Hampfabriken i Visby
Osborne Nyström har skrivit om hampfabriken i Visby i Från Gutabygd 1995, "Odling och beredning av hampa på Gotland 1942-1966", och han ger en mycket bra bild av verksamheten där.Han berättar att det var drygt ett tjugotal år, med början under andra världskrigets dagar, som hampa odlades på Gotland.Hampan bearbetades sedan vid ett beredningsverk i Visby beläget vid Kopparsvik inom det område som i dag disponeras av Lantmännen.
När hampodlingen på Gotland tog sin början tecknade hushållningssällskapet en arealteckning av hampa för fem år framåt varvid cirka 1000 hektar tecknades.
I de gotländska odlingarna brukade hampan på den tiden bli upp emot 2,5 meter hög.
Den gotländska myrjorden lämpade sig mycket väl för odlingen.
Osborne Nyström berättar hur man på Svalöv arbetade febrilt för att få fram en odlingssäker och tillräckligt förgivande stam för de gotländska förhållandena.
Det var majoren Fredrik Nyström som var den drivande kraften när AB Hampberedning i Visby startades 1941.
Det var samme Fredrik Nyström som drog igång cementtillverkningen i Slite och som sedan blev chef för Slite Cement och Kalk AB under åren 1917-1932.
Han var även chef för Visby Cementfabrik som låg i Kopparsvik före hampfabrikens dagar.
Fredrik Nyström blev direktör för AB Hampberedning och aktiekapitalet var 150000 kronor.
Huvudintressenterna var Gotlands Andelsslakteriförening, Gotländska Lantmännens Centralförening och Gotlands Mejeriförbund.
Maskinutrustningen inköptes i Tyskland.
Under 1940-talet lämnades maximalt statsbidrag med 350 kronor per hektar odlad hampa men trots det hade ingendera av de två verken som fanns då kunnat betala vare sig ränta eller amorteringar på de statliga lånen.
<span class=MR>Två hampverk</span>
Det fanns alltså två verkVärmbolverket på fastlandet och Visbyverket.
År 1949 uppgick den odlade arealen till totalt 2000 hektar i landetlika fördelning mellan Gotland och fastlandet. Fiberproduktionen låg på 1500 ton/år.
År 1952 beslutades att Värmbolverket skulle läggas ned och Visbyverket fick forsätta driften ensam.
1965 var det sista odlingsåret på Gotland eftersom det statliga stödet upphörde. Året därefter blev det sista beredningsåret.
Osborne Nyström avslutar sin text med att intervjua äldre som har minne från hampproduktionen på ön.
Han har bland annat talat med Karl-Erik Pettersson, Ekeskogs, Källunge, som berättade att det fanns en fin sak med hampanman behövde inte stängsla. "De va inga kräk som tog sig igenom ett hampfält".
Så jobbar vi med nyheter