Kanhända är det lite udda att en Linköpingsbo köper en massa inredningsdetaljer från det sedan länge avsomnade nöjespalatset på Snäck.
Men så är det, den 1 november ropade Mats Carlheim in ståltrappan, hångelsoffan, restaurangutrustning, bardisken, discolampan och mer därtill. Ja, till och med den gamla Snäck-skylten.
Tanken är att skapa en festplats i det som tidigare var Harlevis bilmuseum längs 148:an, för jodå, han har köpt det också.
– Det kanske låter helt galet att dra igång det här, men jag tror folk behöver kunna träffas när pandemin är över. Och till Gotland kommer alltid mycket folk, i somras upptäcktes ön av många svenska turister, säger han.
Carlheim är ursprungligen från Jönköping men bor nu utanför Linköping med fru och barn.
Första gången har var på Gotland var i gymnasieåren, då cykelsemestrade han i romanfiguren ”Jacks” anda. De senaste drygt 20 åren har han varit på ön nästan varje sommar.
Han äger ett hus i innerstaden och kontaktnätet är stort.
Hela Snäck-satsningen kom till av en slump. Han fick korn på gamla motormuseet och köpte utan att veta till vad, sedan dök auktionen på Snäck lägligt upp.
– Det är verkligen tillfälligheter. Samtidigt ligger det i tiden att återanvända, säger han.
Mats Carlheim har levt sitt liv inom nöjesbranschen och genom åren arbetat med festivaler som Bråvalla, Emmaboda, Sweden Rock och Peace and Love.
Och apropå återvinning var han en av dem som även fick liv i The Festival of the Midnight Sun. Originalfestivalen arrangerades 1970 i Mantorp utanför Linköping och skulle vara ett svenskt Woodstock.
Det blev vid tiden den största floppen i svensk festivalhistoria, bara 3 000 besökare, de hade räknat med 100 000!
– Men vi fick 2 000 pers när vi körde 2019. Det var tänkt som uppvärmning för ett 50-årsjubileum i somras, men det blev ju som det blev med det, säger han.
Bland banden märktes Kebnekajse, Hällas och inte minst Gotlandskopplade Slite Cement och Tears.
Hur som helst är det beviset för en person som vågar satsa, även på gamla saker.
För Snäck – vilket han besökte en enda gång när det var livfullt och vitalt – får inte dö. Visionen är en nattklubb när tiden är mogen.
Redan till sommaren hoppas han på konserter, kanske en minifestival i trädgården. Om bara viruset tillåter.
– Tänk Gaston, Smaklösa och Slite Cement på det som kan bli Gotlands nya festplats, säger han.