Han är 90 år och sprudlar av idéer

Bertil Melins har alltid velat se och uppleva istället för att läsa sig till saker.
Det gjorde bland annat att han redan under skoltiden i Visby hade många sysslor på fritiden, till exempel att städa på tidningen Gotlänningen, binda böcker på Gotlands Folkblad, mycket tid ägnades åt scouting, men han byggde också kanoter, odlade grönsaker och sålde på Snäck samt exporterade igelkottar till en skärgårdsö där det fanns gott om ormar.
Han medger att han misskötte nog skolan, men tyckte den var rätt onödig.

Hoppade av
Så i ring 3 på gymnasiet i Visby hoppade han av den teoretiska utbildningen. Det blev istället Ebersteinska skolan i Norrköping. Där ägnade Bertil Melin sig åt att studera, utan en massa fritidssysselsättningar, och gick ut som kursetta på textilsidan, fick stipendium och åkte till Tyskland.
Men snart blev han värnpliktig hemma på I 18 och senare värnpliktig officer och under militärtiden även stämpelförman för militär avverkning av skog för bränsleförsörjning. Stämpla skog hade pappan, kände "skogskarlen" Putte Melin, lärt honom.
Som en röd tråd genom det mesta Bertil Melin gjort finns glädjen och entusiasmen att upptäcka och uppfinna. Problem har för honom alltid varit till för att lösas.
Det kunde vara förtennade kokärl som mamma Ulla Melin - namnkunnig Visbybo, lotta och hemslöjdskämpe - behövde få förbättrade. Men det kunde också vara konstruktion av maskin för att göra skördegarn av papper som ersatte sial under kriget eller anordning för att snabbt upptäcka trådbrott i spinnmaskiner.
I mitten av 1940-talet bodde han och makan Gunhild i Kristianstad, där Bertil Melin var fabrikschef och där familjen utökades med sonen Magnus - senare även med dottern Eva.

Flyttade utomlands
Första utlandstjänsten för Bertil Melin var Turkiet, därefter Pakistan, Bangladesh, Chile och Tanzania och kortare perioder i Kuwait, Libyen, Trinidad och Tobago.
Det är inom utbildningen Bertil Melin har haft sina uppdrag och uppdragsgivare har varit bland andra FN och Sida.
I Turkiet gällde det att bygga upp utbildningsprojekt inom textilindustrin, i Pakistan och Bangladesh starta yrkesskolor och i Tanzania uppbyggnad och start av center med internatgymnasium, lantbruksskola med odlingar, djurhållning, hälso- och sjukvårdsutbildning samordnat med vårdcentral med mera.
Ofta under sin berättelse hamnar Bertil Melin utanför de egentliga uppdragen. Under Turkiettiden behövdes nya vävskedar då de gamla slets ut, Bertil Melin skickade efterbegagnade från Garphyttan, en turkisk skräddare började tillverka efter den svenska modellen, fick sin utkomst, blev så småningom rik och kunde köpa två tegelbruk.

Bredvidsaker med betydelse
En bredvidsak, som fick stor betydelse, var den folkskola han startade tillsammans med invånare i en flyktingkoloni under tiden för uppbyggnaden av yrkesskolor i Pakistan. Folkskolan var en grundskola för alla de barn som inte haft tillgång till skolgång.
I Pakistan var Bertil Melin också med och utformade utbildningen "fjärde året". Det var annan "bisak" där yrkesskoleelever efter tre års utbildning fick vidarebildning och ledarskapsutbildning och där många elever sedan blev entreprenörer, främst inom konfektionsindustrin.
Senare blev det uppföljning av projekten i Pakistan och i Turkiet. På 1970-talet kom uppdrag om att starta utbildningar i Libyen, Kuwait och Trinidad.

Praktikern från Gotland
Hemligheten med den gotländske arbets- och utbildningsledaren som lett projekt i många länder, har varit att han alltid varit praktikern som sett möjligheter, aldrig sagt att någonting inte går, utan alltid ordnat det.
Något som han lärt sig under alla år, främst i utlandstjänst, är annars att de högsta cheferna är teoretiker som inte kan komma på praktiska lösningar.
Själv vill inte Bertil Melin påskina att han är ett av undantagen. Men många uppdrag att leda stora och värdefulla projekt tyder på att världsorganisationer här sett hur värdefull en praktiker som chef kan vara.
Bertil Melin nämner gärna de afrikanska projekten. Där tar det generationer innan de kan komma igång på allvar. I ett av dem blev han återinkallad till 30-årsjubileet och överlämnade så sent som år 2 000 en rapport på hundra sidor över projektet i Tanzania.
Under afrikaprojekten har han också tagit sakkunnig hjälp av folk i Gotlands kommun, bland annat med att få fram vatten och vattenledningar.

Flyttade hem
1976 räknar Bertil Melin som året då han och makan återvände till Sverige, även om det blev många och ibland långa arbetsvistelser i andra länder.
Makan Gunhild dog 1984 och numera bor han och sambon Lena Dahlström i ett hus på Klinten sedan tretton år tillbaka.
90-åringen har projekt hemmavid också. Han har ritat en mobil fabrik för lättbetong. Den skulle kosta 200 000 kronor istället för fasta för 10-15 miljoner och kunna användas i länder som har ont om pengar. Han ser också export av dessa betongstationer samt att de kunde tillverkas på olika håll på ön. Bertil Melin finns också med i det gäng som skissar på en hantverksby på Skarphäll och även andra utmaningar.
Förra helgen var han i Stockholm. Då döptes sjunde barnbarnsbarnet.
- Det är när man blir gammal man kan få blomma ut, säger Bertil Melin. Blomma ut av allt man lärt sig genom vad man sett och upplevt.