- Vi var en delegation på 12 personer från Sverige som åkte till Gammalsvenskby för att delta i ett firande som blev två. Jag representerade dels Gotlands kommun, som har ett vänortsavtal med byn sedan 2001, dels företrädde jag min familj. Min mamma är född Knutas så jag till hälften svenskbybo.
Ni invigde en ny väg i Ukraina. Berätta!
- I lördags invigdes en nybyggd väg, en fyra kilometer lång genväg, som är avgörande för transporter av bland annat jordbruksprodukter, kring Gammalsvenskby. Vägarna där är annars dåliga och standarden låg. På plats vid väginvigningen var också fyra parlamentariker, den svenske ambassadören och evenemanget följdes av ett stort mediapådrag. Vägprojektet uppmärksammades stort och blev ett bra tillfälle att sätta fokus på området.
Blev det fest?
- Ja, verkligen. Svenskbykören sjöng vid vägen två kilometer ut på stäppen. Sedan hölls fest i byn med gratis mat för alla som bor där. Det var en storartad tillställning som gotlandsättade Carl Sturén, känd för ketchupfabriken Chumak i Ukraina, bidrog till. Sådana personer är högt ansedda bland befolkningen.
Hur firades 1 maj?
- Då firas ankomsten av svenskarna som 1782 tvingades att gå från Dagö till Ukraina. Av cirka tusen personer som gick den långa vägen kom knappt hälften fram till det som blev Gammalsvenskby. I år uppmärksammades 225-årsdagen av byns etablering med en gudstjänst. Religionen, sången, språket och kulturen har en stor betydelse i Gammalsvenskby och håller svenskbyborna samman.
Har du varit där tidigare?
- Ja, en gång i september 2004. Sedan dess anas en viss utveckling till det bättre. Nu såg byn inte så skräpig ut och en del hus har fått mer färg. Positiva effekter märktes också av investeringar i vägar och jordbruk med odlingar av bland annat spannmål, vindruvor, solrosor och raps.
Pratar folk fortfarande svenska i Gammalsvenskby?
- Ja, svenskundervisningen i skolan som Kristina Sturén startade fungerar fortfarande. Många är oerhört språkbegåvade och behärskar fyra språk flytande och pratar ukrainska, ryska, svenska och tyska. Ett 15-tal äldre, mest kvinnor i 70-årsåldern, finns kvar sedan de återvände 1931 och som ännu anser sig vara "tillbakalurade". De pratar svenska och språket hålls även levande i ett antal familjer.