Andreas Nypelius har suttit i LRF:s regionstyrelse som vice ordförande i fyra år, men i mars blev det klart att han tar över som ordförande efter Anna Törnfelt. Tidningen träffar honom hemma på Nyplings gård i Lokrume, där han bor med sin sambo Hanna, sju månader gamla Elise, hunden Dallas och tre katter. Gården drivs gemensamt med Andreas föräldrar och intresset för lantbruk har funnits med honom länge.
– Första gången jag körde traktor själv på åkern, ringde de till pappa och frågade om han skaffat en självkörande traktor för jag syntes inte över ratten, säger han och skrattar.
Under tonåren var det även andra intressen som lockade, bland annat bygg eftersom det var vad hans morfar höll på med. Men lantbruksintresset har aldrig lämnat honom helt.
– Det som är skönt med lantbruk är att det är väldigt mångsidigt. Jag har framförallt trivts med växtodlingen, att man sköter något ifrån det att man lägger fröna i backen till att man kan skörda det, säger Nypelius.
Det blev naturbrukslinjen på gymnasiet och sedan studerade han till lantmästare på lantbruksuniversitetet. På Nyplings gård driver familjen ren växtodling med spannmål, oljeväxter och grönsaker.
Kommer medlemmarna märka av att det är en ny ordförande?
– Man sätter väl alltid sin prägel på det, men påverkansarbetet inom LRF rullar på, framförallt för att öka lönsamheten för lantbrukarna.
Något han ser som den absolut viktigaste frågan inom de gröna näringarna på Gotland.
– Får vi en lönsamhet i jordbruket, får vi en levande landsbygd för då finns det en investeringsvilja bland lantbrukarna. Det leder till att byggarna och rörmåkarna har något att göra, och då får vi även förutsättningar för att ställa om till ett mer hållbart och fossilfritt lantbruk.
För att jordbruket ska kunna bli mer klimatsmart måste det finnas ett kapital för lantbrukarna att göra investeringar. Det arbetar LRF med på flera olika sätt.
– Det behövs en kombination av allt. Dels att minska byråkrati och regelförenklingar, annars tar man bort lusten med att vara lantbrukare. Man väljer inte att vara lantbrukare för att sitta med papper och journaler, säger Andreas och fortsätter:
– Det hade varit jätteroligt om Gotland kunde vara det första länet att få en 100 procent fossilfri jordbruksproduktion, men vi kommer inte dit förens det finns lönsamhet.
För att attrahera den yngre generationen till de gröna näringar arbetar Andreas och LRF mycket med att visa hur det verkliga lantbruket ser ut idag.
– Det är väldigt högteknologiskt, jag kan styra våra bevattningsmaskiner och se var alla maskiner är via telefonen och vi använder oss av drönare. Att visa att man kan förena dagens teknik med att jobba med naturen tror jag kan locka väldigt många till den här branschen i framtiden.
Han tror även att det kan locka fler som inte är uppvuxna på en gård eller har någon i släkten som är lantbrukare.
– Historiskt har de inom lantbrukssektorn varit uppvuxna på gård, men ska vi begränsa oss till den skaran nu, kommer vi inte ha tillräckligt med kompentent folk i branschen, säger Nypelius.
Just nu påverkar inte coronaviruset lantbruket i någon större skala, men fokus är på hur coronaviruset kan komma att påverka lantbruket långsiktigt.
– Det stora problemet är om det här sitter kvar länge, hur påverkar det våra förnödenheter, reservdelar och möjligheten att få hit specialkompentens? Vi arbetar på lösningar, om det skulle bli en sådan situation.
Hur vill du ta vara på din tid som ordförande?
– Drömmen hade ju vart att man kan se en jättetydlig trend att lönsamheten inom gotländskt lantbruk har stigit, och därför har produktionen gått upp och vi sysselsätter mer folk inom lantbruket. Sen vet jag att det är väldigt svårt att komma dit och det är många frågor som vi måste jobba med, säger Andreas Nypelius och fortsätter:
– Det hade också varit jätteroligt om vi hade en lägre medelålder på lantbrukarna, att vi fick en bättre vattenhushållning och om vi lyckades få någon mer storskalig förädling. Så att vi kan förädla mer av våra råvaror här på Gotland.