Han fann sin familj efter 31 år

Det var efter resan tillbaka till Tanzania 2004 som John Ngwiki bestämde sig för att bilda en vänförening och genom den ha möjlighet att hjälpa familjen i Tanzania ekonomiskt. Idag har Mlandizis vänförening 45 medlemmar och är inne på sitt andra år. Första årets bidrag räckte till rinnande och rent vatten, el, och att hyra traktorer i byarna där John Ngwiki har sin familj. På musikgalan på Effes i 29 april kommer pengarna i första hand att gå till att bygga hus, malariamediciner och andra förnödenheter.
- De flesta bor i lerhus och som det regnar in. Det är väldigt fattigt och när det är torka slår speciellt malarian ut många, berättar John Ngwiki.
På stödgalakvällen kommer John Ngwikis svenska familj att berätta om Tanzania och en rad gotländska musiker har ställt upp för att uppträda.
- Det är jättekul, det har bar varit fler och fler som anmält sig till att spela, och vill vara med. Nu hoppas vi ju att vi får nya medlemmar och kan samla in pengar för att hjälpa till i Tanzania, säger John Ngwiki.

Mötet med Svenskarna
Det hela började en dag när John var vid kricketplanen och såg att ett gäng pojkar försökte råna en vit pojke. John ingrep och avstyrde bråket. Pojken hette Mikael och hans mamma var sjuksköterska som jobbade för Sida i Dar es-Salaam. Några dagar efter händelsen kom Mikael förbi med sin mamma och frågade om John ville åka med och bada. Efter det fortsatte pojkarna att träffas.
Med hjälp av kvinnan från Sida kunde John börja studera på en fin internatskola långt hemifrån, och efter en tid erbjöd sig sjuksköterskan att ta med John till Sverige för att han skulle få studera vidare.
- Det är viktigt med utbildning i Tanzania, så mina föräldrar samtycke. Men det var bara meningen att jag skulle var borta i fem år, säger John Ngwiki.
John var 13 år och hamnade i Roma på Gotland. Där fick han gå i fjärde klass för att lära sig språket.
- Jag fick en jättebra lärare hon skrev på Svenska på ena sidan av tavlan och för mig på Engelska på andra.

Kontakten bröts
Livet och studierna i Sverige fortsatte och till en början höll John brevkontakt med familjen där hemma. Genom breven fick han veta vad som hände där hemma. Men efter många års brevväxling kom det inga fler brev.
- Jag blev väldigt orolig vad som hänt och vart dom tagit vägen. I breven skrev dom ju också om att det var svårt där hemma. Torkan orsakade ofta svält och sjukdomar, säger John.
Efter det följde många försök att genom olika hjälporganisationer hitta familjen igen.
- Men när inte ens Sida kunde hjälpa mig, trots att jag prövat på alla instanser där, så beslutade jag mig för att åka själv.

Återseende efter 31 år
Det var 2004 som John Ngwiki reste till Tanzania och staden Dar es-Salaam där han bott för att leta efter sin familj. Då var han 44 år och hade hunnit utbilda sig till undersköterska.
Minnena hade bleknat, men John fick stor hjälp av en man med anknytning till ambassaden. Han åkte runt med John i staden tills han kände igen sig. När John var tillbaka i kvarteren där han bott kunde en äldre man som fortfarande kände igen John berätta vart hans mamma flyttat.
- Hon hade flyttat ut till landet till släktingar när hon blivit äldre, så brukar det vara i Tanzania.
I diplomatbil med chaufför och i ett sällskap med tre äldre personer som känt Johns mamma, som nu skulle peka ut vägen började resan. Målet var den byn Mlandizi dit Johns mamma flyttat.
- Jag förväntade mig att mamma skulle stå där men det visade sig ju att båda mina föräldrar och min bror var döda. I stället var det min syster som tittade ut ur huset. Och hon ropade genast mitt namn, Ramadhani !