Roland "Astäuen" Olsson, jo han har blivit ett med sin psudonym "Astäuen", även i bredare lager, och han har med åren blivit en av Gotlands mesta scenpersonligheter.
Det började med en valborgsrevy hemma i Vamlingbo på 1960-talet och numera ses Gotlandsrevyn på Rondo av drygt 8 000 gotlänningar årligen. När ridån går upp för premiären av "Bock i kanten" efter nyår är det för trettonde året som Gotlandsrevyn spelar nyårsrevy.
Ja, egentligen är det 14.e gången, för det var 1998 som allt började.
- Göran Mattsson som då var redaktionschef på Gotlands Allehanda hade tjatat på mig att vi skulle göra en revy, berättar Roland.
Start i Vamlingbo
- Jag svarade alltid "jo visst", för det skulle ju aldrig bli verklighet, men inför GA:s 125-årsjubileum gav han mig helt överraskande en månads ledigt med full lön för att skriva "Ockupera lite mera" - Gotlands Allehandas jubileumsrevy.
Det blev en publik succé och i Göran Mattssons anda ville några av de som stått på scenen fortsätta på egna ben.
Roland Olsson, Evert Jansson som också är GT:s kulturpristagare en gång i tiden, Pilla Ohlin, Gusti Larsson och Julia Bendelin, som alla spelade med i den första revyn, samt ljud- och ljusmästarna Stefan Olsson på PA-kompaniet och Ulf Grönhagen, bildade den ekonomiska föreningen Gotlandsrevyn.
Men det var i Vamlingbo allt började. Det var 1960-tal och CUF behövde ett program för valborgsmässofirandet i bygdegården.
Roland bidrog med några nummer och de två föreställningar som gavs varje Valborg blev en angelägenhet för hela Storsudret.
- Det blev "knökfullt" i bygdegården, minns Roland.
En vända på "bryggis"
Efter läroverket i Visby flyttade Roland Olsson tillbaka till Stensugu i Vamlingbo. Han fick ett lärarvikariat i Burgsvik och det var under denna tid han började som radskrivare för GA, ett skrivande som redaktör Lönnefalk gillade och han erbjöds jobb inne på redaktionen i Visby.
- JHan gillade bland annat min farbror Viktors historier om strandningar nere på Sudret som jag skrivit om.
Roland flyttade till Visby, och flyttade ihop med sin sambo Kerstin och numera sommarbor de i egen stuga vid Vestlands i Vamlingbo - eller skrivarstuga som Roland uttrycker saken.
Tre söner och sist en dotter levererades under ett drygt decennium innan han på nytt var redo för att äntra scenen. Då handlade det om ett sommarspel, Sassa Tumegårds uppsättning av "Spelet om Hoburgsgubben" där han för första gången stod på scenen med Gusti Larsson.
Han hann också med en vända på Bryggeriteatern när Christer Hall satte upp David Ahlqvists pjäs "Korgstolen".
Finurligt skrivande
"Korgstolen" gav honom blodad tand på scenen och 1999 satte han själv upp pjäsen på Bottarveteatern. Även detta blev en framgång och några år fortsatte Vamlingbo-ensemblen med ytterligare en klassiker, Vilhelm Mobergs "Marknadsafton".
Vart annat år spelades det "seriös" teater på Bottarvegården och vartannat år spelades Rolands "folklustspel". Från 2005 skrev han själv de pjäser som sattes upp med Gusti Larsson, Anita Widén och Göthe Carlsson: "Myspys för Gottarvesorkar", "Gretas muped´n" och "Teatar u slikt".
Men det där finurliga skrivandet, att med gutamålet som bas söka efter den gotländska folksjälen började på Allehanda och tillsammans med Risto Leino på 1970-talet. På nätterna, efter det att tidningen gått i tryck, totade de ihop historier om bland andra julgransförsäljaren AL Skog och Lina Myr tillsammans med annat "modernistiskt", som sedan publicerades under rubriken "Ginum Leilgardsluku".
- Vi skrev bland annat en följetong - "Efraims vånda" - där vi skrev vartannat kapitel och försökte krångla till det så mycket som möjligt för varandra, minns Roland.
När Risto tog steget över till GT fortsatte Roland tillsammans med ättelägget Per Leino och "Svaipen" föddes på 1980-talet.
- Det var då nattredaktören Göte Nilsson hittade på det där med "Astäuen". Det var fint tyckte jag, att vara granne med hela läsekretsen, säger Roland.
Glesbygdskonsulent
Ett helt yrkesverksamt liv har han verkat som journalist. Började som volontär med halv begynnelselön.
- Jag blir pensionär till sommaren, just nu jobbar jag bara 20 procent, förklarar Roland Olsson som gillar berättandet.
- Och att informera om det samhälle vi lever i.
Roland är noga med att påpeka att han inte fastnat i något fack som journalist.
- Det finns alltid något intressant att berätta om allt.
Men han erkänner att han är tvåspråkig, att Gutamålet är viktigt för honom.
- Men viktigare är nog att roa, säger han efter några sekunders betänketid.
Bara en enda gång funderade han på att byta bana, men eftersom han inte fick det där jobbet som glesbygdskonsulent fortsatte han på GA. Det kan revypubliken som återkommer år efter år till Rondo tacka sin lyckliga stjärna för...
Gotlands Tidningars Kulturpris delas ut på Rondo den 15 januari i samband med föreställningen "Bock i kanten".