnor i grupperna.
Hur många deltagare hade du?
- Det var drygt 20 i min grupp, men det finns en yngre grupp nu också och där är de ungefär 35.
Berätta om sista passet.
- Passet var ungefär som vanligt. Efter bastu och dusch hade vi ett litet samkväm i matsalen. Jag hade bakat tårta och ett par tjejer hade gjort smörgåsar. Ordföranden för Eksta IF var med och tackade, jag fick presenter, blommor och tal på vers. Jag blev rörd, men ångrar mig inte.
Vad ska hålla igång dig och Ekstaborna framöver?
- Jag kan gympa hemma, men jag fortsätter säkert i någon grupp. Men det är ingen som tar över efter mig, och skolan kommer kanske att lägga ned. Jag promenerar nästan varje dag, jag bowlar och jag har börjat orientera igen.
Är du någonsin stilla?
- Nej. Jag har ett stort hus och trädgård också, och i morgon ska jag brygga juldricke.
Så jobbar vi med nyheter