Han fick ärva ett miljöbrott

Det handlar om vem som bär ansvaret för att marken vid Hardings i Vall, där Södervägs brädgård drivit verksamhet, blir sanerad. Vem som ska betala för att marken och vattnet blir friskt igen.
Ska samhället (läs staten) betala.
Eller de som var ansvariga för verksamheten.
I flera decennier tillverkade man där kraftstolpar, slipers och träpaneler och produkterna impregnerades med kreosot. Ett medel som då var tillåtet, men som man senare förstod förgiftade både mark och vatten.
Verksamheten har upphört sedan länge och de som en gång höll på med de giftiga ämnena är döda. De som nu ställs till ansvar är arvingarna, eller rättare sagt dödsbona efter de avlidna verksamhetsutövarna.

Arv med högt pris
Lantbrukaren Sylve Jakobsson var den som fick brädgården på sin arvslott. Och det kom att bli ett arv med högt pris.
- Ja, det har kostat på, säger han när vi träffas hemma på släktgården vid Suderbys i Vall.
- Det har kostat mig en hjärtinfarkt bland annat, säger han.
Kommunens mångmiljonkrav i oktober 2006 kom som en chock för Sylve Jakobsson. Tidigare hade en summa på cirka 500 000 kronor nämnts och det tyckte han kändes rätt okej. Men elva miljoner, det var långt mer än han skulle kunna få ihop.
Många sömnlösa nätter, en till synes hopplös kamp mot myndigheterna och den gnagande oron för att behöva lämna gården och bli satt i konkurs blev till slut för mycket. I juli i fjol drabbades Sylve Jakobsson av hjärtinfarkt.
- Det var en lördagskväll när jag låg hemma på TV-soffan. Plötsligt klippte det bara till, berättar han.
Det blev ilfart till lasarettet och sedan vidare färd med helikopter till Karolinska där han behandlades med ballongutvidgning.
Idag är han frisk igen, men det har tagit tid och mycket kraft.
- Det är klart jag haft mina mörka stunder och undrat om det varit värt priset, säger han.
Men jag har egentligen inget val, det handlar om att vinna eller försvinna. Ibland känns det som man är inmålad i ett hörn, men färgen torkar aldrig.

Inte varit inblandad
Vad Sylve Jakobsson inte kan acceptera är att han som arvtagare ska betala för miljöförstöring som han inte på något sätt varit inblandad i. Han menar att lagar inte får tillämpas retroaktivt i vårt rättssamhälle.
- Jag vara bara fyra år när min farfars bror startade brädgården. Jag har aldrig nånsin jobbat där själv, säger han.
Han tycker också det är konstigt att kommunen inte gick in tidigare och krävde ersättning. Problemen vid Hardings i Vall har ju varit kända länge.
- Varför väntade man tills efter arvet var skiftat? undrar han.
Kommunjuristen Patrik Pettersson, som kommer att företräda Gotlands kommun vid miljödomstolens förhandling, ser det inte som att man kräver Sylve Jakobsson på elva miljoner kronor.

Följer linjen
- Vår motpart är dödsbona och inte någon enskild person. Och frågan domstolen ska avgöra är vem som ska ansvara för de föroreningar som skett.
Enligt miljölagstiftningen är det den som förorenat som ska betala och det är den linjen vi följer, säger han.
Men när den som skitat ned inte finns längre, är det då rimligt att ställa arvtagarna till svars?
- Svensk rätt utesluter inte att man gör om bodelningar. Arvet kan alltså skiftas om och i det här fallet, om kommunen vinner, står arvtagaren inför risken att hans arv reduceras till noll, svarar Patrik Pettersson.

Liknande ärenden
Målet är principiellt intressant. Det är första gången enskilda arvtagare och dödsbon krävs att betala en större sanering efter en industri. Och från högsta ort vill man ha ett prejudikat, så man vet hur liknande ärenden ska behandlas framöver.
- Lagstiftningen kräver att kommunen som tillsynsmyndighet försöker få ut så mycket som möjligt av den verksamhetsansvarige. Om vi inte gör det går Naturvårdsverket inte in med de ytterligare pengar som behövs, då blir det inga skattepengar alls, säger Patrik Pettersson.
För Sylve Jakobsson kostar det på att bli prejudikat. Både hälsa och pengar.

Känner sig bitter
Han känner sig bitter och tycker att många myndighetspersoner betett sig illa.
Och han har svårt att glömma att beslutet om att kräva honom på de elva miljonerna togs av en politisk nämnd där det satt både centerpartister (det parti han själv tillhörde) och bönder,
- Det kändes hårt att dom kunde acceptera att en bonde skulle bli av med sin gård på grund av saker som skett i dåtid.
Det känns som jag blivit ett offer på Alliansens miljöpolitiska altare, säger han.